Näva/Geranium

Perenner

Geranium eller näva är ett stort släkte med många, i Sverige både vildväxande och odlade arter. Alla känner ju till midsommarblomstret, Geranium sylvaticum, som även kallas skogsnäva.

En allmän namnförbistring råder när det gäller släktet Geranium, så jag har skrivit en separat artikel som belyser detta problem. Läs mer här!

De flesta av nävorna har handflikiga, lätt håriga blad som bildar granna rosetter från överdelen av den långa pålroten. Ibland har de även körtelhår som får växten att dofta mer eller mindre gott.

Blommorna är symmetriskt femtaliga med färger som sträcker sig över vita, rosa, lila, purpur och blåa nyanser i nästan hela skalan.
Fröställningen består av fem långnäbbiga delfrukter, vilka har gett släktet Geranium dess namn (Geranos=trana, som ju är en synnerligen långnäbbad pippi!). Näbben rullar ihop sig vid frömognad och slänger iväg fröna, varför det brukar vara svårt att samla nävans frö!

Soligt läge uppskattas av de flesta, men vissa arter står hellre i halvskugga.

De flesta nävorna trivs i vanlig, neutral trädgårdsjord, som för de stora, frodiga arterna bör vara djup och mullrik, medan de mindre arterna nöjer sig med något tunnare jord.

Bästa planteringstid är under tidig vår och på senhösten.

Gräv en grop som motsvarar storleken på rotklumpen och lite till, blanda i långtidsverkande gödning, ex. Chrysan, blanda ordentligt med den befintliga jorden, plantera växten och fyll på med resten av jorden. Vattna och skugga mot stark sol den första tiden.

Sjukdomar förekommer sällan. Ibland drabbas de av mjöldagg och rostsvampar. Insekter kan knapra på bladen men sällan i sån omfattning att åtgärder behövs.

Många är ypperliga marktäckare, då deras blad är dekorativa även utan blommor.

Särskilt de yviga arterna kan dock behöva klippas ner efter första blomningen, så att nya fräscha bladrosetter bildas och en ny ev. blomning erhålls senare på hösten.

Man förökar många nävor genom frösådd som brukar fungera rätt bra, men ännu enklare är att dela på större ruggar på våren.

Namnsorter kan lättast erhållas genom delning, då nävorna korsar sig lätt så det är inte alltid säkert att man får likadana om man sår namnsorter.

Nedan presenteras de vanligaste arterna och några av deras namnsorter.

Geranium 'Ann Folkard' är en korsning mellan G. procurrens och G. psilostemon. Den är mycket dekorativ med sina mörkt purpurfärgade blommor med svart mitt och gulgrönt, frodigt bladverk. Något spretigt växtsätt, upp till 1 m hög och minst lika bred, så den behöver gott om plats. Kompaktare sort men nästan lika storvuxen är 'Anne Thomson', som har samma föräldrar och samma blomfärg.

På senare år har det saluförts en "ny" näva, Geranium x cantabrigiense, liten flocknäva, och särskilt dess namnsort, biokovonävanG x c. 'Biokovo'. Båda har yvigt, doftande bladverk och mörkrosa resp. vitrosa blommor. Den förstnämnda blir ca. 20 cm hög och den senare ca. 30 cm. Bildar vida mattor där de trivs med hjälp av den ytliga jordstammen.

Geranium cinereum, jordnäva, är en 10-15 cm låg, tuvbildande art med små, dekorativa, djupt handflikiga blad och tämligen stora, skållika, vita eller blekrosa blommor med mörkare "ådror". Mycket dekorativ i stenpartier och rabattkanter.

Namnsorten 'Ballerina' har rosalila blommor med mörkare ådror.

Underarten G. c. var. subcaulescens har mörkare gröna blad och mörkt rödlila blommor med mycket effektfull svart mitt. Dess namnsorter 'Purpurea', purpurröd, och 'Splendens', rosenröd, är också mycket dekorativa.

Geranium clarkei kommer från västra Himalaya. Den blir ca. 45 cm hög, har utbredda stjälkar och djupt handflikiga blad. Behöver mycket plats! Dess namnsorter 'Kashmir Purple' och 'Kashmir White' har purpurrosa resp. vita blommor.

Geranium endressii, spansknäva, kommer från Pyreneerna och påträffas sparsamt vildväxande i Sverige, som en trädgårdsflykting. Den sprider sig via jordstammar och med frö och kan bilda stora, härliga ruggar med friskt doftande blad och vanligen klarrosa blommor på 30-40 cm höga stjälkar. Även en vit variant finns.

Geranium x oxonianum, kronnäva, är korsning mellan G. endressii och G. versicolor. Namnsorten 'Rose Clair' har ljusgrönt bladverk och större, rosa blommor och blommar länge.

Geranium himalayense, praktnäva, är en tuvbildande 40-50 cm hög art med löst skållika, blåvioletta tämligen stora blommor med vit mitt. Namnsorten 'Graventye' är blåblommig och 'Pleniflorum' syn. 'Plenum' har dubbla, blålila blommor.

'Johnson's Blue' är en klassisk korsning mellan G. himalayense och G. pratense. Den har massor med lysande himmelsblåa blommor med ljusare mitt och ådring.

Alla mår bra av att klippas ner efter blomningen, då kommer de åter med nya snygga blad och blommar om på hösten. Bladen har dessutom rödorange höstfärg!

Geranium macrorrhizum, flocknäva, bildar ofta stora bestånd och föredrar något skuggiga växtplatser. Den har något klibbiga, mycket aromatiska, handflikiga blad som blir vackert bronsfärgade på hösten.

Namnsorten 'Album' har, som namnet säger, vita blommor på ca. 30 cm höga stjälkar.
'Ingwersen's Variety' har violettrosa och 'Spessart' har vita, men det finns även en variant med rosa blommor med samma namn.

Geranium phaeum, brunnäva, finns sparsamt vildväxande i Sverige. Namnet har den fått för de karmosinbruna blommorna, växten kallas i England "Mourning widow" eller sörjande änka. Även en vit variant finns, G. p. 'Album'. De har mycket vackra blad med brunsvarta fläckar på mörkgrönt botten, även om inte blommorna heller behöver skämmas för sig. Den intressanta namnsorten 'Variegatum' har gräddfärgade fläckar på de ljusgröna bladen och bildar en fin färgklick i något skuggiga partier.

Geranium pratense, ängsnäva, växer förvildad i Sverige och liknar den allmänt vildväxande släktingen G. silvaticum, midsommarblomster, men är större och robustare. Den kan sprida sig enormt med frö, så man får tänka efter var man planterar den!

Det är mest dess namnsorter man odlar i trädgården, i synnerhet 'Plenum'. Den har blåvioletta, fyllda blommor och blir cirka en halvmeter hög. 'Purple Haze' är något lägre och har mörkt purpurfärgade blad och ljust purpurvioletta blommor. 'Striatum' har vit/lilablå-strimmiga blommor och är mycket dekorativ!

Geranium renardii, nätnäva. De mycket vackra, småflikiga, ludna, nätskrynkliga bladen bildar en prydlig, ca. 30 cm hög och lika vid kudde. Blommar med ganska färglösa, ådrade blommor, som inte höjer sig mycket över bladverket.

Geranium sanguineum, blodnäva, vildväxande i Sverige. Gillar tämligen torra platser. Det finns många namnsorter, men även den vilda formen är odlingsvärd med sitt sirliga växtsätt. Den har karminröda blommor som inte alls är så där "blodiga" som namnet kan tänkas ange, det syftar snarare på växtens klarröda höstfärger och oftast röda stjälkar. Bladen är små, djupt flikiga och växten ha ett halvkrypande växtsätt, den sprider sig med jordstammar.

G. s. var. striatum kallas jungfrunäva, den har ljust rosa blommor med mörkare rosa ådror.

G.s. 'Album' har vita blommor, 'Lancastriense' har rosa och 'Vision' rosaröda.

Sorten 'Nanum' är mindre än arten, bara ca. 15 cm hög.

Geranium wallichianum, parnäva, är en ganska ny bekantskap hos oss men åtminstone hos mig övervintrar den bra. Lätt att dra upp från frö. Blir ca. 30 cm hög.

De mest kända är nog 'Buxton's Variety' (syn. 'Buxton's Blue'), som har ljust himmelsblåa blommor med vitt mitt och nykomlingen 'Syabru' med mycket mörka blad och magentaröda blommor med svart mitt.

Så det finns nävor för alla lägen i trädgården och för varje smak!!

Man lyckas i regel bra med dom, även om man hör till kategorien "tummen mitt i näven" (nävan!), för många är lättodlade.

De är odlingsvärda, så pröva de många sorter och arter som finns, och du blir säkert biten av detta släkte.

Geranium cinereum, jordnäva