The same procedure as last year, James!
Av Elsa Rensfeldt Larsson, Luleå/Norrbotten.
Själv känns det som att jag just tinat fram, äntligen! För att istället låta mig begravas, i så- och plantjord.
Man skulle allt ha en egen betjänt just nu. För det är ett evigt pinnande mellan sådd och omplantering, jordköp, vattning och tillsyn. Man har vad man gör och man får det man ställer till - allt för många små nya liv som man helt enkelt inte kan förmå sig att kasta när kvoten är fylld och de dyra omplanteringskärlen slut.
En bredsådd tar ju ingen plats men gud hjälpe oss för framgångsrika groningar. Vart ska man härbärgera allt är även det en traditionell fråga.
Betjänten James, han hade det snärjigt värre där han ångade runt miss Sophies bord och fyllde på till låtsasgästerna. Det finns likheter med en trädgårdsnörds febriga dans runt borden med plantor. I takt med tillväxten stiger berusningen och till slut så snubblar man omkring och här i norr kan våra ganska kylslagna vårar liknas vid isbjörnsskallen som hela tiden blir en stötesten i bjudningen.
Man längtar ut helt enkelt. Vill sätta igång, ta ut vårredskapen. Men det dröjer ännu. Vill man trösta sig så går man på trädgårdsföreläsning. Herman Krupke kommer till Luleå den 14:e april. Hurra! Eller så åker på vi nordboendes alldeles egna trädgårdsmässa Trädgård Norr i Umeå 22-24 april, härligt!
The same procedure as last year. Tackar för det!
Läs också Nådens år 1867