Vårslask och vårdagjämning
| Onsdagen den 15 mars 2000
Vi har haft vår första snöslask-dag nu, lagom till vårdagjämningen. Ni vet, en sån där dag när man plötsligt behöver använda både vindrutetorkarna och spolarvätskan, och när det blir genomslag i snön när man försöker promenera på skoterspåren. En försmak av vad som komma skall, men än ser vi inte barmarken på sisådär en och en halv månad. Hur är det i resten av Sverige - har ni någon barmark? Men mest har vi haft fina vårvinterdagar, då vi gärna sätter "norrlandslåset" på dörren och går på en liten söndagspromenad. "Norrlandslåset" är helt enkelt en sopkvast inkilad i dörrhantaget, och det betyder ungefär "vi är ute en liten stund, men kommer snart tillbaks". I vårvintersolen har det börjat hända saker under snötäcket. Ingen växtlighet än så länge, nejdå, men en massa flitiga mikrober. Vi har en hög med spillhö som snöat över ganska ordentligt under vintern, och en dag upptäckte vi något intressant. Ett litet hål hade börjat bildas mitt på högen, och varje dag blev det större och större. Det var helt enkelt nedbrytningen som satt fart, och tinat upp en liten "skorsten" rakt igenom snötäcket. Så inte står det helt stilla i komposthögar här uppe trots vintern, bara de är tillräckligt stora. Det ska bli härligt att använda spillhöet i trädgårdslandet i sommar! Vänner och bekanta har börjat fråga bekymrat "Men, har du verkligen inte börjat så ännu heller?" Ståndaktigt har jag nekat, och i stället suttit och gjort upp ett arbetsschema för våren. Så nu har jag inprickat precis vilka veckor jag ska så vad, när jag ska sätta potatisen på groning och när jag ska starta varmbänkarna! Och faktiskt, enligt mitt schema är det hög tid för purjolöken och gullöken nu, så det är bara att plocka fram såjorden och sätta igång. Ja, hm, alltså, litet har jag ju sått redan, som ni vet... Stevian som jag sådde för en månad sedan lever fortfarande, faktiskt, men de små plantorna har inte nog många blad ännu för att jag ska nämnas smaka om de är så söta som det sägs. Vintersalladen och den orientaliska kålen, som jag sådde samtidigt och ställde på skrivbordet på jobbet, har jag faktiskt börjat skörda av! Jag nyper mig ett blad då och då och tuggar, och drömmer om sommarens skördar i vårslasket. Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten |
|
