Näsduksträdet blommar!
Finns knappast norr om Göteborg
Näsduksträdet var okänt i Europa fram till slutet av 1800-talet, då den franske abboten, missionären och amatörbotanisten Armand David skickade torkade delar hem till forskare i Frankrike 1869. På kort tid blev trädet ett stort botaniskt fynd. Den brittiske växtjägaren Ernest Henry Wilson, som reste till Kina vid förra sekelskiftet och introducerade arten för västerländsk odling, beskrev det som "det mest intressanta och vackraste av alla träd i den nordligt tempererade världen". Han liknade dess blomställningar vid jättelika fjärilar som svävar mellan träden.
I takt med att ryktet om näsduksträdet spreds efter introduktionen i Europa, planterades det i parker och samlingar både på kontinenten och i England. Trots detta har det förblivit en exklusivitet i Sverige, där det bara överlever i landets mildaste delar och är knappast härdigt norr om Göteborg. Trädet är känsligt för frost och kräver en varm, skyddad växtplats för att trivas. Det var också i Göteborgs botaniska trädgård som näsduksträdet för första gången blommade på svensk mark, och här finns idag två blommande exemplar, ett i Bambulunden och ett i Japandalen.
Ursprung och utbredning
Ursprungligen kommer näsduksträdet från Kina, men det är sällsynt även där och finns vildväxande bara i spridda delar av sydvästra och centrala Kina. Framför allt växer det i provinser som Hubei och Sichuan, där det idag är hotat på grund av skogsskövling och habitatförlust. I Sverige kan man se näsduksträdet endast i ett fåtal trädgårdar och botaniska samlingar, eftersom det ställer höga krav på klimatet.
Blommor och särdrag
De egentliga blommorna hos näsduksträdet är små, oansenliga och saknar kronblad. De hänger i runda, rödbruna blomställningar med många hanblommor och en enda tvåkönad blomma där pistillens märke sticker upp på ett smalt, upp till halvdecimeterlångt skaft. Trädets särpräglade och spektakulära utseende uppstår dock genom de två vita stödbladen (högbladen) som omsluter varje blomhuvud. Det större av bladen kan bli upp till två decimeter långt, medan det andra är ungefär hälften så långt. Dessa bländvita högblad, som snabbt kan skifta från grönt till vitt inför blomningen, skapar en svävande asymmetri som för tanken till vajande näsdukar på tork. Det är just dessa ”flygande näsdukar” som gjort trädet så uppmärksammat och gett det dess namn.
Utseende, odling och spridning i Sverige
Näsduksträdet är ett lövfällande träd och kan i Kina bli upp till 20 meter högt, men i Norden når det sällan mer än hälften av denna höjd. Kronan är äggrund eller konisk och bladen påminner om lindens – hjärtformiga, med tydliga nerver och grovtandad kant. Trädet blommar i maj-juni, och de iögonfallande högbladen gör att blomningen ofta beskrivs som en spektakulär naturupplevelse.
Odling och krav
Odlingen av näsduksträdet är krävande och långsam. Från frö till första blomning kan det ofta dröja 20–30 år och i Sverige har fröerna dessutom låg grobarhet på grund av vårt klimat. Trädet är ovanligt, men kan förutom i Göteborg även beskådas i södra delars botaniska trädgårdar såsom i Lund och Alnarp. Det är i första hand den mildare vintern och fuktiga sommaren på dessa platser som gör odling möjlig.
Frukter och varieteter
Efter blomningen utvecklar näsduksträdet en stenfrukt som mognar i oktober, men fröförökning lyckas sällan i Sverige på grund av klimatet. Det finns två huvudsakliga varieteter, där den så kallade Wilsons planta har håriga bladundersidor och var. vilmoriniana är kala undertill – den senare är den vanligaste typen i europeisk och svensk odling, troligen tack vare något bättre köldhärdighet.
Sammanfattning
Näsduksträdet är en verklig raritet i svensk växtvärld, berömt för sina exotiska, vajande högblad som ger intryck av näsdukar i vinden. Trädet är utmanande att odla och frodas endast i murade mikroklimat i landets allra sydvästra hörn och blomningen – när den väl inträffar – är ett efterlängtat och spektakulärt inslag under försommaren för den lycklige betraktaren.
Text och bild: Göteborgs botaniska trädgård.