Fläder
Fläderbusken – tradition, odling och användning
När man tänker på fläder kommer säkert många att få den ljuvligt sommardoftande fläderblomssaften i tankarna som mamma och mormor bjöd på i bersån runt midsommar, eller kanske farfars fläderbärslikör vid juletiden. Det är oftast doft- och smakupplevelserna man främst associerar till när någon nämner flädern, även om busken under de senaste åren blivit allt vanligare, inte minst i offentliga planteringar tack vare sitt snabba och yviga växtsätt. Se här: Sambucus nigra.
Personligen fascineras jag av flädern även som buske. De flata, krämvita och ljuvt doftande blomsterklasarna är mycket vackra – som en gammal, lite gulnad spetsduk, handvirkad i tunnaste garn. Hela busken är friskt grön, yvig och passar både som solitär och i större buskage. Under hösten får fläderbusken vackra röda och gula nyanser med svarta eller röda bär, beroende på sort.
Den vanliga flädern, Sambucus nigra, växer vilt i södra och mellersta Sverige, från Skåne till Värmland och Dalarna. Dess något giftiga kusin, druvfläder (Sambucus racemosa), hittar man däremot från Skåne till Härjedalen och Jämtland. Fläder växer villigt i de flesta jordar, men utvecklas bäst i näringsrik och humusrik mark med god tillgång på sol. Dock blir de gulbladiga varianterna vackrast i vandrande skugga, eftersom de annars kan blekas av starkt solljus.
Busken kan förökas genom frösådd på hösten, alternativt via vintersticklingar på mer robusta sorter eller sommarsticklingar från skott. Äldre fläderbuskar bör gallras ut med några års mellanrum för att stimulera nytillväxt – och vill man verkligen föryngra, kan hela busken till och med kapas ner till marken. Särskilt de gulbladiga sorterna mår bra av årlig beskärning, för att få fram färgstarka unga skott.
Fläder kan ibland angripas av svarta bladlöss, men dessa bekämpas lätt med insektsmedel baserat på pyretrin. Bladfläcksjuka förekommer också; drabbade blad bör plockas bort och brännas.
Odling och sorter av Sambucus nigra
Fläder (Sambucus nigra) blir upp till 4 meter hög och lika bred, med tjocka, saftigt gröna grenar som med tiden får grå, fårad bark. Bladen är parbladiga med 5–7 småblad och luktar illasmakande vid kross. Blommorna är stora, platta, upp till 20 cm breda flockar med krämvit färg och stark doft. Flädern blommar normalt i juni, senare än druvflädern, och blomningen dröjer ännu längre norrut. Blommorna används gärna till saft och te. På hösten mognar blanka, svarta bär som används till saft, gelé och likör.
Populära sorter av Sambucus nigra
Det finns idag många odlingsvärda namnsorter. Några exempel:
- 'Albovariegata', vitbrokig fläder, blir ca 2–3 m hög och klarar zon 4.
- 'Marginata' (även 'Variegata' eller 'Aureavariegata'), har gulbrokiga blad, zon 5.
- 'Aurea', med gula blad och röda bladskaft, zon 4.
- 'Laciniata' (eller 'Acutiloba'), med flikiga blad, 1–1,5 m hög, zon 3.
- 'Purpurea', blodfläder, har rosa blommor och mörkröda blad, 1–1,5 m, zon 3. Se bild: Sambucus nigra 'Purpurea'.
- 'Black Beauty', mörkt svartblå, nästan svarta blad och rosa blommor, 1–1,5 m, zon 3.
Fruktsorter som 'Bålsta' (3–5 m, zon 4), 'Haschberg' och 'Riese aus Vosslock' (zon 3) odlas främst för bär. Se även: Sambucus nigra Purpurea med bär.
Övriga arter: Sambucus racemosa och canadafläder
Sambucus racemosa – druvfläder
Druvfläder är något lägre (2–3 m), har röda bär som är giftiga och blommor i smalare och tätare klasar. Den blommar klart tidigare än vanlig fläder – oftast redan i april–maj – och bladsprickningen sker även tidigare. Arten klarar zon 6 och har flera namnsorter, som 'Plumosa Aurea', gyllenfläder, med flikiga guldgula blad och 'Sutherland Gold' (zon 4). Sorten 'Golden Locks' är mycket liten (bara 75 cm), sirlig och passar särskilt där lättskötta, färgstarka prydnadsväxter önskas.
Kanadafläder och vidare användning
Kanadafläder (Sambucus canadensis) är en amerikansk art, kraftigväxande och vanligen 3–4 meter hög. En namnsort är ’Maxima’, med enorma blomklasar (upp till 25 cm i diameter) och vackert rödrosa skaft, speciellt dekorativa även efter blomning.
Praktisk nytta, skötsel och tradition
Fläder är lättskött, trivs i sol eller halvskugga och i näringsrik, väldränerad jord. På plats med mycket sol blommar busken rikligast – men vissa färgvarianter uppskattar vandrande skugga. Fläderbusken lockar pollinerare, särskilt flugor, med sin starka doft. För den som vill föryngra gamla buskar är hård beskärning ett effektivt sätt att ge nytt liv.
Fläder har en rik historia i folktro och användning, både som medicinalväxt och matkrydda – och än idag är det lika populärt med egen flädersaft, te och gelé från trädgården. Var dock noga med att aldrig använda bär och blad från druvfläder till livsmedel, då de är giftiga.
Fläder är en klassisk och oerhört användbar buske i svenska trädgårdar – vacker året om och med enorm potential i både kök, berså och offentliga planteringar.
