Juni norr om polcirkeln
1:a juni i Malmberget, Lappland – 7 mil norr om polcirkeln
I förrgår skedde en explosion i naturen efter ett länge efterlängtat regn och påföljande solsken. Alla träd slog ut sina blad på samma gång, som om de fått ett gemensamt tecken. Till och med Ornäsbjörken, som vanligtvis brukar vara lite senare än de andra björkarna, är nu i full gång. Häggen och syrenen har stora, svullna knoppar men vi får nog vänta några veckor till innan de blommar. Blodhäggen blommade så sent som den 15 juni förra året.
Snö och ständigt ljus!
Ända till midsommar kommer snöfläckarna ligga kvar på fjället Dundret, ett ständigt påminnande inslag i den norrländska naturen. Men nu, efter den 2 juni, har vi solen uppe dygnet runt fram till den 12 juli. Det är en speciell tid – ljuset är intensivt och jag märker hur mitt sömnbehov minskar drastiskt när solen aldrig går ner. Det känns nästan overkligt att vara vaken under natten och ändå ha dagsljus.
När kan man plantera ut?
Ett annat magiskt datum är den 10 juni. Efter det anses det vara säkert att plantera ut sommarblommorna utan risk för nattfrost. Under senare delen av våren får de dock vänja sig stegvis vid utomhusklimatet: vid fint väder står de ute på dagarna, men framåt kvällen kontrollerar jag termometern noga. Om temperaturen hotar att sjunka för mycket får blommorna komma in igen eller få någon typ av täckning över sig.
I år har maj varit ovanligt kall – den där riktiga vårvärmen har uteblivit. Men nu hoppas vi på desto mer värme framöver. Det känns som att summan av sommarens värme borde vara någorlunda konstant, även om den fördelas ojämnt från år till år.
Gräset är redan högt och borde egentligen ha klippts första gången nu, så i morgon får det bli av. Det är tur, för då får jag gräsklipp som jag kan täcka planteringarna med. Det ger både näring och håller jorden fuktig, samtidigt som det hindrar ogräsen från att ta över. Sorkarna har som tur är inte ätit upp riktigt allt som jag befarade under våren – de har bara "betat" av det som fanns ovan jord under snötäcket, nu växer de flesta perenner kraftigt från rot.
Glada överraskningar!
Varje vår blir jag lika glatt överraskad när något tittar upp ur jorden på en plats där jag inte ens minns att jag satt något. I år var tusenskönan först ut, tätt följd av vitsipporna och fläckig lungört med sina blå-lila-rosa blommor. Alla blommar ännu, trots det kyliga vädret. Glädjen blev extra stor när jag fann vitsippor på ett helt nytt ställe, långt från där de varit tidigare – kanske har jag till slut fått min egen vitsippsbacke? Det är omkring nio år sedan min far skickade upp några rötter från Dalarna; blad har kommit upp varje år, men först 2010 började de blomma.
Jag verkar ha varit flitigare med lökar i höstas än jag minns, för nu kommer det upp krokus, tulpaner och narcisser på platser där jag inte alls tror att jag satt några. Än så länge är det mest knoppar, men tänk vad härligt det blir när allt slår ut!
Förgätmigejen har hittat egna nya ställen i trädgården och står redan i knopp. Jag undrar hur fröna hittat dit – kanske är det vinden, eller fåglarna? Men så länge de blommar vackert får de vara. De är dessutom enkla att rensa bort när de har blommat färdigt och blivit risiga.
Vårkragen, med sina solgula blommor, var i knopp igår men blommar nu för fullt. Just nu händer det så mycket i trädgården varje dag att jag häpnar – man kan nästan se hur växtligheten frodas, och eftersom det är ljust även om natten växer allt dygnet runt.
Växter som kommer och går
Jag bad om regn – och nog fick jag det! Den torra, smutsiga våren byttes ut mot varannan dags regn, ibland riktiga skyfall. Nu har växterna fått sitt vatten och allt känns fräscht, tvättat och livfullt igen.
Rabarbern, vårens första primör, är redan stor och redo för årets första rabarberpaj, som jag ser fram emot i helgen. Pepparroten, som härstammar från en stump köpt i matbutiken, har vuxit till sig ordentligt – nu är det två höstar sedan jag satte den. Mitt senaste projekt är att plantera jordärtskockor i köksträdgården. Jag är nyfiken på om de klarar vintern här uppe och ser fram emot deras vackra gula blommor.
Jag måste prova!
Om någon säger att "det går inte" så vill jag ändå prova själv! Denna nyfikenhet har även lett till att jag vågat plantera vinstockar (sorten Zilga) direkt i marken, utan växthus. De har börjat knoppas även i år, liksom havtorn och amerikanska blåbär. Man måste nästan vara lite galen – och tur är det!
Däremot är det märkligt att traditionella växter som humle och hästhov inte vill ta sig i min trädgård. Jag undrar fortfarande varför.
Med dessa första sommardagar är längtan stor inför de kommande månaderna, med allt vad ljuset och växtkraften innebär. Tänk att det, trots allt, blev sommar i år igen!
Läs mer
För den som är nyfiken på tidigare och senare trädgårdsreflektioner norr om polcirkeln, läs gärna vidare:
[Lapponica]
Marie Leandersson