Jord att odla i 1
Jord att odla i 1 - jordens delar. Från Hemträdgården 1 -2008 av Eva Wirén, hortonom & trädgårdsrådgivare.
Jord är mycket mer än brunt stoft för växters rötter - det vet vi som sår och planterar. Jord är ett levande material som skiftar med berggrund och geografi, med säsong, väder och växtlighet. Inte enkel att skärskåda men något att handgripligen lära känna.
I Sverige är jordarterna skapade av inlandsisen. Den rörde sig fram och åter, krossade berg i en enorm omfattning och lämnade en blandning av sten och partiklar efter sig. Det blandade materialet med stenkorn i alla möjliga storlekar kallas morän och är en vanlig jordart i vårt land. Andra jordarter består av nästan bara en kornstorlek. De bildades genom att rinnande vatten från den smältande isen och svallande vågor i havet bearbetade moränen och transporterade iväg dess olika korn. Små, lätta partiklar förflyttades långt innan de sjönk, stora, tunga korn lagrades närmast isen. Isens krossande och vattnets sorterande har gett oss olika jordarter, t.ex. morän-, sand-, mo-, mjäla- och lerjord.
Jord består inte bara av stenkorn. Efter det att isen dragit sig tillbaka vandrade växtlighet in, så småningom även djur. När döda växt- och djurdelar (organiskt material) bryts ner och införlivas i jorden bildas mull - en mycket värdefull ingrediens som gör odlingsjorden porös, fukt- och näringshållande.
Lerjord är näringsrik och har bra vattenhållande förmåga
Den är "kall", torkar upp långsamt på våren. Lerjord är mycket finkornig och har mest små porer. Den är känslig för packning - bearbetar eller kör man på våt lerjord blir den kompakt och syrefattig. Lerjord mår bra av höstgrävning och av vinterns frostsprängning. Det skapar luftförande porer och sprickor. Vissa lerjordar bildar aggregat, små gryn med luft emellan.
Sandjorden är lerans motsats
Sanden har stora korn och porer, är luftig och lucker. Om lerkornen vore strösocker så skulle sandkornen vara stora som badbollar! Det är en "varm" jord som på våren torkar upp snabbt. Den är torkkänslig och näringsfattig men med jordförbättring blir det en fin odlingsjord.
Jord under påverkan
Om man gräver i en barrskog, en lövskog och på en åker så ser det helt annorlunda ut under markytan. Det beror på att varje plats under lång tid påverkats av frost, hetta, regn, vind, växter, djur och även människan. Dessa faktorer ger tillsammans med jordarten upphov till jordar med olika egenskaper - en del bra att odla på, andra dåliga.
I en hemträdgård finns det ofta ingen typisk, ursprunglig jordart även om spår kan anas. I bästa fall har man en jord som tidigare ägare brukat och skött så att det skapats ett lager med mullrik, lucker matjord (det övre skiktet på 25-30 cm som bearbetas regelbundet). I nya husområden är det vanligt att jorden är dålig på grund av att man under byggprocessen inte varit särskilt varsam. Bra jord schaktas bort, tunga maskiner gör jorden tät och fyllnadsjord tillförs.
Luft och liv
Mycket av det goda i en bra odlingsjord handlar om hålrummen - porerna – mellan de fasta partiklarna. Små porer innehåller vatten och stora porer luft. Helst ska halva jordvolymen bestå av porer, varav hälften fyllda med vatten och hälften med luft. Då är fördelningen mellan fast material, vatten och luft bra för växterna.
En bra jord är rik på liv. Den kryllar av bakterier, svampar, daggmaskar och andra nyttiga små djur - ungefär 2 kg/m2 matjord! Markorganismerna lever av att bryta ned organiskt material (vissna blommor i komposten, löv på marken, en död hare i skogen) till slutprodukterna koldioxid och vatten. På vägen dit frigörs växtnäring, och olika organiska föreningar (mull) bildas. För att markorganismerna ska vara goda leverantörer av näring till trädgårdsväxterna behöver de ständigt mat - kompost, skörderester, gräsklipp, barkmull. Då bygger de upp en näringsreserv i jorden som rötterna utnyttjar efter behov.
Läs mer
Lär känna jorden. Rune Bengtsson & Eva-Lou Gustafsson. Särtryck ur Hemträdgården 2004/2006. Känsla för jord. Karin Eliasson. Hjalmarson & Högberg 2006. Den goda jorden. Philippe Plöninge. Prisma 2003.