Augusti norr om polcirkeln

Första augusti i Malmberget, Lappland – 7 mil norr om polcirkeln!

Idag är det dagen efter en helt underbar träff med Trädgårdsamatörerna i Burträsk. Helgen var fylld av inspirerande föreläsningar och trädgårdsvandringar – jag har verkligen fått massor av nya idéer och lust att fortsätta utveckla min egen lilla oas. Trädgårdsmänniskor är så otroligt trevliga, vilket blev tydligt under våra samtal och möten i helgen. Växtmarknaden på söndagen bjöd på många ovanliga växter, och trots att jag innan hade intalat mig själv att inte köpa något, var bilen på vägen hem ändå proppfull! Det är svårt att stå emot när habegäret slår till och man hittar sådant man länge sökt efter eller aldrig ens sett tidigare.

Sommaren har fortsatt att bjuda på det finaste väder man kan tänka sig: rikligt med värme, lagom många molniga dagar och precis när det behövts har svalkande regnskurar dragit förbi. Den här sommaren tror jag ingen här uppe har anledning att klaga – det känns som om vädergudarna varit extra generösa.

Varm färgpalett

För fjorton dagar sedan visade sig min trädgård från sin allra bästa sida, men även idag prunkar den så att jag nästan spricker av stolthet. Nu blommar det med allt varmare färger och tillsammans med de blå och vita riddarsporrarna skapas en färgpalett som får hela trädgården att sjuda av liv. Det är fantastiskt att se hur olika växter tar över i takt med säsongen och att färgerna förändras dag för dag.

Jag har länge funderat på vad jag skulle plantera där sorkar har härjat och ödelagt allt – nya perenner eller kanske frodiga sommarblommor? Lyckligtvis behövde jag aldrig ta något beslut, för prästkragarna tog själva kommandot och har nu klätt över rabatten i ett vitt hav. Det blev faktiskt väldigt vackert! Återstår bara att se om jag får bort dem när den tiden kommer.

Humlesurr

Humlorna har redan tömt alunrotens blommor på allt vad nektar heter, men i samma stund slog kärleksörtens blommor ut – då hade humlorna ingen lång sträcka att flytta, så humlesurret fortsätter. Tänk vad naturen är vist ordnad – både för humlorna och för mig!

Fådda blommor

Varje år dyker det upp nya och oväntade varianter av riddarsporrar i min trädgård. I år har en extra ljust blå variant velat slå sig ner intill plymspirean. Jag var tvungen att gå igenom alla plant- och fröbeställningar från de senaste åren för att vara säker – men inte har jag skaffat någon sådan! Det är fascinerande hur trädgården själv bjuder in överraskningar, och den här riddarsporren är såklart välkommen där den valt att växa.

Rodgersians utveckling

För åtta år sedan fick jag en bronsrodgersia i present och i år är den praktfullare än någonsin förr. Givarens individ har stått på samma plats sedan 60-talet och är dubbelt så stor, så det är bara att glädjas åt att min också växer sig stadig för varje år.

Den klättrande stormhatten beter sig precis som jag misstänkte – den har vuxit högre än armeringsnätet jag satt upp för den att klättra i! Nu hoppas jag att den själv söker sig i sidled, då jag inte når så högt upp för att styra den längre. De ”vanliga” stormhattarna, som just nu mäter imponerande 170 cm, är precis på gång att slå ut sina första blommor – först den vita, sedan blå/vita och till sist djupt blå.

Gyllene råg

I en annan plantering har en perenn fingerborgsblomma dykt upp, trots att jag är rätt säker på att jag satte den på en annan plats ifjol. Antingen har jag köpt en till av misstag, eller så har den själv hittat en bättre vrå! Det är sådär det ska vara i en levande trädgård – man önskar sig en planta, köper den när man hittar den, och glömmer bort om man redan köpt en tidigare.

Vildrågens revansch

För två år sedan frösådde jag kanadensisk vildråg, som enligt beskrivningen skulle bli 100–120 cm hög. Förra året var den dock bara 30 cm och jag funderade på att ta bort den – men tack och lov blev det aldrig av, för i år belönar den mig med graciösa, svävande vippor. Nu ska den få förgylla den tråkiga kanten mot garageuppfarten tillsammans med den blågröna strandrågen, som liksom vildrågen klarar sig fint här uppe i norr.

På rosfronten har de kanadensiska remonterande rosorna varit i blom i snart tre veckor och lär fortsätta tills frosten tar dem – en förmån vi norrlänningar får njuta av när vi väljer riktigt tåliga sorter. Finlands vita ros, med sin korta men överdådiga blomning för två veckor sedan, bjuder nu istället på en vacker, röd höstskrud.

Smultronen och allåkerbären som marktäcker under äppelträden är populära bland både mina barnbarn och grannens barn – och det finns så rikligt att alla kan plocka och njuta utan att något tar slut.

Beskärningsdags!

Nu går tiden snabbt mot sensommar, och det börjar bli dags för JAS-beskärning av buskar och träd, följt av att sprida ut höstgödsel. Detta är viktiga sysslor inför nästa säsong, särskilt här norr om polcirkeln där odlingsåret är så intensivt men kort.

Vill du läsa mer om höstens trädgårdsliv i norr och vad som händer senare under säsongen, kan jag varmt rekommendera September norr om polcirkeln.

Lapponica Marie Leandersson