Grönsaksfrosseri
Av Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten
Onsdagen den 5 augusti 1998
Grönsaksfrosseriet i söndags bestod av färskpotatis (Bellona), broccoli (Greenia), några små rödbetor, rödbetsblast, små gullökar plus en härlig vitlök. Det är sånt som får mig att förstå varför jag slitit med att dra upp plantor, gräva, rensa, kånka täckmaterial och nässelvattna. Rent ekonomiskt är det säkert ingen vinst (jag vägrar räkna!) men vilken lycka att gå ut med grönsakskorgen, och vilken smak!
Vårens sådd och plantering blev som vanligt för sen tyckte vi. Den 13 och 14 juni lyckades vi samla våra krafter och sådde, planterade och satte potatis. Grannarna hade naturligtvis hunnit med allt ett par veckor tidigare, men till saken hör att de alla är pensionärer... Nåja, grönsaksfrosseri blev det i alla fall.
Det är första året vi provar broccolisorten Greenia. Runåbergs utlovade att det skulle vara en "ojämn" sort, alltså en sort där de olika plantorna börjar ge skörd olika tidigt. Och det stämde verkligen - en del av våra 30 plantor började bilda huvuden redan i början av juni, en del har nyligen börjat. I en hemträdgård är det ju naturligtvis en fördel med en så ojämn sort, det betyder ju att man får lagom mycket att äta under en lång tid.
Vitlöken var verkligen en glad överraskning. Vi köpte färska fina vitlökar på matvaruaffären och satte i en kallbänk i mitten av augusti förra året. 29 klyftor som spirade fint under den varma hösten. 15 st överlevde vintern, jag tror att de övriga dog för att det blev för blött i kallbänken. Täckning med gräsklipp och ett par nässelvattningar har det blivit under sommaren för "överlevarna". Gissa om det var spännande när vi drog upp den första ur jorden för en vecka sen! Och gissa om vi blev lyckliga när vi hittade en vacker, rosaskimrande vitlök med vita, mjälla klyftor!
Jag har gått in för täckodling i nästan hela grönsakslandet den här sommaren, och jag är verkligen nöjd! Vi har lerig jord som lätt blir packad och hård, men under täckmaterialet är jorden alltid lucker och lagom fuktig, och full med daggmask! Det har inte heller gjort så mycket att jag inte alltid hunnit med ogräsrensningen, eftersom mindre fröogräs som t.ex. våtarv helt enkelt inte orkat upp. Tistlarna däremot tränger sig ivrigt upp överallt. Det behöver ju bara bli några millimeter rot kvar i marken så skjuter en ny planta upp, suck...
Nu väntar vi bara på att få utöka vårt grönsaksfrosseri med sockerärtor, frilandstomater och kålrötter. Morötterna är långsamma som vanligt. Men mer om det nästa vecka!
Vitlök