OKTOBER
Av Malena Skote
När jag kliver in i höstens bokskog och solljuset silas genom det guloranga lövverket får jag, som annars inte tar et steg i onödan, en oemotståndlig lust att springa och hoppa. Orange lär ju vara energins och rörelsens färg så antagligen ligger det något i det där med färgterapi.
Hemma i trädgården råder inte lika stor färgstyrka men nog lyser det här och var. Nyponen är ännu röda, plommonträdens löv har blivit krämigt neapelgula och vildvinet glöder. Luften är frostklar och ljuset har blivit snedare och liksom tröttare. Jag plockar upp ett starkt rött vildvinslöv och håller det mot ljuset.
Det är nåt speciellt med rött, minns de första röda tulpanerna och vallmon som lyser röd mot grönt gräs i högsommaren. För att inte tala om röda smultron och röda rosor.
Röd som blodet. Oräkneliga är sägnerna och legenderna om hur röda blommor vuxit upp ur marken där oskyldiga personers blod spillts. Den nyss nämnda vallmon fick sin röda färg då Jesus dog på korset. Blommorna, som då var vita, öppnade sig och tog emot bloddropparna från såren på hans händer och fötter och slöt sig sedan och bevarade sin gåva.
Under lång tid var människan beroende av att kunna se skillnad på minsta färgnyans i naturen för att överleva. Det ena gröna bladet var giftigt och det andra ätligt. Nu behöver vi inte färgerna på det sättet längre men känslan för färger och de instinkter de väcker hänger med - i ett långtidsperspektiv var det ju inte så länge sen vi åt ”direkt ur naturen”.
”Färger är i första hand ett medel att påverka själen”, sa den ryske målaren Vassily Kandinsky. Och nog blir jag påverkad alltid, speciellt av den röda färgen mot grön bakgrund. Därför drömmer jag om röda äpplen, James Grieve, Katja, Alice och mörkt blodröd narcisstobak som avtecknar sig mot häckens mörkgröna bladverk och den ljust cinnoberröda salvian 'Lady in red' som lyser bland grågröna lammöron. Det röda väcker lust- och livskänslor, energi och skaparglädje men ibland också äckel och fruktan -blodpölar, flugsvampar. Enligt otaliga experiment med försökspersoner får rött ljus andning, blodtryck och adrenalin att öka, det höjer blodsockerhalten och aktiverar kroppens allmänna försvarsberedskap.
”Människan lärde sig för mycket länge sen att rött betyder blod, vilket betyder livsfara, och den instinkten sitter fortfarande kvar.” skriver Karl Ryberg i boken ”Levande färger”.
Färg är reflekterat ljus, läser jag vidare. Vi ser de ljusstrålar som inte absorberas av t ex ett äpples yta och tycker att äpplet är rött men i själva verket är äpplet alla färger utom rött!
Det färgämne som gör höstens lönnlöv och vildvin röda produceras av sockerarter som stannar kvar i löven efter det att trädet slutat skicka ut näring i bladverket. Soliga höstar med kalla och torra nätter finns det extra mycket socker kvar och trädkronorna blir riktigt lysande. Det gula färgämnet finns i löven under hela sommaren men syns inte under klorofyllets dominerande gröna.
Ingen forskare har hittat någon praktisk anledning till trädens färgprakt under hösten när löven slutar producera klorofyll. Ett slumpartat underverk och en alldeles kostnadsfri färgterapi!
