NOVEMBER

Plommonträdens gula löv har singlat och lagt sig på marken. Kastanjen står naken och kal och vid dess fot ligger högar av löv. Under äppelträden är gräsmattan knölig av nerfallna äpplen. Jag räfsar och räfsar.

Äppelträdgårdens barndomsminnen

När doften av mognande äpplen slår emot mig kommer jag att tänka på min farmor och hennes trädgård där jag växte upp. Jag minns högarna av fallfrukt under träden, och farmor, vithårig och med krum rygg, som noggrant väljer ut de äpplen som ska sparas inför vintern. På äppelrummets hyllor nere i den svala källaren skulle frukten sedan ligga och mogna till långt in på nästa år, och doften där nere var nästan lika ljuvlig som i trädgården.

Äppelskördens betydelse

Äppelskörden var viktig – det märkte vi barn direkt. Det var som om det kom något speciellt i luften när äppeltiden började i september. En sorts glad iver och brådska, ungefär som den vid jultiden, infann sig. Alla vuxna pratade om äpplen: farfar, pappa och farbröderna om vilka sorter som gav mest och bar rikligast, medan mamma och fastrarna diskuterade vilka som var godast och till vad de bäst lämpade sig. Farmor stod vid spisen och kokade äppelmos, ibland la hon till några plommon för att få den där vackra rödblå skiftningen i det gula moset. Trots att hon var upplänning var det skånsk äppelkaka som var hennes favoritrecept, alltid serverad med hemgjord vaniljsås. Och varje dag stoppade vi ner några äpplen var i våra skolväskor.

Äppellundens magi

När farmor och farfar byggde sitt hus för snart hundra år sedan planterade de nio olika sorters äppelträd i noggrant raka rader om tre och tre framför huset. Jag försöker föreställa mig hur det såg ut vid nyplanteringen, men för mig var träden alltid stora, lummiga lövsalar där man både kunde gömma sig och drömma sig bort bland blomdoft och fågelsång. Var träden inte dignande av äpplen så var de översållade av doftande äppelblom, vilket nästan var lika härligt. Jag lärde mig tidigt namnen på sorterna: Signe Tillisch, Säfstaholm, Gravensteiner… Vid sidan av huset, ensamt i kanten av en äng, stod ett tionde träd – ett Lobo, som alltid varit min personliga favorit.

Barndomens små skatter

Men mina allra första minnen från trädgården handlar inte om äpplen, utan om grusgångarnas olikfärgade stenar; ljusgrå, mörkgrå, röda med svarta stänk och blågrå med vita ränder. Lycka var att hitta små bitar av kvarts. Blanka och glimmande, nästan genomskinliga – små barndomsskatter att spara och undersöka.

Vardag och fest bland bär och buskar

Jag minns vårvinterdagar med dagsmeja och talgoxens envisa läte. Ensam, med blöta lovikavantar, lekte jag med grusblandad snö på gårdsplanen framför entrén. Och jag minns högsommardagar i det stora gröna trädgårdsrummet, där farmor bjöd på kaffekalas kring vita trädgårdsmöbler. Främmande tanter i blommiga sommarklänningar log och sträckte ut händerna mot mig, men jag blev blyg och sprang och gömde mig bland vinbärsbuskarna. Där väntade klasar av syrliga, vita vinbär – min trygga plats där jag fick sitta ifred.

Trädgården som minnesrum

Vad betyder dessa rum, djupt förankrade i minnet? När jag ser mina egna barn hoppa runt i lövhögar och leva i samma trädgård undrar jag hur de kommer att minnas platsen där de nu växer upp. Vilka färger, former, material och dofter kommer att stanna hos dem? Kommer de att bära med sig minnen av trygghet och glädje, av höstens dofter och sommarens rofyllda samvaro? Jag hoppas att de ska minnas vår trädgård som en plats för sinnlig närvaro, och som den vackra ramen kring livets skiften och familjens gemenskap.

Vill du läsa mer om höstens stämningar i trädgården och ta del av fler betraktelser, se gärna OKTOBER.