Höststädning påbörjad
Av Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten.
Onsdagen den 28 oktober 1998
Till slut resignerade jag, mina trädgårdsinstinkter gick i ide och det kändes nästan skönt att jag inte kunde göra något åt landet förrän till våren. Jag gladde mig åt hur ljust det kändes när marken var snötäckt, och åt att slippa klafsa omkring i lera. Då vände naturligtvis vädret, det började regna och tina och vår lilla snö försvann.
Till helgen hade vi fantastiskt väder, speciellt lördagen var klar och vacker, och solen värmde litet. Hela lördagen gick åt till att slå upp vinterhage åt fåren, så det blev bara söndagen kvar till höststädningen i trädgårdslandet. Jorden var lätt frusen på morgonen, men det gjorde bara grävningen lättare tyckte jag, leran klibbade inte ihop så mycket.
Det första jag gjorde var att titta ner i min fina flätade kompostkorg. Vi flätade den förra sommaren, inspirerade av Gröna Rum tror jag, genom att sticka ner pinnar i marken i en cirkel ungefär, och sedan fläta in kvistar. Den var väl inte elegant direkt, men rätt så ... rustik ... Förra sommaren varvade jag allt möjligt grönt med litet sågspån, litet fårgödsel då och då och en näve Algomin ibland. Den var helt proppfull förra hösten, men i våras hade den sjunkit ihop till en fjärdedel kanske. Det såg fortfarande litet geggigt ut i den i våras, så jag öste på litet påsjord och planterade mina skrangliga gurkplantor där. När de nu hade vissnat ner hade jag väl inte så stora förhoppningar om att få någon kompost, jag har aldrig gjort någon kompost förr och jag har aldrig sett min mamma få någon jord ur sin stackars frusna kompost i Kiruna. Men det lönar sig att flytta några zoner söderut, tydligen, för när jag stack ner grepen fick jag upp den mest fantastiska mörkbruna kompost! Det kändes som om jag hittat en oljefyndighet, vilken lycka!
Det var ju inte så mycket kompost förståss, men jag fick ett par skottkärror i alla fall. Jag lade ut komposten i ett 10 cm:s lager, det räckte till en halv odlingsbädd. Som jag stod där med grepen i handen och tittade på denna vackra bädd av kompostjord kände jag att - nej, jag vill inte gräva ner det här i min tråkiga lerjord. I stället tog jag fram de stackars sättvitlökarna som jag köpt från Lindbloms i september, och som jag inte hunnit få ner i jorden ännu. Jag tryckte ner dem litet i komposten, det var fyra lökar med ungefär 15 klyftor i varje så det blev väl ett sextiotal. Sen greps jag av såvansinnet och strödde ut frön till piplök över hela härligheten, och hela påsen med frön till moroten St Valery också! Sen fort på med täckmaterial, vi har ganska mycket sånt eftersom halva höskörden ruttnade bort. Ja, jag har ingen aning om hur det kommer att gå, men kul var det i alla fall! Till våren får jag väl lyfta på täckmaterialet så fröna har en chans att gro.
Jag orkade med att gräva, gödsla och täcka två av våra sex 5 X 1.2 meters odlingsbäddar också innan ryggen började klaga alltför mycket. Dessutom hann jag fylla kompostkorgen med all gammal blast från landet, rensa bort tomater och täcka de växter jag hoppas ska övervintra med gammalt hö. Oreganon har ju redan klarat en vinter, så nu hoppas jag att timjanen, citronmelissen, Patientan och luftlöken ska titta upp igen nästa vår. Plus de intressanta myntorna jag köpte i England i somras: pepparmynta, äppelmynta och variegerad äppelmynta (ananasmynta). Jag vet, jag vet, överlever de så lär de ta över min kallbänk helt och hållet, men jag tror att de får kämpa hårt för att kväva citronmelissen och oreganon...
Det känns bra i alla fall att höststädningen är påbörjad, och även om jag inte skulle hinna något mer innan det blir vinter på riktigt är det ingen panik. Dagarna börjar bli kortare nu, och när vi gått över till normaltid igen är det inte mycket dagsljus som återstår när vi kommer hem från jobbet på eftermiddagen, så man får hoppas på fint väder till nästa helg också. Och kanske några medhjälpare med starka ryggar...
Gurkorna frodades i kompostkorgen i somras.