Vilken höst!

Vilken höst! Onormal på alla sätt men vem kan vara förargad på ett sådant härligt mildväder? Nej inte förargad men däremot bekymrad. För visst märks klimatförändringen av. Vare sig den nu är naturligt betingad eller skapad av människan. Jag tror på det förstnämnda.

Av Elsa Rensfeldt Larsson, Luleå/Norrbotten.

Kanske märker vi här i norr mest och bäst av förändringarna. Och jag skulle vilja påstå, utan några som helst belägg i form av statistik eller annat, att utvecklingen nu speedat upp takten. Hur det märks? Ja mossbeväxning och alger är en sak. Förekom i mycket blygsam skala mina första trevande trädgårdsår. Nu får jag skrapa mossan ur dropprännan på växthuset efter en säsong!

Andra exempel är att de vilda sommarblommorna tenderar att blomma om. Denna innevarande supermilda höst ståtar bland annat blåklocka, renfana och midsommarblomstret! Att den senare, klassiska försommarblomman, kom igen i oktober är sensationellt.

I de tama trädgårdarna har det också varit full rulle långt in på hösten, buskmaterial i knopp som inför annalkande vår, blommande stockrosor i mitten av oktober är otroligt. På min balkong levde och frodades ännu hängpelargonerna mot novembers intåg!! Och termometern novembers första dag visade + 7 och jorden är grävbar! I trädgården har fläderbusken , med minst tio år på nacken, i år levererat två klasar med välmogna svarta bär. Det är första gången det händer. För bara några somrar sedan satte den sina första blommor. Ja vad ska man tro!?

Att odlingszonerna inte stämmer längre har undertecknad och många med mig konstaterat länge. Såg i Aktuellt nyligen att detta verifierades i programmets serie om klimatförändringarna. Dags för nytänk alltså för oss som odlar häruppe. Att vi nu kan sätta igång och testa de tidigare ickehärdiga materialen är nog dock ännu så länge ett vågspel vi inte ska ge oss på, läget är därtill allt för instabilt. Men visst sätter det igång funderingar. Helt klart är att vi kan satsa mera på ljussättning och installationer för trädgården, nu kommer de ju faktiskt att kunna synas en god bit av vinterhalvåret , när inte snön täcker som förr.

Att vi nu dock verkar få ärva de sydliga problemen med vinterblöta och sönderfrysta ruttnade växter är en otrevlig baksida. Här får man också tänka nytt för att skydda det man har planterat. Större sandmängd i jorden, upphöjda rabatter och land, rejäl dränering, täcka med bark eller granris. Det blir nödvändigheter för allt man vill skydda. Tidigare har ett generöst snötäcke fixat det, pålitligt och bra, billigt och underhållsfritt. Nu verkar det bli ett lotteri varje höst och vinter.

November är här och det känns skönt. Eftertankarna landar. Hur kommer min första säsong 2006 som lagfaren trädgårdsägare på landet att bli? Ta bort, lägga till, plantera, fälla gammalt material, välja blomkompisar som går väl ihop med en gammal faluröd gård, planera för lite större trädgårdsgrepp Det blir spännande. Men just nu-nä nu ska tankarna få vila. Nu väntar jag bara otåligt på snön- om den nu behagar infinna sig.