God jul

Onsdagen den 22 december 1999

Tänk, det är redan jul. Tiden har sprungit iväg i år – kanske mest för att snön lät vänta på sig så länge. Det är alltid något särskilt med hur vintern smyger sig på här uppe i norr; utan det där vita täcket över marken infinner sig liksom aldrig riktigt julkänslan. Men nu ligger snön mjuk och tjock, runt en halvmeter, och temperaturen är behagligt vinterkall. Mörkret är djupt också – årets kortaste dag är här, och efter idag går vi sakta mot ljusare tider. Det känns skönt att veta, tycker jag.

Trädgården i vintervila

Trädgården får vila nu. Den slumrar under sitt snötäcke medan jag gör annat, men ändå påminns jag om den nästan dagligen. Ögonen söker sig mot de små kullarna i snön där mina nyplanterade buskar – fläder, rosenkvitten och havtorn – gömmer sig. Jag undrar förstås hur de klarar sin allra första vinter här i zon 6, med dess bistra kyla och långa mörker. Varje morgon när jag skrapar bilrutorna bort mot grönsakslandet funderar jag hur vitlöksklyftorna och morotsfröna har det där under snön, om de kommer att gro när värmen återvänder. I ladan snubblar jag på odiskade krukor och mina varmbänkar som jag tog in i höstas för att olja in. Kanske är det just dessa små inslag av trädgårdsliv som gör vintermånaderna uthärdliga – minnen av allt man gjort och drömmar om vad som väntar.

Odlarlust genom mörkret

Det slår mig ofta hur längtan efter jord under naglarna spirar extra starkt så här års. Jag vet att jag antagligen kommer att börja förså purjolök redan i januari igen – trots att det aldrig riktigt har gått som jag tänkt tidigare, men hoppet och odlarlusten försvinner aldrig helt.

Julen tar över

Annars går dagarna nu främst i julens tecken. Jag har inte börjat bläddra i frökatalogerna än, och det blir inga avancerade planer eller ritade kartor över grönsaksland på vinterkvällarna. Inomhusväxter hoppar jag över – amaryllisar, hyacinter och julgrupper är lite av ett hopplöst kapitel för mig. I år nöjer jag mig med en hopfällbar plastgran – och kompletterar med en kruka tallris för att få känna lite av grandoften ändå.

Skörd och traditioner

Men trädgårdsåret gör sig ändå påmint. På julbordet måste jag bara ha kålrotslåda; det känns som en länk bakåt till sommaren, speciellt när jag tar fram påsarna med egna, gula kålrotsbitar ur frysen. Vill du också prova, hittar du receptet i dagboken från den 9 december 1998. Jag har också kvar en hel del broccoli, och massor av mangold (note to self: kanske så lite mindre nästa säsong!), så julbordet blir grönt och färgglatt även mitt i vintern. Hur är det med er? Har ni också kvar något från sommarens skörd i era förråd eller frysar?

På väg mot ljusare tider

Nu önskar jag er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år. Kanske kommer ni, som jag, snegla lite extra på odlingsbäddarna i snön eller fundera på nya sådder när frökatalogerna börjar dimpa ner och dagarna långsamt men säkert blir allt ljusare.

Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten

Läs gärna också om Vintersynder och vårplaner för mer inspiration inför den stundande odlingssäsongen.