SEPTEMBER

Vid min husknut blommar dessa sommarens sista kämpar

I stora målarfärgshinkar som målats svarta med sprayfärg blommar just nu sommarens sista kämpar vid min husknut. Hinkarna hittades i en container vid en byggarbetsplats. De fick hål i botten och blev billiga “krukor” för sommarblommor. Just nu är de svarta hinkarna vackra som bakgrund åt krassens orange kaskader.

Sensommarbukett och tankar om nästa år

När jag plockar min sensommarbukett börjar tankarna redan röra sig kring nästa års sommarblommor. Kanske ska jag då satsa på pastellfärger? Små fyllda tusenskönor, skimrande blå minipenséer och rosenröda ranunkler? Eller låga luktärtor i ljust lila, rosa och vitt? Ceriserosa sommardalior och himmelsblå lobelia? Eller ljusrosa sommarnejlikor och blyg förgätmigej? Möjligheterna är oändliga, och snart kliar det i fingrarna av iver efter frökatalogerna som inte kommer förrän i januari!

Skaparglädje från barndomen till trädgården

Den där lustfyllda ivern känner jag igen från barndomen. En iver som nästan inte gick att hejda; ett stort vitt papper, en massa kritor och bubblande skaparglädje. Alla lådor, brädor, bockar och filtar som kunde arrangeras till kojor, timtals av koncentrerad lek, eller dockhus gjorda av gamla mjölkkartonger, möblerade med pappmöbler och små tyglappar som mattor. Någonstans i tonåren verkade denna skaparlust somna in. Mer och mer handlade det om prestige och prestation, och skapandet förlorade sin lekfullhet. Jag tror inte jag har mött någon uppgift med samma rena och skära skaparglädje som då – åtminstone inte förrän jag fick min trädgård.

Trädgården – mitt vita ark

När trädgården blev min, väcktes den där barnsliga skaparglädjen ur sin törnrosasömn. Här har jag mitt livs färgkritor och vita ark – i form av frön, blommor, buskar och träd. När jag sitter och planerar trädgården på vinterkvällarna med frökataloger, trädgårdsböcker, och skissblock till hands, då bubblar ivern upp igen, lika frisk och hejdlös som i barndomen. Det är långt till knoppning och lövsprickning, långt tills jag får se mina planer ta form. Men det gör inget; fantiserandet och planerandet är det allra roligaste.

Glädjen i själva skapandet

Jag tycker det pratas för lite om själva glädjen inför skapandet och för mycket om resultatet. Är det inte viktigare att känna lust och iver än att allt blir perfekt? Psykologen Mihaly Csikszentmihalyi kallar det för “flow”, den där känslan som infinner sig när vi står inför utmaningar vi ser fram emot. Han har ägnat mycket av sitt arbete åt att förstå vad som gör oss lyckliga, och tror att just skaparglädje – flow – innebär mycket för vår lycka.

Inspiration från Margareta Senneby

Margareta Senneby är ett inspirerande exempel. Hon har skapat en fantastisk trädgård, med höjder, skogar, bäckar och dammar av en platt tomt i Malmö. I boken “Margaretas Trädgård” berättar hon om det hårda men roliga arbetet; om stora stenblock, vattenfall, och hur hon bygger sin japanska trädgård. Fantasier, förväntan och skaparlust genomsyrar hennes berättelse. I en dagbokssekvens bjuder hon väninnan på vin i uterummet, och får frågan:

— Är du en lycklig människa?
— Jaa! svarar Margareta.

Skapa fritt – trädgården är din egen värld

Det bästa med skapandet i trädgården är kanske att ingen bestämmer vad som är snyggt eller fult. Man kan göra precis hur man vill. Trädgårdar kan vara allt från min dotters kvadratmeterstora plätt med jordgubbar och violer till Margaretas rumsliga landskap. Kanske är det just därför trädgårdsintresset är så stort – för att vi får skapa ifred, utan smakdomare som talar om hur det borde vara. Om det misslyckas, är det bara man själv som drabbas – och oftast märker ingen annan ens det. I värsta fall kan man skotta igen rabatten eller flytta ett träd som hamnade fel. Det går alltid att börja om på nytt, nästa vår.

Hösten är här – men en ny vår spirar i hjärtat

Hösten är här, men i odlarens hjärta spirar redan en ny vår.

Läs också AUGUSTI