Näsduksträdet blommar!

Ursprungligen kommer näsduksträdet från Kina, men det är sällsynt även där och finns vildväxande bara i spridda delar av sydvästra och centrala Kina. I Sverige kan man se dem endast i ett fåtal trädgårdar.

De egentliga blommorna är oansenliga. De saknar kronblad och hänger på halvdecimetern långa, smala skaft i en liten rund, rödbrun blomställning, som består av många hanblommor och en enda tvåkönad blomma, där pistillens märke sticker upp. Den sällsamma skönheten uppstår främst genom att varje sådant litet blomhuvud omges av två vita stödblad som var för sig är olika långa. Det större kan bli upp till två decimeter och det andra ungefär hälften så långt. De vita stödbladen skapar en svävande asymmetri som för tanken till vajande näsdukar på tork.

Finns knappast norr om Göteborg

Näsduksträdet var okänt i Europa fram till att abboten, missionären och amatörbotanisten Armand David (som senare fick ge namn åt släktet) 1869 skickade torkat material hem till Frankrike. Den mest berömde brittiske växtjägaren Ernest Henry Wilson, som introducerade arten i västerländsk kultur i början av 1900-talet, beskrev trädet som det intressantaste och vackraste av alla träd i den nordligt tempererade världen. Han liknade dess blomställningar vid jättelika fjärilar svävande bland träden. Efterhand spreds nyheten om det märkliga trädet och idag finns det odlat i åtskilliga parker och trädgårdar på kontinenten och i England.

I Sverige är och förblir dock näsduksträdet en exklusivitet och är knappast härdigt i ett bistrare klimat än det göteborgska. Det var också i Göteborgs botaniska trädgård som det första gången blommade i Sverige. Här finns två blommande exemplar, det ena i Bambulunden och det andra i Japandalen.

Text och bild: Göteborgs botaniska trädgård