Hemträdgården 2

Provning av snigelmedel
Förra året lanserades järnfosfat som ett bekämpningsmedel mot sniglar. Medlet finns som två preparat, "Ferramol Snigel Effekt" respektive "Snigel Fritt", med samma innehåll. Det består av små korn som sprids ut runt växterna. Smakämnen i kornen lockar sniglarna att äta, och när de fått i sig tillräckligt skadas matsmältningsorganen och de tappar aptiten, även på vanlig föda. De drar sig undan och kan dö efter några dagar.

Medlet kommer från Tyskland och där har man jämfört Ferramol med andra snigelpreparat, berättar Carl Åkerberg, Trädgårdsförsöksstationen, Ultuna. Försöken utfördes i laboratorium, i växthus och på friland, och med olika snigelarter. Sammanfattningsvis hade Ferramol god effekt mot flera snigelarter, och eftersom det samtidigt uppges vara skonsamt mot andra djur i trädgården kan det säkert välkomnas av många fritidsodlare, avslutar Carl.
Hämtat från Koloniträdgården 5/2000

Granska svartvinbärsbuskarna!
Så här års är det bra att extra noga kontrollera svartvinbärsbuskarna. Det är nämligen nu, strax innan de börjar grönska, som man lättast får syn på de runda, kulformiga knoppar som visar att busken är angripen av vinbärsgallkvalster. Kvalstren är mycket små och lämnar knopparna strax före blomning. Då kan de spridas med regnstänk, vind och insekter, så att fler knoppar och andra buskar blir infekterade. Kvalstren sätter ner skörden genom att infekterade knoppar torkar in, men ännu allvarligare är att de kan sprida reversion - en sjukdom som på sikt gör buskarna sterila.

Har busken endast någon enstaka gallknopp kan det räcka med att just den grenen skärs av - men håll noga uppsikt framöver! Är flera knoppar angripna bör man avlägsna hela busken. Helst ska angripna buskar inne hos grannen grävas bort samtidigt. Låt det gå en vinter emellan, sedan går det bra att plantera en ny buske på samma ställe. Det finns ännu inga svartvinbärssorter som är helt resistenta mot gallkvalstret. Röda och vita vinbär angrips inte av detta kvalster.

Gråbladigt i rabatten
Silvergrå perenner är vackra tillsammans med de flesta växter. Ulleternell, Anaphalis triplinervis, är en typisk sådan lite anonym, grå perenn som framhäver och jämkar ihop såväl milda pasteller som färgstarka grannar. Den är lättodlad och står länge med sina vita, pappersaktiga blommor. Att den som regel ratas av rådjuren är ytterligare en poäng, och dessa goda egenskaper sammantagna gör att ulleternellen valts till Årets Perenn 2001. Ulleternellen blir ca 40 cm hög. Odla den i sol eller halvskugga, i väldränerad, gärna lätt jord.

Snitsigt med sallat
Inget kan som sallat ge färg, form och fräschhet till grönsakslandet. Tänk så fina mönster det blir med krusiga, flikiga, buckliga sorter i rött, brunt och grönt. Så frön av många sorter, bara lite av varje och i flera omgångar. Klart inspirerande när man kommer med salladsskålen för att skörda!

Doftande till påsk och pingst
Man blir glad av påsk- och pingstliljor! Ännu gladare blir man om de doftar. Nu är snart tiden inne att snusa runt och ta reda på om dina doftar eller ej. Vill du till hösten komplettera med doftande sorter, välj bland 'Actaea', 'Cheerfulness', 'Geranium', 'Recurvus', 'Thalia' (pingstliljor) eller 'Carlton', 'Hawera', 'Minnow', 'Suzy', 'Tête à Tête' (påskliljor).

Historiskt om trädgårdar
Drygt 10 000 kulturväxtarter har under åren introducerats i vårt land. Ca 7 000 av dem odlas i dag, utomhus eller inomhus. Till dessa ska läggas 10 000 olika sorter som växtförädlingen har bidragit med, jordbruksväxter, köksväxter och prydnadsväxter. De vilda arterna är betydligt färre. Dessa 20 000 kulturväxter utgör alltså en betydande andel av den svenska floran.

Inom den trädgårdshistoriska forskningen använder man nu både arkeologisk teknik visavi gamla växtrester och DNA-tester på levande växtmaterial. Mer om trädgårdshistoria finns att läsa i SLU-forskaren Kjell Lundquists licentiatavhandling "Bidrag till kännedomen om begreppet trädgård och om trädgårdsväxternas historia i Sverige". De sköna och nyttiga växterna i bondens trädgård respektive i Tycho Brahes anläggning på ön Ven beskrivs i separata avsnitt. Beställ Rapport 00:1, tel 040-41 54 18.
Notiser 7/2000 från SLU

Härdigt på sur jord
Upp till zon V, möjligen VI, ska man kunna odla de nya finska rododendronsorterna. De blir 1-2 m höga och blommar i juni. 'Helsinki University' har rosa blommor, 'Haaga' rosalila och 'PMA Tigerstedt' vita blommor med mörka fläckar.

Rododendronsläktingen azalea fäller sina blad inför vintern, men först får den en härlig höstfärg. I nya serien 'Lights' från Kanada finns tre sorter som anses härdiga till zon V (VI). 'Golden Lights' blommar i guldgult, 'Orchid Lights' i rosa och 'Northern Lights' har vita blommor med gula fläckar. Höjd 1-1,5 m, blomning i juni. (Trädgårdsringen).

Rosor och klematis
Buskrosorna 'Nevada' och 'Stanwell Perpetual' är inga nyheter men väl värda att lyfta fram ur det späckade rossortimentet. 'Nevada' är otroligt blomrik och översållas av krämvita blommor i juni-juli, med en svag remontering på hösten. Den växer kraftigt och kan bli 2-3 m hög, härdig i zon VI. 'Stanwell Perpetual' växer brett och blir inte lika hög som 'Nevada' (1,8 m i goda lägen). Det är en långblommare med huvudflor i juni-juli och ströblommor ända fram till frosten. Blommorna är ljusrosa och doftar starkt. Zon VI.

'Pointy' (Clematis turkestanica x chiisanensis) är en ny klematis från Magnus Johnsons förädlingsarbete. Blombladen är lätt rullade, färgen krämvit med små purpurstänk på utsidan. Den blommar i maj-juni och är troligen härdig till åtminstone zon V.

Vill man odla klematis i kruka bör det vara en mer svagväxande sort, och till det ändamålet lämpar sig 'Königskind'. Den är starkt lila och har en utdragen blomningsperiod, eftersom det kommer blomknopp från såväl årsskott som fjolårsved. Normalt härdig i zon IV, men odlas den i kruka bör krukan grävas ner, alternativt isoleras eller förvaras frostfritt. (Växtmästaren).

Stora krukor - mer blomning
Planerar du att odla sommarblommor i kruka, så ladda upp med gödsel, stora kärl och jord av god kvalitet. De behöver mycket näring för att bli friska och fina. Men det är också viktigt med stor jordvolym, särskilt om de är starkväxande som Surfinia, femtunga och hängpelargoner. Det visade ett försök som Jordsektionen (en branschorganisation för tillverkare av förpackad odlingsjord) utförde under sommaren 2000. Plantor av Surfinia och Million Bells (petunior) odlades i trådamplar på 10 respektive 16,5 l, en planta av vardera i varje kärl. Samma jord användes i alla amplar. Ingen extra gödsel tillsattes, eftersom man menar att det är så många fritidsodlare sköter sina sommarblommor. Amplarna med störst jordvolym innehöll totalt mer näring, och plantorna i dessa blev mer omfångsrika och fick längre skott. Efter sex-sju veckor började bladen på plantorna i den mindre ampeln att ljusna och tillväxten avtog, dvs näringen började ta slut. Då var färgen i den stora ampeln fortfarande friskt grön.

Stabil vinter bäst för hallon
Skott och knoppar på hallon tål normalt mycket låga temperaturer. Men blir det milt - om så bara för en kort tid - så kan härdigheten snabbt gå förlorad. Skott och knoppar är då (något beroende på sort) mycket känsliga om det plötsligt skulle bli kallt igen, en väderväxling som inte är ovanlig i många delar av Sverige. Det är just i mars-april faran är som störst. Frostskadan syns som döda knoppar och skott på våren, ibland som intorkade sidoskott först längre fram på sommaren.

I områden där vinterskador är vanliga kan det vara fördelaktigt att gallra och vid behov toppa de nya fruktbärande skotten på våren i stället för på hösten året innan, eftersom det kan minska skadorna. Gamla tvåårsskott som gett bär bör tas bort direkt efter skörd.