Tänkte inte på det

Hösten är nog oundvikligen här. Vi har haft flera nätter med temperaturer ner till 3-4 grader, löven faller av träden, och dagarna känns kyliga. Tillväxten har avstannat i naturen. Det är ju i och för sig trevligt att slippa rensa ogräs, men det känns tråkigt att redan behöva stödutfodra fåren eftersom betet inte växer i takt med betandet.

Onsdagen den 2 september 1998

Hoppet är nog ute för mina frilandstomater – det blir grön tomatmarmelad i år. Det är den klassiska norrbottniska sensommaren som sätter stopp för mognaden; luften hugger i redan på kvällarna, och tomaterna riskerar att aldrig få den där sista röda tonen innan frosten kommer. Samma osäkerhet gäller bondbönorna, där baljorna är fingertjocka men bönorna därinne ännu är små och omogna. Än har jag dock inte gett upp på vare sig majrovorna eller den asiatiska Kyonan, som vi sådde för tre veckor sedan – de kämpar tappert vidare trots envis kyla.

Skördetidens utmaningar

Skördetiden fortsätter lyckligtvis ändå. Igår drog jag upp de första morötterna. Sorten 'Kämpe', de avlånga, behöver än några veckor till för att mogna, men de runda karottmorötterna är redan färdiga och riktigt knapriga. Purjolöken blev dessutom en riktig succé i år. Kraftiga plantor med långa, vita, mjälla stjälkar – tack vare att vi täckodlat och dessutom trätt på toapappersrullar på plantorna, vilket verkligen gjorde skillnad.

Glädjeämnen i grönsakslandet

Broccolin fortsätter ge så mycket att vi knappt hinner äta i kapp. Och i helgen förvällde jag kålrötter – de var så söta och goda att en stor del slank ned i magen direkt. Det är lätt att förstå varför kålroten ibland kallas "Nordens apelsin" – inte bara för vitamininnehållet utan även för smaken!

Efter flera års nyfikenhet har jag äntligen fått smaka sparrisärtor – de kokades hastigt och åts med smör. Trots en liten skörd var smaken delikat och plantorna så vackra att jag redan planerar mer plats för dem till nästa år.

Erfarenheter från odlingssäsongen

Nu när höstgrävningen står för dörren och regnet redan ofta hänger i luften, blir det dags att titta tillbaka på sommaren och fundera över sådant som blev som det skulle, och sådant man vill göra annorlunda nästa år. Läs gärna mer om vädrets betydelse för odlingen i min text om Regn.

Det dyker alltid upp några "tänkte inte på det..." efter en odlingssäsong, och i år gällde det framför allt våra nya odlingsbäddar. Vi har sex bäddar, fem meter långa och cirka 120 cm breda. Inspirerade av intensivodlingsprinciper försökte vi pressa in så många grönsaker som möjligt, med täta rader på ungefär 20 cm. I teorin lät det så smart – varannan rad dill och varannan kålrot skulle ge stor skörd på liten yta.

Lärdomar om samodling

Men i verkligheten kvävde kålrotens stora blad snabbt dillen, som blev blek och smaklös i skuggan. Erfarenheten visar att vissa kombinationer, som gul lök tillsammans med andra, fungerar bättre eftersom löken är snabb och tar sig över bladverket utan att skugga grannarna.

Potatisupptagning och höstens utmaningar

Ett annat hösttecken gör sig påmint: potatisupptagningen närmar sig. Fukt och svalka har gjort att bladmöglet slagit till – ett oundvikligt inslag vissa år. Vi har slagit blasten och hoppas att det inte sprider sig vidare. De potatisar vi tagit upp hittills är för det mesta fina, även om de största är spruckna, troligen på grund av växlande fukt. Nu hoppas jag på några torra veckor framöver så att upptagningen blir lättare. En varm höst som förra året är nog att hoppas på för mycket, men bara det blir torrt är jag nöjd.

Blickar mot nästa säsong

Nu väntar vintern och med den gott om tid att planera, fundera och drömma om nästa säsong – och inte minst att lära sig av årets lärdomar och misstag. Det är faktiskt just "tänkte inte på det..."-ögonblicken som ger mest kunskap, och som för odlaren försiktigt framåt, ett växtår i taget.