Snart blossar pionerna

Perenner

Pioner väcker habegär så snart knopparna börjar svälla. Det är värt att gå en runda i trädgården varje kväll så här års bara för att se hur knopparna blir större och får mer färg för varje dag. Innan du vet ordet av är blomman där i all sin prakt!

Blanda olika sorter för längre blomning

Pionens blommor är magnifika, ofta stora och väldoftande. De har alltid fem foderblad och minst fem, men ofta betydligt fler, kronblad. Blomningen är långdragen om du väljer sorter med olika blomningstider. Redan i mitten av maj börjar de rena arterna (vilda pioner) slå ut, ofta de första blommorna på säsongen, och sedan avlöser olika sorter varandra ända fram till juli, beroende på växtzon.

Genom att plantera olika typer – tidigblommande arter, buskpioner, bondpioner och de fyllda doftpionerna – kan du glädjas åt pionblomning i trädgården under nästan hela sommaren. De allra tåligaste är de örtartade pionerna, som ofta står kvar i generationer. Inte sällan är en blommande pion det enda som finns kvar som minne av ett för länge sedan försvunnet torp.

Färgpraktens historia bland pioner

"Blossande röd som en pion"... så sa man förr om någon som rodnade – och visst är det sant att de röda pionerna dominerade i gamla trädgårdar. Idag finns det emellertid en otrolig färgrikedom att välja bland. Färgskalan på dagens pioner spänner från nästan svart-röda via oräkneliga rosa och vita nyanser till ljuvligt gula toner. Nya hybrider lanseras varje år och det finns tusentals registrerade namnsorter i världen! Vill du läsa mer om variation och historia finns det utförlig information om pionarter och deras namnsorter på Odla.nu.

Pionens växtsätt och särdrag

Pionen tillhör ett förhållandevis litet släkte med omkring 30 arter, där några är vedartade buskar, andra halvbuskar och de flesta är örtartade perenner. Troligen introducerades pionen till Europa under 1600-talet från Orienten. Det är framför allt de tjocka, förgrenade och näringslagrande rötterna man känner igen, där nya skott med blad och blommor utvecklas från dessa "ögon" under vår och försommar.

Bladen är för pionen typiskt dubbelt trefingrade och kan vara mer eller mindre djupt flikiga. Ett tydligt exempel finns hos dillpionen, Paeonia tenuifolia, där bladen är mycket fint fördelade och nästan påminner om dill – en udda elegans bland pioner.

Plantering av pion

För att lyckas med pioner krävs djup, näringsrik och väldränerad jord, gärna med inslag av kalk och lite lera. Tänk igenom planteringsplatsen noga, eftersom pioner inte tycker om att flyttas; en flytt kan leda till flera års blomvägran. Placera gärna dina pioner i halvskugga – då varar blomningen längre, medan soliga lägen ger rikligare blomning.

Den absolut bästa planteringstiden är hösten, då pionen går in i vila och kan bilda nya sugrötter till våren. Vårplantering går också bra, men risken finns att blomningen blir försenad eller sparsammare första åren. Plantera aldrig för djupt. Ett planteringsdjup på 5–6 cm är lagom. Var vaksam på frost under de första vintrarna – nyplanterade rötter kan skjutas upp av tjälen, så en viss vintertäckning kan vara klok.

För näring rekommenderas Algomin och träaska på hösten – men gödslet bör myllas ner cirka 15 cm från plantan för att undvika brännskador. Håll igen på mängden gödsel! På våren fungerar även kogödsel eller perenngödsel utmärkt, men pionen är ingen näringsslukare och tål inte övergödning.

Fördjupning och inspiration

För dig som vill fördjupa dig finns det många inspirerande böcker om pioner, bland annat den av Sveriges kanske mest välkända "pionkung", Hermann Krupke. Många av bilderna till detta avsnitt är tagna i hans trädgård – läs mer i artikeln Pioner.

Vill du veta mer om olika arter, deras karaktär och sorter som passar olika lägen rekommenderas Läs mer om olika pionarter och deras namnsorter.

Sammanfattning av fakta om pioner

Färger och variation: Från djupaste rött till gult, vitt och rosa – och tiotusentals sorter världen över.
Släkte och ursprung: Ungefär 30 arter, buskliknande eller örtartade, införda till Europa på 1600-talet.
Växtsätt: Kraftiga, förgrenade lagringsrötter; blad som ofta är djupt flikiga, särskilt hos dillpionen.
Blomningstid: Maj till juli beroende på sort och växtzon. Vilda arter först, sedan hybrider och doftpioner runt midsommar.
Växtplats och jord: Djup, näringsrik, väldränerad och gärna kalkrik jord. Sol till halvskugga.
Plantering: Plantera grunt, byt inte plats i onödan. Bästa tiden är hösten.
Härdighet: Väldigt tåliga och långlivade – ofta generationernas favorit.

Att kombinera olika pioner ger lång blomningstid, rik färgprakt och doft genom hela sommaren. Sköter du dem rätt kan de bli både gamla och vackra trädgårdsfavoriter för framtiden.

Texten är uppdaterad med relevanta länkar från Av Sylvia Svenssons ursprungsartikel. Fördjupa dig gärna i pionens värld och sortval med denna artikel på Odla.nu.