Potatistornets högtidliga öppnande

Sommarlika dagar och potatistornets öppning

Det sommarlika vädret har fortsatt. Det känns verkligen märkligt att ha sommartemperaturer på över 20 grader, samtidigt som det är nästan helt myggfritt och nätterna är mörka. Det är nästan som att vara på sommarsemester i sydligare nejder, om det inte var för att löven dråsar ner från träden hela tiden...

Potatistornet – ett experiment når sitt slut

Veckans stora händelse har annars varit det högtidliga (nåja...) öppnandet av vårt "potatistorn" som jag har skrivit om litet då och då sedan jag kom på idén i vintras. Det var med stor spänning som jag klippte sönder "korgen" och började krafsa omkring bland spillhöet. Blasten hade vuxit sig lång i höet, och jag började nästan tvivla när jag hade tagit bort de översta två decimetrarna gammalt ruttnande hö.

Men så stötte jag på den första potatisen – en enorm knöl, en Bellona i bakpotatisformat! Sedan fortsatte det på samma vis ner till "marknivå", och totalt växte det potatisar ungefär tre decimeter längs stjälkarnas nedersta del.

Det var förvisso inte så som jag hade fantiserat i vintras, att hela korgen skulle vara fullpackad med potatis, men det var ändå en betydligt större och renare skörd än förra årets. Potatisarna var fina och rena – knappast skorviga alls. Det är en stor förbättring jämfört med de skorviga lerklumpar vi bände upp ur potatislandet i fjol! Att dessutom myror – små gula och märkliga sådana som sticker till – hade gjort tornet till sitt hem gjorde skörden både lite mer utmanande och dramatisk än väntat. Nästa gång blir det gummihandskar!

Övriga skördeaktiviteter

Övriga aktiviteter har inte varit riktigt lika dramatiska. Det fina och varma vädret gör att vi håller igen på skördandet, så att morötterna och rödbetorna ska få växa till sig mer. Broccolin däremot skördas ständigt – den växer så det sprutar små goda huvuden, vilket gör att vi har fått börja förvälla och frysa in. Att kunna njuta av sådan överflöd även senare på året är en tydlig påminnelse om fördelarna med planerad och mångsidig odling.

Trots allt har vi i alla fall två odlingsbäddar som nu är slutskördade, främst tack vare gullöken som aldrig riktigt blev något. Jag och svärmor har därför passat på att börja höstgräva. Egentligen är det lättare att gräva i vår lerjord senare på hösten, när marken är lite lätt frusen – men det är lika bra att passa på när tid och ork finns. Till vår förvåning var grävningen märkbart lättare i år – efter att ha blandat i fint grus i våras är jorden betydligt luftigare och mindre kompakt, och de klumpar som uppstår kan vi enkelt slå sönder. Det är en stor skillnad jämfört med tidigare, och ger inspiration inför framtida jordförbättringar.

Höstgrävning eller vårgrävning – en evig fråga

Frågan om man ska gräva och gödsla på våren eller hösten verkar dela odlare i två läger. Själv föredrar jag höstgrävning, dels för att ha arbetet gjort till våren, dels för att låta jordens mikroliv och maskar vara ifred när våren anländer. De som förespråkar vårgrävning menar att näringen annars hinner lakas ur jorden under vintermånaderna, men det är nog främst ett problem i varmare klimat än vårt. Jordfräs använder vi dock inte – officiellt för att vi har så mycket tistlar (och vill undvika att sprida deras rötter vidare), men egentligen för att jag tycker synd om daggmaskarna...

Planer för nästa säsong och ytkompostering

Efter potatistornets högtidliga öppnande har jag redan börjat planera för nästa års potatisodling. Det blir säkert ett till torn, men eftersom broccoliodlingen fungerade så bra i en bädd av spillhö, kommer jag även att prova denna metod för potatisen nästa år. Därför har jag nu anlagt en ny bädd direkt på gräsmattan, där jag också lagt ut blast och blad från grönsakslandet. Jag hoppas att detta ska fungera som en slags ytkompostering, vilket förhoppningsvis minskar det dåliga samvete jag brukar känna när jag inte orkar kompostera på hösten!

Fördelar med alternativa odlingsmetoder

Min erfarenhet är att alternativa odlingsmetoder som potatistornet eller ytkompostering inte bara kan ge bättre resultat och renare skörd, utan även bidra till en mer hållbar och ekologisk odling, särskilt här i norr där klimatet utmanar både växter och odlare. Intresset för sådana metoder har vuxit i Sverige, med en tydlig trend mot mer småskalig och ekologiskt inriktad potatisodling jämfört med de tungt besprutade, storskaliga fälten som annars dominerat.

För dig som vill ha mer trädgårdsinspiration eller läsa om känslan av det första höststråket i luften, rekommenderar jag varmt att ta del av Höstkänning.

Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten

Skörd i "potatistornet".

Bädd av spillhö med "ytkompostering".

Läs också Höstkänning för mer om höstens ankomst och odlingsreflektioner.