Växter till kyrkogården

Många gånger när man promenerar på en kyrkogård slår det en att den skulle vara en mycket dystrare plats att vistas på om det inte vore för alla växterna. Stora träd är ofta planterade för att skänka vilsam skugga och kyrkogården är inte sällan omgärdad med välklippta, höga häckar, så grundplanteringen är ofta bra.

Uppdaterad text och analys: Gravplatsutformning och växtval enligt svensk lag och modern gravkultur (2024)

Att utforma och smycka en grav är både ett personligt och praktiskt åtagande, som inte bara omfattar estetik och minne utan även lag och lokal gravkultur. Enligt svensk begravningslag (1990:1144) har gravrättsinnehavare idag relativt stor frihet att bestämma utformning och plantering på gravplatserna, så länge inte uttryckliga regler för "god gravkultur" överträds eller den specifika kyrkogårdens karaktär och säkerhet äventyras [1][2][5].

Växtval: Utanför standarden – mer variation ger liv åt gravarna

Traditionellt domineras kyrkogårdar av dystra tujor och mörka idegranar, vilket ger ett enhetligt och ibland monotont intryck. Här finns dock stora möjligheter att göra gravplatsen mer personlig och vacker genom att kombinera vintergröna växter med lättare, ljusare och blommande buskar eller småträd. Att våga välja såväl färgskiftningar som ovanligare sorter kan verkligen lyfta helhetsintrycket – inte minst om växterna anknyter till den avlidna, exempelvis från dennes trädgård eller utifrån deras favoritväxt (läs mer om mark- och växtval här, inspiration om pelar-en).

På nyare kyrkogårdar råder ibland striktare regler. Välvårdade gräsmattor och tätt placerade standardgravar innebär att planteringsytan är begränsad, skötseln ska kunna genomföras effektivt och dekorationen får inte "sticka ut" eller hindra gräsklippning. Då är det vanligt med långa rader av likadant utsmyckade gravar med ettåriga blommor, särskilt där kyrkogårdsförvaltningen ansvarar för skötseln.

Regler, ansvar och frihet enligt begravningslagen

Sedan begravningslagen moderniserades 1990 har gravrättsinnehavaren rätt att, med vissa förbehåll, själv välja gravvårdens utformning och växtval. Begränsningarna handlar främst om att respektera god gravkultur och den känsliga miljön på kyrkogården:

Utsmyckning och växter får inte vara påtagligt störande eller utsätta miljön för risker.
Kulturhistoriska och estetiska värden på begravningsplatsen ska skyddas.
Gravrättsinnehavaren måste i praktiken nästan alltid lämna in en ritning för nya lösningar, och förvaltningen avgör om förslaget ryms inom de lokala riktlinjerna.

Det finns ibland även praktiska skäl till regler – exempelvis att undvika skrymmande plantering på små eller radplacerade gravar. Vid minsta osäkerhet rekommenderas därför kontakt med kyrkogårdsförvaltningen. Även begravningsbyrån kan vara till hjälp – både vid planering och praktiskt arbete.

Skötsel – eget ansvar eller på entreprenad

Gravrättsinnehavaren ansvarar för skötsel, men detta kan mot avgift överlåtas till kyrkogårdsförvaltningen. Vill du göra det själv, bör du börja varje vår med att städa graven, rikta stenen (vid behov), tvätta bort alger och lavar samt måla ev. smidesdetaljer. Därefter kontrolleras planteringarna – återupplivas perenner eller ersätts sommarblommor. Under sommaren krävs vattning, gödsling, rensning och putsning. Hösten innebär komplement med vårlökar, ordning inför vintern och ibland täckning av känsliga växter.

Praktiska och estetiska aspekter vid växtval

När du planerar växtval är det viktigt att väga både personliga önskemål och praktiska begränsningar. Torktåliga och småväxta plantor som kräver minimalt med passning är idealiska. De ska inte heller växa för snabbt eller brett så att de tar över grannplatser. Alltför stora perenner, snabbväxande buskar eller spridande fröväxter bör undvikas.

Exempel på växt- och planteringsval

Lövfällande buskar och småträd: Dvärgsorter av japansk lönn (Acer palmatum), dvärgsyren (Syringa meyeri 'Palibin'), små prydnadskörsbär (Prunus nipponica var. kurilensis) och klotkaragan. Kolla alltid att det är just svagväxande, krukodlade plantor.
Städsegröna och barrväxter: Små granar som igelkottgran, fågelbogran och dvärggran, enar (smala eller krypande sorter), cypresser, rododendron, ljung, buxbom och vintergröna marktäckare som Vinca minor.
Marktäckare, perenner och blommor: Pulmonaria med dekorativa blad, astilbe, hosta och fänrikshjärta, sedum och taklök, dagliljor, prydnadsgräs och ormbunkar (se bildexempel).
Rosor: Mark- och buskrosor samt minirosor är lämpliga; kräver dock putsning och vintertäckning vid kallare lägen (inspiration om rosor).
Lökväxter för vårglädje: Smålökar som vintergäck, snödroppe, scilla eller små narcisser är perfekta för långvarig blomning i liten skala. Exempel på långblommare.
Sommarblommor och utplanteringsväxter: Utöver isbegonior, pelargoner, lobelia och petunia kan du välja bland blomstertobak, verbena, daggsalvia och klassiska tagetes (exempel: sedummatta med isbegonia). Färdiga plantor är smidigt och ger snabb effekt.

Nytt och alltmer populärt är prydnadsgräs – vackra under sommar och höst och fina vippor som kan stå kvar vintertid (se japansk lönn med prydnadsgräs).