Var är sittbänken!

Är galen i penséer!

Av Elsa Rensfeldt Larsson, Luleå/Norrbotten.

Jag är helt såld på penséer! Det är faktiskt så illa att jag redan nu drömmer om att nästa vår så ännu fler sorter, i ännu större mängder. Men om det ska bli verklighet får nog både huset och familjelivet utökas – annars riskerar jag att bli både hemlös och ensam. För varje år verkar min passion för odling påverka familjen mer och mer. Visst accepterar de mitt intresse, men deras reaktioner tenderar att kantas av en blandning av förstående ironier och uppgivna suckar.

Odlingsfebern slår till

Så här brukar det låta i den Rensfeldtska-Larssonska vardagen när odlingssäsongen drar igång på allvar:

Hallscenerna

Mannen kommer hem och stannar med en häpen flämtning i hallen:

• Men!! Var är sittbänken!!!

Frun/familjens odlare (oskyldigt):

• Va!! Är bänken borta??

Mannen:

• Jahaaa!! Blommor va??

Frun:

• Mmm, den står i trapphuset full med frösådder och pelargonsticklingar...

Mannen:
Suck, suck!! Vart ska vi nu sätta folket som kommer hit? Det här gååår ju inte!!!

Första sonen kommer hem, stannar i hallen och luften dallrar av frågan:

• Mamma, vart är bänken som vi har i hallen???

Mamma (oskyldigt):

• Nämen, har den försvunnit?? Men vart kaan den varaa!!

Sonen (uppgivet):

• Jaha, var det den som stod i trapphuset, jaja....vad ska farfar sitta på när han kommer hit??

Son 2 kommer hem:

• Det är ingen bänk här!!!

Tre familjemedlemmar betraktar mig med skilda uttryck; jag ler oskyldigt, mannen skakar på huvudet och storebror ger mig den välbekanta blicken som säger att detta är hopplöst – men att det bara är att vänja sig. Snart nog är de väl utflugna och då blir det ännu mer plats för blommor och jord!

När odlingssäsongen drar igång

Egentligen är detta bara en liten episod i det stora mönster som alltid tar vid när vårens odlingsfeber slår till. Sjukan är dock lyckligtvis övergående. När sommaren kommer flyttar blomsterhysterin ut och både jag och plantorna uppslukas av trädgårdens mylla.

Blommor till fler

I maj går mycket tid åt till att avhärda plantorna, och nu har sådd och sticklingar fått flytta ut i kallväxthuset. I år har jag extra många sorter på gång och vissa ska till och med pryda en pensionärsbalkong samt förgylla en trädgård för boende och personal på ett pensionärshem. Det känns väldigt roligt och meningsfullt att kunna bidra till att deras miljö blommar och lever upp! Tanken är att blanda gammaldags blommor med lite grönsaker för en välkomponerad och varm atmosfär.

Det lilla landet och de stora drömmarna

Hemma på landet däremot, på min egen täppa utanför Luleå, blir det nog mest potatis och grönsaker i år. Men jag hoppas hinna fixa en akutbänk för perenner som så småningom ska planteras ut, och kanske även en snittblomssäng – drömmen om en färgprakt att ta in i huset lever vidare!

Mer än odling – renovering och nostalgi

Som om inte detta vore nog står även utomhusprojekt på tur – rödfärgning av fasader, tapetsering och målning för att ge det gamla 1800-tals-huset nytt liv. Jag lyckades komma över en underbar tapet tryckt på 1930-talet via ett antikvariat. Den känns helt rätt här, omgiven av precis samma blommor som på tapeten: rödblära och blåklocka, vajande till ljudet av Råneälvens forsande vatten.

Längtan som odlingsglädje

Ibland funderar jag på om de där väntan-perioderna innan allt tar fart är själva nyckeln till odlingsglädjen – du som är odlingsintresserad känner nog igen både längtan och tålamodsprövningen. Vill du läsa mer om förväntansfull väntan i trädgårdslivet kan du kika på Vänta, vänta, vänta....

Lite vansinne, mycket glädje

Så visst ryms det lite vansinne i min kärlek till penséer och odling – men också mycket glädje, Gemenskap, och drömmar om ännu fler blomstrande projekt nästa år.