Påsken och dess traditioner

Påskens ursprung och traditioner i Sverige – en levande blandning av kristet och folkligt

I dagens Sverige är påskens ursprung och dess förberedelsetid, fastan och fastlagen, inte längre lika tydliga. Under seklernas gång har folkliga och kyrkliga, främst katolska, seder och bruk smält samman och förändrats i takt med tiden. Vissa religiösa ritualer, som strikt fasta och andra botgöringsriter, har avskaffats som otidsenliga, medan många av de glada och lekfulla traditionerna lever kvar och fortsätter att sätta färg på påsken i Sverige.

Den kristna påsken

Kärnan i den kristna påskfirandet är minnet av Jesu lidande, död och uppståndelse—påsken är därför kyrkans största och mest betydelsefulla högtid. Påskveckan, som ibland kallas Stilla veckan eller Dymmelveckan, inleds med Palmsöndagen till minne av Jesu intåg i Jerusalem. Under veckan följer Skärtorsdagen (Jesus tvättade lärjungarnas fötter och instiftade nattvarden), Långfredagen (Jesu korsfästelse) och Påskdagen (Jesu uppståndelse).

I det äldre religiösa firandet var långfredagen en ytterst dyster och allvarlig dag. Samhällets liv stannade ofta upp, och man uppmanades till stillhet och eftertanke. I vissa fall användes även fastlagsriset denna dag som kroppslig påminnelse om Jesu lidande.

Folkliga seder och påskens glada traditioner

Parallellt med de kristna inslagen har svenska påsktraditioner starka rötter i folklig sed och förkristna vårfester. Fastlagen, dagarna före fastan, var en tid för fest, maskerader och upptåg. I södra Sverige, där våren kommer tidigare, hölls särskilt många vårfester och maskerader, ofta med utklädnad som fettisdagsgubbar. Semlor, som idag säljs redan efter jul, skulle enligt traditionen egentligen bara ätas under fastlagen, främst på fettisdagen—en dag som ibland felaktigt blandas ihop med tisdagen i påskveckan.

Utklädnad och påskkärringar

Den gamla traditionen med fettisdagsgubbar som firades under fastlagen återkommer idag i form av barn som klär ut sig till påskkärringar eller påskgubbar, främst på skärtorsdagen eller påskafton. Utklädda barn går runt till grannar, delar ut egenhändigt ritade påskkort—som har en lång tradition av påskhälsningar—och hoppas få godis eller en liten slant i sina korgar. Detta har koppling både till gamla vårfester och till föreställningen om häxorna som flög till Blåkulla på skärtorsdagsnatten.

Påskris och fastlagsris

Att dekorera med fastlagsris och påskris är ännu vanligt. Fastlagsriset säljs som gladfärgade knippen med fjädrar, ofta på torgen [Fastlagsris]. Ursprungligen var det ett katolskt botgöringsredskap, då man under askonsdagen symboliskt piskade sig själv och andra som tecken på ånger.
Påskriset ska däremot sättas i vatten, slå ut med små gröna blad och dekoreras med urblåsta, målade äggskal eller annat färgglatt påskpynt. Påskriset symboliserar pånyttfödelse och liv: från “de döda” riset spirar grönska – en tydlig liknelse till Jesu uppståndelse.

Blommor och färger

Påskliljor och tulpaner är starka symboler för livets återkomst efter vintern. Ur de till synes döda lökarna växer färggranna blommor [Narcissus 'Lemon Beauty', Narcissus 'Pipit', Tulpanrabatt].
Påskens färger är numera gult och lila – lila från kyrkans liturgifärg under fastan och gult som symbol för vårsolen, äggulor och blomsterprakt.

Äggets och hönsfåglarnas symbolik

Ägg har en självklar plats i det svenska påskfirandet. Eftersom man under fastan avstod från ägg, samlades stora lager som åts till påsk—därav äggets symbolvärde som överflöd, men också som symbol för nytt liv. Att måla, leka med och gömma ägg är centralt. Hönor, tuppar och kycklingar dyker upp som pynt överallt; tuppen har även biblisk anknytning till berättelsen om Petrus förnekelse av Jesus.

Påskharen och påskgåvor

Den populära påskharen kom till Sverige från Tyskland under sent 1800-tal. Påskharen gömmer ägg och påskgåvor i trädgården eller hemmet som barnen får leta upp, ofta i färggranna pappägg fyllda med godis. Haren har även kopplingar till äldre folktro, där häxor hade “mjölkharar” tränade att stjäla mjölk från grannar.

Påskeldar och påsksmällare

En annan kraftfull tradition är påskeldarna och påsksmällarna på påskaftons natt—ursprungligen för att skrämma bort häxorna som man trodde återvände från Blåkulla denna natt. Eldarna är än idag ett spektakulärt inslag på landsbygden och ett tillfälle för samling och fest.

Påsken idag: Fest och gemenskap

Numera börjar påskfirandet redan på påskafton i svensk tradition, trots att det kyrkliga firandet traditionellt inleds vid midnatt. Påskafton och påskdagen är glädjens tid; fastans restriktioner är över och det är fritt fram för god mat, ägglekar som “picka ägg” och “rulla ägg”, och samvaro.
Under Annandag påsk fortsätter firandet i samma glada anda och det markerar slutet på nöjesförbudet, särskilt för ungdomar.

Påsken har i Sverige blivit en färgsprakande högtid, där både kristna och folkliga traditioner förenas. Även om många seder förändrats med tiden, lever grundidéerna om gemenskap, rening, återfött liv och glädje vidare—liksom alla blommor, ägg, harar, påskkärringar och eldar som ännu gör påsken till vårens mest förväntade fest!

Läs också: Hvor er bænken!

Fastlagsris
Fastlagsris 2
Lilla Kanin gömmer sig!
Narcissus 'Lemon Beauty'
Narcissus 'Mrs R.O. Backhouse'
Narcissus 'Pipit'
Narcissus 'Salome'
Påskbukett