Nådens år 1867
Av Elsa Rensfeldt Larsson, Luleå/Norrbotten.
Det var när jag intervjuade en fullständigt klar och alert blivande 100-årig dam i lilla byn Böle som jag fick detta berättat för mig. Den gamla damens dagboksskrivande morfar hade noterat detta år och datum.
#Han skrev:#
"Isen över Rånträsket bar häst, lass och kusk den nittionde juni 1867. Fåglarna kunde inte bygga bo eller lägga ägg, de hade ju ändå inte blivit kläckta i kylan. Så var det också med fiskarnas rom. Årstiderna kom i oordning, Så kunde man till exempel hitta hjortron i september månad. Korn och potatis gav ingen skörd, frosten tog det mesta" skrev den gamla mannen.
#Och värre kunde det för all del bli. År 1875 noterade han följande köldrekord:#
"Fram till Permässdagen var det det grannaste veder som kunde vara och 38-39 grader kallt. Dagen efter var det om måron på vår termumätare frusit qvicksilver men sprittermumätare visade 60 grader kallt på flera stellen".
Ja man ryser vid dessa nödårsberättelser. Hur rädda ska inte människorna ha varit. De visste ju inte vad detta betydde. Tänk er att våren och sommaren helt sonika "hoppar över".
Grymma tanke som man helst inte vill leka med även om man nog tänkt den ibland.
Nä låt oss nu glömma detta intressanta med ruskiga tidsdokument. Visst ska det bli sommar och i alla fall någorlunda odlingsvärt väder, eller hur? Jag har fått tag på en riktigt guldklimp, tycker jag själv i alla fall. Och jag förväntar mig en del del av den här lilla fyrverkeripjäsen, nya begonian Boliviensis Bonfire. Sirlig i växtsättet men riktigt krutig i färgen, lysande rödorange. Ska visst växa rejält och bli bamsestor och sägs trivas ypperligt långt in på höstsidan. Låter bra. Jag ser fram emot den sprakande föreställningen!
Måste nog ha sett ut som ett fyrverkeri själv när jag efter mycket letande och mailande i alla hörn av landet besökte en blomsterhandel i Luleå och hörde mig för om dom fått eller skulle få in denna godbit som inte fanns någonstans! Fick ett vänligt med nekande svar och en kommentar att "den kommer nog inte hit upp". Kanske såg jag desperat ut ty bara en vecka senare ringde en dam från blomsterhandeln upp mig hemma: Var det månne jag som frågat efter Bonfire? JODÅ!!! Jaha ja vi har fått in den!!!
WOW! Tala om lycka! Och jag hade inte ens beställt den, men i affären hade de nog min uppgivna min i gott minne. Så nu så står den lilla raketen och lyser i mitt glashus, i rejäl kruka. I skrivande stund är det svinkallt ute, men i växthuset där lyser det varmt och jag värmer mig och hoppas på en lång solig sommar.