Visst gör det ont när knoppar brister

Vårbruk i Norrbotten – när knopparna brister

Ja, om det är sant så smärtar det ordentligt här uppe just nu, för just precis nu håller löven verkligen på att slå ut på träden. Björkarna har musöron, så om jag hade haft rosor skulle det väl vara dags att beskära dem nu – enligt gammal trädgårdstradition är just musöronstadiet bästa tidpunkten för rosenbeskärning. Snön är så gott som borta; endast någon enstaka liten plätt finns kvar där vi hade höga snöhögar i vintras. Och i helgen har jag faktiskt både hunnit kratta och kört gräsklipparen för första gången i år! Det känns som att vintern äntligen har släppt sitt grepp.

Vårtecken och tåliga buskar

Fläderbuskarna som jag planterade i fjol har tjusiga knoppar som vecklar ut sig mer och mer för varje dag, och mot alla odds verkar det som om rosenkvittenbuskarna har klarat den bistra vintern här uppe i zon 6 – trots att de egentligen bara är härdiga till zon 4. Det är verkligen uppmuntrande att se att vissa växter kan vara mer tåliga än vad litteraturen ibland påstår.

Om det inte gör ont i träden när knoppar brister, så gör det i alla fall ont i min kropp… Inte just för att lövsprickningen är så intensiv, men för att vi nu har börjat gräva och arbeta i trädgårdslandet. Det känns verkligen att “grävarmusklerna” vilat hela långa vintern, och den där första riktiga arbetsdagen ger både ömhet och en sorts tillfredsställelse i kroppen. Lyckligtvis behöver vi inte gräva så mycket i år, eftersom vi var ovanligt flitiga med förberedelserna under den långa, milda hösten som vi hade i fjol.

Täckodling och norrlandsodling

Att vända ner gödsel längs fem löpmeter odlingsbädd låter kanske inte så betungande, särskilt inte när jag hade svärmor till hjälp! Vi passade även på att lassa upp och täcka bäddarna med gammalt spillhö. Jag hoppas kunna bli ännu bättre på täckodling i år och tänker fortsätta med att sätta potatis och broccoliplantor direkt i de tjocka spillhöbäddarna – som visade sig vara ett väldigt lyckat experiment förra året. Täckodling ger inte bara finare och tidigare skörd, utan skyddar dessutom mot ogräs och bevarar fukten – särskilt värdefullt i vårt nordliga klimat där våren kan vara så nyckfull.

I det vackra vädret fick vi mycket gjort, svärmor och jag, och hann till och med sätta sättlöken – trots en liten oro om det möjligen kunde vara för tidigt. Men nu är det så varmt att det nästan känns som sommar. Skulle det komma några nattfroster så klarar löken sig säkert ändå. Frilandssådden och utplanteringen av mer köldkänsliga växter får dock vänta ett tag till; början av juni brukar vara lagom här uppe. Har ni börjat med frilandssådden ännu?

Höstsåddens fördelar

Den långa och milda hösten i fjol gav möjlighet till mycket förarbete: jag hann sätta en massa vitlök och höstså både morötter, palsternacka, persilja och dill. Vitlöken har redan tittat upp för flera veckor sedan – framför allt den som sattes i spillhö, där marken värms snabbare än i vår tunga lerjord. I helgen upptäckte vi dessutom att både morötter och palsternackor började gro, redan i mitten av maj! Jag lade på lite fiberduk för säkerhets skull, men har lärt mig att de flesta växter själv känner när tiden är rätt att gro. Höstsådd är verkligen något jag varmt kan rekommendera till alla odlare i norr!

Vårens utmaningar för fleråriga växter

Det gör kanske ändå lite ont när knopparna brister – framförallt om man frågar mina johannesörtsplantor. Jag frösådde dem förra året, och de har fått övervintra ute. När snön smälte såg jag hur de gröna bladen spirade, men så kom den där klassiska “frystorkningen” som vi i norr vet så väl vad det innebär. Vårsolen värmde, men jorden var fortfarande frusen och de kunde inte ta upp vatten – resultatet blev att allt det gröna blev brunt och tråkigt. Men de tycks repa sig sakta men säkert, och även om det gör ont när knoppar brister ger våren aldrig upp utan försöker igen och igen.

Vårens genombrott och inspiration

Vårens genombrott här i Norrbotten är verkligen speciell. Den fyller kroppen med både värk och förväntan – efter månader av mörker och kyla finns ett sug efter ljus och växtkraft. Man känner sig full av energi och längtan, men också ödmjuk inför naturens villkor och de utmaningar man står inför som odlare på nordliga breddgrader. Den där korta, intensiva perioden mellan vinter och sommar är en av årets mest inspirerande stunder, fylld av både hopp och slit. Mer om känslan av vårens ankomst och hur allt vaknar till liv igen kan du läsa i Vårdagjämning.

Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten

Fläderbuskarna har tjusiga knoppar

Rosenkvitten "Cido" har klarat vintern i zon 6.

Johannesörten gör ett andra försök.

Läs också: Vårdagjämning – om naturens skifte och den känsla som bara våren kan ge!