Maj norr om polcirkeln
Sorkens år
När gräsmattan äntligen blev bar syntes det tydligt att sorkarna haft sitt eget rally i vinter. Motorvägar av gångar slingrar sig kors och tvärs över hela tomten, den främsta knutpunkten precis under fågelbordet. Troligen har de festat på frön som fåglarna tappat, och det är jag ändå tacksam för – hittills har bara en växt fått gnagskador. I höstas skyddade jag flera av mina mest utsatta växter med burar av nät, men tyvärr missade jag den unga silverpilen. Alla grannar berättar samma sak: även där är det sorkinvasion. Vi kan konstatera att detta är ett riktigt sorkår.
Kejsarkronan överraskar
Vid dagens inspektion av rabatterna ser jag att silkesnävan, som annars är så ömtålig, redan har tagit sig upp, och rosenroten har vaknat till liv. Mest överraskad är jag ändå av att kejsarkronan redan är en decimeter hög och riktigt kraftig i år. Att den kommit upp så tidigt förklarar nog varför jag inte sett den ordentligt tidigare – kanske har den ofta hunnit frysa bort innan jag lagt märke till den. I år får den extra omsorg och skydd, för jag vill verkligen att den ska klara sig hela säsongen.
Det skulle kunna bli mer snö
Fingrarna kliar efter att börja rensa planteringarna och kratta rent, men jag hejdar mig. Erfarenheten säger att det med all sannolikhet kommer mer snö och då skyddar fjolårets torra växtdelar de späda skotten. Det blir lite svårare att rensa när de första bladen börjat titta fram, men jag klipper bara ner det som sticker upp och smular ner det som marktäckning tillsammans med gräsklipp som jag samlat i säckar sedan i höstas – då blir arbetsbördan inte så tung.
De första perenna småplantorna har fått nya, större krukor. De får bo kvar inomhus några veckor till innan det är dags att flytta ut i plastväxthuset. Lyckan är stor varje gång de första riktiga bladen visar sig – ett säkert vårtecken och ett löfte om många fina plantor även denna säsong.
Det kommer en sommar!
Lådorna med frösådder som stratifierats ute har legat gömda under snötäcket, men nu när all snö är borta såg jag idag att riddarsporren redan börjat gro. Om det finns plats tar jag in några sådder så att de snabbare kan skolas ut när värmen väl kommer, medan andra får vakna långsamt utomhus och hitta sin egen takt.
Våren har äntligen kommit på riktigt och sommaren är på väg, även om jag knappt vågat tro det ibland. Det är mycket att stå i de närmaste veckorna, men med långa ljusa dagar och spirande hopp om grönska så känns allt ändå möjligt!
Lapponica
Marie Leandersson
Tänk, nu är det redan första maj
Nyss hade vi mer än en meter snö och 30 grader kallt i flera veckor. Var har tiden tagit vägen? Hinner jag verkligen med allt som ska göras av vårsysslorna innan det är första juni när tiden tycks rusa fram så här snabbt?
När påskveckan började låg det runt 30 cm snö på gräsmattan, men redan på annandag påsk var nästan allt borta. Här uppe i norr går det verkligen undan när det väl tar fart – en dag kan det kännas som djup vinter och nästa dag sticker de första gröna knopparna försiktigt fram. Solen gick idag upp 03:45 och ner 21:26, och det blir aldrig riktigt mörkt på natten. Den här ljusa tiden gör det lätt att tappa tidsuppfattningen, och ibland känns det som om dygnet har fler timmar än vanligt.