Småplantor på gång
Nu börjar ett pysselgöra, med allt som hör frösådden till. Ska det till exempel toppas eller ej under förkultiveringens gång? Småplantor av sommarblommor (annueller) toppas ibland för att bli välförgrenade och buskiga. Man nyper bort topp och de översta bladen just ovanför ett blad eller bladpar.
Trädgårdsaktuellt från Hemträdgården 1 -2004 av Eva Wirén, trädgårdsrådgivare.
Men toppning är inte något som ska göras generellt, och man ska ha klart för sig att det fördröjer blomstarten med 2-3 veckor.
Information om huruvida toppning bör göras eller inte kan (borde) finnas på fröpåsen, men det är ju inte säkert att man har en sådan att utgå från. Uppgifter finns heller inte alltid i böckerna. Här är läge att experimentera själv och föra anteckningar - alltid finns det väl några extra plantor som kan få bli försöksobjekt?
Liten topp-lista
En genomgång av bl.a. Weibulls yrkesodlarkatalog och boken "Nordiskt ljus och italiensk hetta" visar att följande blommor kan eller behöver toppas under förodlingstiden (lite beroende på art/sort):
pelargon (Pelargonium), petunia (Petunia), fuchsia (Fuchsia), tvillingsporre (Diascia), feberträd (Eucalyptus), grusnejlika (Gypsophila), ampelskära (Bidens), nierembergia (Nierembergia), praktportlak (Portulaca), husarknappar (Sanvitalia), palettblad (Solenostemon), parakrasse (Acmella), cigarettglöd (Cuphea), buskincarvillea (Incarvillea), eldkrona (Lantana), buskveronika (Hebe), luktärt (Lathyrus), bladmynta (Perilla, även kryddväxt), grå helgonört (Santolina), femtunga (Scaevola), trädgårdsverbena (Verbena x hybrida), nemesia (Nemesia), kapaster (Felicia amelloides), sommarflox (Phlox), sommarhalsört (Trachelium), daggsalvia (Salvia farinacea).
Alla dessa kan man inte föröka från frö, och då är det i stället sticklingarna eller de inköpta småplantorna som med fördel kan toppas efter en tid. När det gäller den matnyttiga sidan är det kryddväxterna som möjligen kan behöva toppas som små, knappast några grönsaker. Och detta fortsätter man med under sommarsäsongen eftersom toppa och nypa blad ju är ett naturligt sätt att skörda basilika, mejram, sommarkyndel, rosmarin m fl. Toppning ger precis som för sommarblommorna ett buskigare växtsätt och fördröjd blomning - en fördel eftersom smaken hos kryddväxterna i allmänhet försämras när plantan går i blom.
Putsa - ett sommargöra
I sommarskötseln av annuellerna ingår att efterhand rensa bort vissna och överblommade blommor, också det ett slags toppning som vi dock brukar kalla att putsa. Dels ser det fräschare ut, men viktigare är att många annueller annars slutar blomma. Målet för dessa växter är att bilda frö, och när det väl är uppfyllt behöver de inte blomma längre. Men odlarens önskan är blomning, ju längre desto bättre, och då gäller i vissa fall flitig putsning. Klipp av blomman eller hela den utblommade blomställningen en bit ner, där det grenar sig och kommer fram ett nytt skott. Annars blir det fula, spretiga blomstjälkar kvar som inte växer vidare.
Alla sommarblommor behöver inte putsas, om man inte vill. De blommar bra och håller sig fina ändå. Värda att lägga ner lite puts-tid på är krasse, luktärt, lejongap, ringblomma, sommaraster, rosenskära, nemesia, sommardahlia, pelargon, sommarflox, stor tagetes (Tagetes erecta), sammetstagetes (T. patula), palettblad (som man odlar för bladens skull och helst inte ska låta blomma alls). Se även Ht 5/2003, s 53.
Några annueller blommar i ett par omgångar och kan behöva putsas efter första floret för att blomma om ordentligt, t.ex. zuluaster (Felicia heterophylla) och gyckelblomma (Mimulus). Men nu är vi långt fram på sommaren. Först ska fröna sås...!
