Hösten
När det börjar bli risk för frostnätter tar jag med några stora hinkar till lotten. Alla plantor med omogna gröna små tomatlöften blir bryskt flyttade till hinkar för hemtransport.
Jag har inga dräneringshål i botten av hinken för att slippa slask. Hemma binder jag upp tomatplantorna i soligt läge mot en vägg och skalar av alla kvistar utom i toppen och de som bär tomaterna.
Det ser lite lustigt ut med långa kala stjälkar och en yvig topp. Jag inbillar mig att tomaterna mognar lättare om solen kommer bättre åt i klasarna och de inte måste konkurrera om energin med lövverket.
Råkar någon kvist med tomater gå av i tumultet, snittar jag om kvisten och sätter den i ett glas vatten. Tomaterna klarar sig förvånansvärt bra, den lilla tid som är kvar för deras del. Och hemma i värmen brukar det inte dröja länge innan de sista tomaterna mognar.
I samband med att mamma och jag skördar grönsaker och rotfrukter så passar vi på att ogräsrensa. På så sätt är jorden redan grävd inför hösten. Nästan alla våra jordar är färdigvintergrävda, på sätt och vis en sorglig syn att se jorden stå oanvänd i flera månader. Jag har en idé om att så och plantera ut höstnyttigheter som kålplantor eller jordförbättringsgrödor som klöver. Då slipper min jord vänta ett år på att få härbärgera nya gäster. Men saker och ting tar den tid det tar och blir det inte gjort i år så kanske det sker nästa år. Tusen idéer väntar tålmodigt på att få genomföras.
Odling skall vara lustfyllt, vardagen är fylld med krav som den är. Att flytta hem frilandstomater är för mig mer lust än jobb, likaså att få gå runt kolonilotten med en sekatör och plocka egna blommor som sedan pryder vardagsrumsfönstret.
I övrigt har vi få höstmåsten kvar, mer än att planera inför nästa säsong. I över en månads tid har jag flyttat plantor pö om pö och snickrat på nya hallonhållare, men är ännu långt ifrån klar med bestyren.
Planen är att skapa en skyddad berså med blommor närmast sittplatsen. Hallonen ska få agera insynsskydd. Men när tid eller pengar saknas kommer fantasin väl till pass. Jag fyller i resten i huvudet, allt det som ännu inte är gjort och fantiserar om hur det ”egentligen” ser ut. På så sätt är lotten, i alla fall i mina ögon, den finaste i området.
Susan Lindh, lott 118, Traneberg.
Tomaten sungold trivs även som stadsbo.
Sista rosen för hösten skänker kanske mest glädje.