MAJ

Så här års infinner sig en av trädgårdsårets högtidligaste händelser. Att åka till plantskolan och handla! Länge går jag runt och tittar och väljer bland de oansenliga små bladrosetterna i sina svarta krukor, läser på lappar och tittar i katalogen. Brudslöja, solvända, daglilja...

Stockrosdrömmar och blomsterideal

Vad det låter vackert, tänker jag och försöker föreställa mig hur de kommer att se ut när de vuxit till sig och blommar där hemma i trädgården.

En oväntad blomsterglädje

På 80-talet köpte jag stockrosplantor på en handelsträdgård. En röd och en rosa. Under vintern drömde jag om de sidenskimrande, enkla blommorna på sina höga stänglar mot den vitkalkade fasaden. Nästa sommar skulle de ju blomma, mina nya stockrosor.

Överraskning i rabatten

Men döm om min förvåning när den röda istället blev bordeauxfärgad och fylld, med märkligt lansettformade kronblad, nästan som en överdådig hårprydnad. Den rosa blev starkt cerisefärgad och även den fylld. Mot min gamla husvägg såg de ut som moderna modeblommor snarare än de där klassiskt stilrena spirorna jag hade föreställt mig. Dessutom var de lågväxande och kom inte tillbaka nästföljande år – vilket var lika bra det.

Visst var de iögonfallande och roliga, men definitivt inte vad jag hade tänkt mig! Problemet är dock långt ifrån nytt. Redan Strindberg, som för övrigt var mycket trädgårdsintresserad och hade sin egen täppa på Kymmendö, ondgjorde sig över växtförädlingens inverkan på blommornas utseende – särskilt tulpanerna.

Strindbergs syn på blomsterförädling

I ”Blomstermålningar” skriver han:
”Så satte jag ut mina lökar på en bergknalle, dit jag burit jord i ett badkar; så grävde jag, rensade och vattnade. De grågröna åsneöronen stucko snart upp, och mellan dem brusto i laga tid en hop rysliga blombollar i papegojans färger! Man hade förädlat, utvecklat min ungdoms tulpaner, så att de blivit dubbla och detta på bekostnad av deras könskaraktärer. Den eleganta smärta bägaren var bliven en pompon… rött och gult spelade i varandra som på en listmatta; jag kände mig fördomsfull mot de onödiga nyheterna, men lät de sitta kvar i jorden om vintern, tvärtemot fröhandlarens goda råd, önskade dem en säker död i snödrivan.”

Vackert eller bara annorlunda?

Var jag också fördomsfull? Ja, antagligen. Men varför göra det enkla och vackra fulare och mer komplicerat? Och storleken – är det alltid det stora som räknas? Eller det fyllda, det rikt förgrenade och rikblommiga? Vem vill egentligen ha malvor stora som tallrikar, prästkragar stora som stekta ägg med stammar tjocka som kvastskaft? Vem vill ha ringblommor så knubbiga, förgrenade och kraftiga att de närmast liknar tagetes?

Vi är nog många som, precis som Strindberg gjorde – fast hundra år senare – längtar efter skira, enkla blommor på gracila stänglar, sådana som växte i våra mormödrars och farmödrars trädgårdar, istället för de broilerblommor plantskolorna prackar på oss. Men mode och stilideal skiftar snabbt, även i trädgårdsvärlden! Det kan man för övrigt läsa mer om i APRIL, som också beskriver växlingar mellan perioder av förnyelse och återvändande till traditionella former och sorter.

Trenderna vänder i odlingen

Handeln har lyhört tagit till sig konsumenternas önskemål – eller var det handeln som styrde trenden? Redan för några år sedan började fröpåsar dyka upp med texter som ”Mormors blommor”, ”traditionell” och liknande. Plötsligt kunde vi återigen köpa gammaldags ringblommor, med små enkla blommor på långa tunna stjälkar, vilda prästkragar och äkta gullvivor.

På jakt efter de rätta stockrosorna

Mina nya stockrosor drog jag därför upp själv. De blommar nu år efter år med samma vackra, höga blomspiror varje sommar. (Stockrosen är egentligen tvåårig, men i Sydsverige kan den ofta bli perenn.) Fröna samlade jag från grannens urgamla, pastellfärgade exemplar – för säkerhets skull, och för att vara säker på att få just de där enkla, robusta blommorna som formats av många generationers trädgårdsodlare.

Mer inspiration

Läs också APRIL för mer inspiration om trädgårdsideal och deras ständiga förändring.