Smaksensationer och kartongbitar
Av Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten
Onsdagen den 26 augusti 1998
Trädgårdslandet är främst en "smaksak" för mig. Visst är det trevligt om det ser vackert ut, men det är smakerna jag är ute efter.
Något smakprov av sparrisärtor och blomsterbönor har vi ännu inte fått. Blomsterbönorna, som växer i krukor och slingrar sig uppför vår stora gårdsrönn, har lyckats producera en enda böna samt några ledsna blomklasar. Antagligen har jag inte gödslat nog i krukorna. Jag har lagt på gräsklipp i några omgångar, och vattnat med nässelvatten två gånger, men allt detta regnande lakar väl ur all näring direkt. Sparrisärtorna har faktiskt producerat en massa baljor, men vi har helt enkelt inte hunnit ta hand om dem ännu. De blommar väldigt vackert, sparrisärtorna, med mörkröda blommor. Men de har tagit tid på sig att producera, och av tolv plantor tror jag inte vi får mycket mer än en smakbit var.
Smaksensationer har vi inte saknat i alla fall. Vi skördade våra första spetskålshuvuden i helgen. Ännu en grönsak som jag läst om i Lena Israelssons "Köksträdgården, vårt gröna arv". Det är en vitkålssläkting, men huvudena blir inte runda utan spetsiga, som uppåtvända koner. Väldigt tjusiga faktiskt. Och goda. Något grövre än den färska vitkålen, men med en mildare och rikare smak tycker jag. Det verkar också som om de har klarat sig relativt bra från insektsangrepp.
Smörkålen däremot är rätt populär både hos sniglarna och kålmalslarverna. Och även hos oss. En tydligare kålsmak än spetskålen, men ändå mild och fin. Vi har använt den både rå i sallader och snabbstekt. Det går bra både att plocka blad för blad och att skörda hela huvudet på en gång. Om man nu kan kalla det för huvud, den knyter sig inte så värst hårt.
Rödbetorna börjar bli stora nu, men smaken är det fortfarande inget fel på. Vi har lyckats betydligt bättre med rödbetorna i år än förra året, de är mycket större och har också den rätta "avlånga" formen som denna sort ska ha. Jag undrar varför? Det kan vara för att vi luckrade igenom lerjorden ordentligt i våras, med handhackor. Det kan också vara för att vi har täckodlat dem i år. Eller kanske de föredrar regn och svalt väder framför värme?
Kartongbitar har vi också i trädgårdslandet - det är i alla fall vad tomaterna smakar som... Inte alls de söta, aromatiska läckerbitar som jag hoppades på. Nej, små, tjockskaliga, och smaklösa. Varför? För litet sol gissar jag, det har inte varit många soltimmar sedan de började mogna. Sedan finns det väl sorter som är mer eller mindre tjockskaliga, den berömda Brandywine till exempel är ju uppskattad bland annat för det tunna skalet. Men kanske "tjockskal(l)ar" som Sub Arctic trivs bättre i Vibbyn...
Den mest spännande smaksensationen var i alla fall gurkan Crystal Apple som jag undrade över i förra veckans dagbok. Den har faktiskt orkat klämma fram en ätfärdig gurka. 4-5 cm lång, lätt äggformad, gulvit med små "taggar". Jag har aldrig smakat hemodlad gurka förr, men den smakade i alla fall himmelskt jämfört med affärens syrliga slanggurkor. Fast min mor tycker fortfarande att jag skulle ha satsat på squash i stället. Hennes squashplantor i Tornedalen producerar tydligen fantastiskt bra på friland, även denna märkliga sommar. Men allvarligt talat har jag aldrig gillat squash - jag har aldrig smakat en squash, varken hemodlad eller "köpes", som inte påmint mig om uppblötta kartongbitar... Men det är ju en smaksak.
Smörkål i aftonsol.