Stadsbondens rapport

Den urbana myten om storstadsmänniskan får sig en knäck då och då. Det är väl bondegenen som pirrar till och får högra handen att lägga ett exemplar av ”Lantlif” i kundvagnen på ICA! När genen gör sig gällande så tar jag tunnelbanan ut till Alvik och kolonilotten.

En tidig morgon på lotten

Som stadsmänniska är det många nöjen och måsten som ska klämmas in i den där evigt upptagna arbetsveckan, så dagarna på lotten är tyvärr lätträknade. Men desto härligare är det när man till slut lyckas komma ut en tidig vardagsmorgon, på höstens första riktigt kyliga dag, och upptäcker att man har hela området för sig själv.

Stillhet med stadens närvaro

Då är det bara att slå sig ner och njuta av stillheten – en stillhet som förstås är relativ. Några flygplan på väg in till Bromma flygplats och den högljudda skolan i närheten påminner ändå om stadens närvaro, men det är ändå tystare och fridfullare här än inne på ett bullrigt kontor eller hemma mitt i stan.

Tecken på en varm höst

Det blir snart tydligt att det varit en ovanligt varm höst: ett jättestort smultron håller på att mogna, och jag ser att grannens dahlior fortfarande står kvar i marken. Frosten har ännu inte kommit, trots att november närmar sig. Allting är faktiskt fortfarande ganska grönt; de sent planterade solrosorna har äntligen slagit ut. Det känns verkligen som om allting blommar "i grevens tid", innan vintern gör sitt intåg, och det är en påminnelse om att hösten verkligen kan bjuda på ett otroligt mångfald av färg och liv – även sent i säsongen.

Låg höstsol och kyliga fötter

Samtidigt känns det kyligare nu. Dagen är klar, men solen når inte längre ner i vår dalsänka; den smyger över gränsen mellan gamla och nya området, så de får sol medan vi får skugga. Efter bara en kvart är fötterna stelfrusna i de ständigt fuktiga stövlarna, som huserar i redskapslådan mellan mina besök. Vad gör man då som stadsmänniska handfallen inför något så trivialt som kalla fötter? För inte vill man åka hem när man väl har lyckats ta sig hit?

Back to basic

Då får man dra sig till minnes hur man gjorde förr. "Back to basic", som min gotländska bondväninna Anna brukar säga! Tur att jag har hört en del historier om halm och trädojor, så snabbt rafsar jag åt mig lite torr halm från lotten och trycker ner i stövlarna. På fem minuter går fötterna från isklumpar till alldeles jättevarma, och sedan är det bara att fortsätta med dagens sysslor.

Skördens små glädjeämnen

Jag plockar de tio björnbär som den unga plantan bjuder på, och känner glädjen över den lilla men stolta skörden.

Björnbären ska så småningom koka ihop till marmelad, och i frysen väntar redan flera påsar med bär på sina senkomna syskon. När tiden är ute och nästa evenemang väntar är det bara att snabbt byta om, stoppa påsen med björnbär i handväskan och gå vidare mot nya äventyr – denna gång till krogen med naturens egna godsaker som sällskap. Jag tänker att nästa gång kommer nog grannens dahlior ha grävts upp och gett plats åt vårlökar, medan jag putsar strumporna fria från dagens halmrester. Tur att ingen ser mig i det ögonblicket!

Hösten i Traneberg

Hösten i Traneberg är både avslut och början, ett ögonblick av eftertanke och förberedelse inför nästa säsong. Det blir så tydligt att livet som kolonilottsägare är en väv av stadsbrus och naturupplevelser i symbios, där även små stunder får stor betydelse.

Läs också gärna mer om allt som händer på en höst i trädgården – där årstidernas växlingar bjuder på både utmaningar och glädje.

Susan Lindh, lott 118, Traneberg.