Potatistornets högtidliga öppnande
Onsdagen den 8 september 1999
Det sommarlika vädret har fortsatt. Det känns verkligen märkligt att ha sommartemperaturer på över 20 grader, samtidigt som det är nästan helt myggfritt och nätterna är mörka. Det är nästan som att vara på sommarsemester i sydligare nejder, om det inte var för att löven dråsar ner från träden hela tiden...
Veckans stora händelse har annars varit det högtidliga (nåja...) öppnandet av vårt "potatistorn" som jag har skrivit om litet då och då sen jag kom på idén i vintras. Det var med stor spänning som jag klippte sönder "korgen" och började krafsa omkring bland spillhöet. Blasten hade vuxit sig lång i höet, och jag började nästan tvivla när jag hade tagit bort de översta två decimetrarna gammalt ruttnande hö.
Men så stötte jag på den första potatisen - en enorm knöl, en Bellona i bakpotatisformat! Sedan fortsatte det på samma vis ner till "marknivå", och totalt växte det potatisar ungefär 3dm längs stjälkarnas nedersta del.
Det var väl inte direkt så som jag hade fantiserat i vintras, att hela "korgen" skulle vara fullpackad med potatis, men det var ändå en rätt överväldigande syn. Dessutom är potatisarna rena och fina, knappast skorviga alls. En stor skillnad mot de skorviga lerklumpar vi bände upp ur potatislandet i fjol! Ja, det var så fascinerade att se de fina knölarna att det tog ett tag innan jag märkte att det faktiskt bodde en hel del myror i potatistornet också. Små gula konstiga myror. Som bets! (De blev väl litet upprörda när jag rev omkring i deras hem.) Det kändes som om jag kört händerna i ett frodigt stånd med brännässlor och vispat runt ett tag, så jag ska nog ta på mig ordentliga gummihandskar när jag skördar resten!
Övriga aktiviteter har inte varit riktigt lika dramatiska. Eftersom vädret är så fint har vi hållit igen litet på skördandet, så att morötter och rödbetor ska få växa till sig litet. Broccolin däremot är vi så illa tvungna att skörda av hela tiden. Den växer så det sprutar små goda huvuden från den, så vi har fått börja förvälla och frysa in.
Trots allt har vi i alla fall två odlingsbäddar som är slutskördade, främst tack vare gullöken som aldrig riktigt blev något, så jag och svärmor har börjat höstgräva. Egentligen är det lättare att gräva i vår lerjord senare på hösten, när marken är litet lätt frusen. Men det är lika bra att passa på när man har tid och ork. Vi såg inte riktigt fram emot uppgiften, eftersom våra ryggar mindes hur eländes kompakt och jobbig jorden är. Men döm om vår förvåning när det visade sig vara riktigt drägligt att gräva. Vi blandade ju i fint grus i jorden i våras, och nu är jorden betydligt mindre kompakt än tidigare. Det blir mycket färre stora klumpar, och de klumpar som blir kunde vi faktiskt lätt knacka sönder med ett par slag av grävgrepen.
Ja, ska man gräva och gödsla på våren eller på hösten? Alla har olika åsikter, och det finns argument både för det ena och det andra. Hur gör ni? Själv vill jag höstgräva, dels för att ha det klart till våren, dels för att jag tror på argumentet att man inte ska "störa" jorden och dess innevånare på våren. De som förespråkar grävning och gödsling på våren menar att gödslet annars hinner lakas ur jorden under vintern, men risken för det är nog större i mildare klimat. Nå, i alla fall, själv vill jag gärna gräva och gödsla på hösten, men ofta hinner vi inte med allt på hösten utan får spara litet till våren. Det tar tid och är tungt, och jordfräs kommer inte på fråga. Jag säger till min man att det är för att vi har så mycket tistlar, och jag inte vill sprida deras rötter med jordfräsen, men egentligen är det för att jag hatar tanken på alla daggmaskar som blir hackade...
Efter potatistornets högtidliga öppnande har jag redan börjat planera för nästa års potatisodling. Det blir säkert ett potatistorn till, men eftersom det gick så bra att odla broccoli i en bädd av spillhö ska jag också göra det samma med potatisen nästa år. Så jag har anlagt en ny bädd på gräsmattan.
I den här nya bädden har jag dessutom lagt ut litet blast och blad från grönsakslandet. Jag hoppas att det ska fungera som en slags "ytkompostering". Går det bra slipper jag i alla fall ha så dåligt samvete varje höst för att jag är så lat på att kompostera!
Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten
Skörd i "potatistornet".
Bädd av spillhö med "ytkompostering".