Skörden fortsätter

Onsdagen den 14 juli 1999

Vi skördar mer och mer i trädgården nu. Det frilandssådda är fortfarande bara små plantor ännu, men det finns ju annat att glädjas åt. Broccolin som jag startade i varmbänkarna har börjat ge skörd redan – i alla fall vår pålitliga "Greenia" från Runåbergs. Vi fortsätter också att nalla av vitlöken som vi satte i höstas. De är förstås inte alls färdiga ännu, men de blir större och större och får en allt tydligare, fin vitlökssmak.

Grönkål – ett grönt guldkorn

De olika sorternas grönkål som jag dragit upp i varmbänken skördar vi också från för fullt. Sorterna är "Red Russian", "Svartkål" (Nero di Toscana) samt två slätbladiga grönkålssorter: "Spis Bladene" och "Couve Tronchuda". Vi äter dem ofta råa i sallader, istället för den "vanliga" salladen som jag faktiskt inte är så förtjust i. Svartkålen skördade vi av för första gången i helgen, och den var verkligen god att äta rå. Den är väldigt mild, mjuk och söt i smaken, och dessutom så snygg med sin mörkgröna färg och buckliga blad. Den kommer jag definitivt att odla nästa sommar också. "Red Russian" är lite strävare i smaken, men fortfarande helt okej rå i sallader – och så är den ju så vacker, med sina flikiga blad och röda bladnerver. Det går nog inte att låta bli att odla den igen!

Bild: Den goda svartkålen

Vattning – hur mycket behövs egentligen?

Nu är det snart dags för den allra värsta ogräs- och ohyreperioden, men trots det ska jag och min man faktiskt resa bort några dagar, till London. Vi får se om jag lyckas släpa med honom till någon trädgård – det vore ju inspirerande med lite brittisk odlingskultur! Min syster ska vakta huset och fåren under tiden, och hon frågade oroligt om hon skulle behöva ta hand om grönsakslandet. Nejdå, sade jag, eftersom jag och svärmor har rensat ogräs ganska duktigt på sistone. Men hon menade ändå att folk brukar vattna sina grönsaksland också. Själv tycker jag inte att det behövs så länge det regnar någon gång i veckan, särskilt tack vare täckodlingen som gör att fukten hålls kvar i jorden. Under sommaren -97, då det inte regnade på fem veckor, vattnade jag ibland, men en normal sommar behövs det sällan. Dock har många bäddar så små plantor i år att jag inte hunnit lägga ut täckmaterial där, så jag började ändå fundera lite mer på det här med vattning. Hur länge brukar ni låta grönsakslandet klara sig utan vattning om det inte regnar? Kanske har några av er läsare erfarenheter att dela?

Drömmar och projekt inför nästa sommar

Trots att den här sommaren just har satt fart ordentligt har jag börjat fundera på nästa sommar, sådär som man brukar. På våren är jag alltid full av storslagna planer för allt jag ska hinna med, men ofta visar det sig att jag tagit mig vatten över huvudet och får skjuta upp vissa projekt till följande år. Samtidigt dyker det upp nya idéer hela tiden – "Nästa sommar ska jag minsann..." Och så sitter man där igen och har fyllt kalendern till bristningsgränsen. Men det är ju just det som är så härligt med trädgårdslivet – att det aldrig tar slut på möjligheter! I år har jag semester i augusti, och redan nu planerar jag att ta tag i den övervuxna gräsmattan, plantera några perenner och kanske gräva upp rosorna som står i skogsbrynet.

Potatistornet – årets stora experiment

Ett av mina större projekt det här året är potatistornet. Jag har fortsatt att fylla det med spillhö och fläta in några vidjor för att hålla tidningspapperet på plats (även om flätningen inte blev så avancerad som jag först tänkt). Tidningspapperet fyller ju sin funktion genom att hålla ljuset borta från knölarna, något jag envist intalar mig är viktigare än snyggheten – även om resultatet får kallas "rustikt"! Hehe...

Bild: Rustikt potatistorn

Någon potatisskörd är det inte tal om ännu, men jag ser verkligen fram emot att få riva tornet i höst och se om experimentet med potatistornet har fungerat som tänkt. Att testa nya sätt att odla på, även om det inte alltid går som i skolboken, är en av de roligaste delarna av trädgårdslivet. En liten reflektion över just det, och hur nya odlingsidéer ibland kan kännas provocerande bland "riktiga" trädgårdsentusiaster, finns att läsa i min betraktelse Hädelse, helgerån, bedrägeri.

Grönkålen – en självklar favorit

Slutligen måste jag slå ett slag för grönkålen. Jag märker verkligen hur tacksam den är att odla här i Norrbotten – robust, lättskött och vacker i både rabatt och grönsaksland. Att dessutom kunna skörda den långt in på hösten och ibland ända efter första snön gör den till en självklar favorit, både i köket och trädgården.

Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten