Påsken och dess traditioner

I vår tid är det inte längre lika klart vad som är ursprunget till påsken och dess förberedelsetid fastan eller fastlagen.

De folkliga och de kyrkliga, främst de katolska, sederna och bruken har under seklernas gång blivit hopblandade. Fastan och en del andra seder har blivit avskaffade som otidsenliga, men många av de roliga, folkliga traditionerna lever vidare.

Den kristna påsken firas idag till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse.

Sådana seder som levt kvar är t.ex. att man under fastlagen, på askonsdagen, då fastan förr började (katolska "farväl till köttet"), klädde ut sig till fettisdagsgubbar. Det förekom förr maskerader och vårfester, särskilt i södra Sverige, där ju våren kommer tidigare än längre norrut. När det gäller tisdagen på påskveckan, är det vanligt förekommande namnet Fettisdagen en felaktig sammanblandning med tisdagen i fastlagen, som ju inträffar tidigare.

Semlor skulle man äta bara i fastlagen och egentligen bara på fettisdagen om man är riktigt petnoga, även om de idag börjar säljas direkt efter jul.

Idag förekommer fettisdagsgubbarna i form av små söta påskgubbar och -kärringar, främst på skärtorsdagen eller på påskafton. Dessa små häxor gör inga hyss, de delar ut ofta självritade påskkort och hoppas få godis eller pengar i sina korgar som tack.

Påskkort har en lång tradition. Man skickar Glad Påsk-hälsningar till vänner på samma sätt som man skickar julkort.

Även fastlagsriset är vanligt förekommande än idag. Det säljs gladfärgade knippen med fjädrar på torget. De skall inte sättas i vatten utan stå torra. Ursprunget till fastlagsriset kanske var den katolska traditionen att man piskade sig själv och andra på askonsdagen som tecken på botgöring.

Påskriset ska däremot sättas i vatten och få små musöron och dekoreras med urblåsta, målade äggskal och ev. annat påskpynt och ska stå över själva påskhelgen. De symboliserar uppståndelsen och livet. När man hämtar in björkriset ser det dött ut, men i vattnet börjar det leva och får gröna blad. Äggskalet är en symbol för Jesu grav, ägget kläcks och ut kommer en levande kyckling.

Påskblommor, främst påskliljor och tulpaner, symboliserar också uppståndelsen. Ur de till synes "döda" lökarna kommer det fram liv i form av färggranna blommor och gröna blad.

Stilla veckan eller Dymmelveckan kallades den sista veckan i fastan, som också är veckan innan påsk. Den inleds med Palmsöndagen till minne av Jesu intåg i Jerusalem. Folk hälsade honom välkommen genom att vifta med palmkvistar och lägga ut dem på vägen framför honom. I Sverige användes kvistar av sälg och vide istället som dekoration, vi har ju inga palmer.

På Skärtorsdagsnatten trodde man förr att det var onda andar i luften och att de gjorde hyss. Häxorna for till Blåkulla på kvasten och höll möte med Den Onde själv. Det finns fler ställen dit häxorna antogs flyga, beroende på var man bor: Häcklefjäll, öarna Blå Jungfrun eller vulkanen Hekla bl.a. På medeltiden kunde kvinnor dömas för häxeri och brännas på bål.

Ordet Skärtorsdag kommer från ordet skär i betydelsen ren. Det var då Jesus tvättade lärjungarnas fötter. Denna dag åt han den sista måltiden med dem och detta är instiftan till nattvarden.

Långfredagen var under den gamla tiden en dag för stilla eftertanke, en sorglig dag då Jesus korsfästes och dog. Man skulle påminnas om Jesu pina och det förekom att man även då piskade sig själv med fastlagsriset. Man fick inte leka och skratta och man skulle helst vara svartklädd.

Påskens färger är numera gult och lila. Lila kommer från kyrkans liturgifärg, det gula kommer kanske från vårsolen, påskkycklingarna och påskliljorna som ju alla är lysande gula.

Tuppar, hönor och kycklingar hör ju också tätt ihop med påsken! De finns överallt som dekoration, pynt och pyssel, på påskbonader och -kort. Att de har blivit påskens symboler beror på att hönor och kycklingar hör ihop med äggen, och tuppen kommer kanske från den första "påsktuppen" som gol, när Petrus förnekat kännedom om Jesus tre gånger på natten mellan skärtorsdagen och långfredagen.

Påskaftonen var däremot en glädjens tid, den sista dagen i fastan. Man trodde att man kunde få se solen dansa av glädje på morgonen.

Påsken börjar egentligen inte förrän vid midnatt på påskaftonen, men numera firar vi påsken redan på påskafton, såsom vi firar julen på julafton istället för juldagen.

Man hade påskagillen och åt god mat och drack hela natten lång. Man skulle inte sova denna natt, man skulle vaka och vakta för häxorna, som denna natt återvände från Blåkulla. Man sköt upp i luften och tände eldar för att skrämma dem. Därav de ännu idag förekommande påskeldarna och påsksmällarna.

Idag leker man Leta ägg som Påskharen har gömt och andra ägglekar, såsom Picka ägg och Rulla ägg. Man delar ut påskgåvor, ofta i form av glada, vackert dekorerade pappägg med godis i samt äter målade ägg till frukost.

Varför äter man så mycket ägg till påsken? Jo, våren sätter fart på hönorna och de börjar värpa mer igen efter vintern. Fast förr fick man inte äta ägg under fastan, så när påsken kom och det blev tillåtet igen, fanns det rejäla lager med ägg, så det var bara att hugga in på överflödet.

Påskharen, som ofta bär på ägg i bilderna på påskkorten och som även finns som choklad- eller marsipanfigurer, kom troligen från Tyskland under den senare delen av 1800-talet. Haren hörde också ihop med häxornas "mjölkharar", som de hade lärt upp att suga mjölk från korna så att korna slutade att ge mjölk.

Påskdagen är kyrkans främsta högtid, den tredje dagen, då sorgen vändes till glädje då Jesus var uppstånden. Man hälsar varandra i kyrkan med "Kristus är uppstånden!". Påskdagen är en festdag även hemma, man har ofta påskbjudning, då den långa fastan var slut och man fick äta och festa igen.

Annandagen fortsätter i samma glada anda. Förr innebar det slutet på nöjesförbudet och man fick åter ha glada fester. Den var främst ungdomarnas dag, man fick leka, sjunga, dansa, äta god mat och dricka.

GLAD PÅSK!!

Fastlagsris