Hädelse, helgerån, bedrägeri

Sammanfattning och analys av texten (Uppdaterad och utökad)

Texten är en charmig och personlig dagboksberättelse från Vibbyn, Norrbotten, daterad den 15 september 1999. Här får vi följa författarens (Ulrika Wiss) känslomässiga berg- och dalbana kring trädgårdsodling när hösten, mot alla odds, bjuder på fortsatt sommarvärme.

Väder och odlingsförutsättningar

Sensommaren har visat sig från sin ovanligt milda sida – dagstemperaturer kring 20 grader och kalla men tydligt krispiga nätter, ibland med ett par minusgrader. Denna kombination möjliggör att grönsakerna kan växa till sig lite extra innan frosten tvingar fram skörd och grävning. Författaren beskriver denna situation som både härlig och förrädisk, eftersom det förlängda odlingsfönstret mildrar den annars så omedelbara övergången mot höst och tvingar fram tålmodigt väntande, snarare än febril aktivitet.

Filosofi, moraliska tveksamheter och övergången till prydnadsväxter

Ulrika erkänner, lite med glimten i ögat och lite med viss oro, att hon har "förrått sin filosofi" om att enbart odla ätbara växter: "Om det inte går att äta, ids jag inte odla det." Vägen till detta "moraliska förfall" började när utbudet av grönsaksböcker på Luleå Stadsbibliotek tagit slut, och det bara fanns prunkande perennböcker kvar med lockande bilder.

Frestelsen – perennernas värld och praktiska utmaningar

Det dröjde inte länge förrän hon tillsammans med en vän gav sig av på långresa till Bryggmans handelsträdgård i Öjebyn. Därifrån återvände de med bilen fylld av perenner – prydnadsväxter som silververonika, toppklockor, alpklematis, scilla, bergsnejlika samt en variegerad alunrot (se bild nedan), trots att hon knappt visste vad det var.

Till och med täckbark (!) inhandlades och placerades runt rosorna – något skribenten skämtsamt undrar om faktiskt hör hemma någon annanstans än i stadens parker.

När planteringen väl var klar framstod resultatet först som rörigt och "plottrigt", vilket är en vanlig känsla när man precis börjat anlägga perennrabatter. Det är också typiskt att känslan av misslyckande infinner sig innan rabatten ens hunnit etablera sig; perenner behöver tid för att rota sig och växa till – redan nästa säsong kan intrycket bli helt förändrat.

Praktiska tips om perenner för Norrbotten och liknande klimat

• Perenner återkommer år efter år. Det gäller att välja sorter som är härdiga och anpassar sig till klimatet i norra Sverige, där vintrarna är långa men snörika (snön skyddar växterna). Undvik perenner som blommar för sent på säsongen – du vill hinna njuta av blomprakten innan frosten kommer.
• En lätt, näringsrik jord eller jord förbättrad med kompost och naturgödsel på våren ger bäst resultat. Täck gärna rabatterna med organiskt material eller täckbark för att bevara fukt och motverka ogräs.
• Låt de vissna växtdelarna ligga kvar över vintern; de skyddar plantorna och blir näring inför nästa år.
• Ha tålamod – intrycket av en nyskapad perennrabatt mognar med tiden. Missnöje vid första blicken är fullt normalt!

Nyttoväxter och havtorn – "Nordens passionsfrukt"

En viktig anledning till plantinköpsresan var också att skaffa nyttoväxter, framför allt havtorn. Inspirerad av en artikel i Hushållningssällskapets tidning lyfter Ulrika fram havtornets värde: den beskrivs som en "vitaminbomb" och kallas "Nordens passionsfrukt", rik på C-vitaminer, antioxidanter och andra hälsofrämjande ämnen. Arten kräver mycket ljus, klarar magra jordar och är vanlig i skärgårdsmiljö. Växten är tvåbyggare (kräver både han- och honplantor för bärskörd), så nu har Ulrika både "flickbuskar" och "pojkbuske" redo att planteras på de ljusaste platserna i trädgården.

Fakta om havtorn

• Havtorn kräver ljusa växtplatser och klarar magra, torra jordar.
• Bären är fulla av vitaminer och antioxidanter, och kan användas på många sätt, exempelvis till juice, sylt, eller ätas som de är.
• Kom ihåg att plantera både han- och honplantor (tvåbyggare) för att få skörd.

Känslomässig ärlighet och trädgårdslivets vardag

Texten skildrar humoristiskt men också med uppriktig osäkerhet hur det känns att testa något nytt och gå utanför sin trygga zon – från nyttoträdgårdsodling till prydnadsglädje. Den landar i insikten att trädgårdslivet ofta utvecklas genom experiment, missmod och nyfikenhet – och att det första intrycket inte är bestående.

Sammanfattning

I Ulrikas berättelse möts glädje och frustration, mod och tvekan och – viktigast av allt – viljan att lära och utvecklas. Sensommarvärmens bonus förlänger odlingssäsongen och lockar till nya försök med både perenner och nyttoväxten havtorn. Texten fångar på ett levande sätt trädgårdsodlarens vardag i norr, där tålamodet belönas och misslyckanden är en naturlig del av processen. Genom att våga testa perenner – trots att de inte går att äta – öppnar sig möjligheten till både blomsterprakt och nya insikter inför framtida odlingsäventyr.

Läs också Höstdagjämning