Liljebaggen, grann men glupsk
Trädgårdsaktuellt från Hemträdgården 4 -2004 av Carl Åkerberg, Institutionen för ekologi och växtproduktionslära, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.
Lika vacker som liljan själv är dess fiende. Lysande röd med svarta ben och smäckra antenner, försiktigt balanserande på bladkanten. Lilioceris lilii, liljebaggen. Redan på våren kan man se att liljornas blad har fått hål eller ojämna kanter, och skadorna tilltar i takt med värmen. Vill det sig riktigt illa är det inte mycket kvar av växterna när de ska blomma på högsommaren. Orsaken är oftast angrepp av denna lilla skalbagge och dess glupska larver. Den har sin huvudsakliga utbredning i Götaland och Svealand. Det är framför allt liljor av släktet Lilium som drabbas. Även Fritillaria, t.ex. kungsängslilja och kejsarkrona, är utsatta. Däremot angrips inte dagliljor, Hemerocallis. Lätt att förväxla Liljebaggens larver är egentligen gulröda med svart huvud och tre par korta, svarta ben framtill, men de har egenheten att täcka sig med sina egna, kletiga exkrementer. Man kan därför lätt tro att det har kommit fågelbajs eller oformliga, små, mörka sniglar på liljorna. Levnadsförlopp De kläcks efter några veckor. Ut kommer små larver med glupande aptit, till att börja med på själva bladen, senare även på stjälk och blommor om angreppet är kraftigt. Larverna växer snabbt i sina skyddande slemhöljen, och inom en månad är de färdiga för förpuppning. Den processen äger rum i jorden under liljorna. Förvandlingen från puppa till fullbildad skalbagge tar ytterligare 1-2 månader. Sedan kan nya liljebaggar krypa fram. Uppgifter om att även dessa skulle kunna fortplanta sig innevarande år tycks inte stämma. Det torde bara bli en generation om året, och de unga liljebaggarna nöjer sig med att äta upp sig inför övervintringen. Naturliga fiender Om liljebaggens ägg undgår ett sådant angrepp finns det andra faror som hotar. Vissa arter av parasitsteklar väljer nämligen ut liljebaggens larver som värddjur för sin avkomma. De avskräcks inte av det kletiga höljet utan lyckas få in äggläggningsröret i larven, och följden blir fler parasitsteklar i stället för liljebaggar. Man har funnit att angreppsgraden ofta är hög - långt mer än hälften av larverna kan vara parasiterade - och forskare i Nordamerika undersöker om man skulle kunna utnyttja dessa naturliga fiender för biologisk bekämpning. Där är förutsättningarna bättre än här i Europa. Kolla och kläm Vänd och vrid också på bladen för att hitta äggsamlingar. Så småningom har man även de lite äckligare larverna att ta hand om, men med kontinuerlig koll hela våren och sommaren bör det gå att hålla detta skadedjur i schack. Det kemiska bekämpningsmedlet Provado Insektsspray (behörighetsklass 3, därför tillåtet även för hemträdgårdsodlare) uppges fungera bra mot liljebaggen och dess larver. Det är emellertid också giftigt för bin och andra pollinerande insekter och måste därför användas med stor försiktighet. Även pyretroider och pyretrumpreparat kan tillgripas med samma reservation. Växtextraktet neem som finns i bland annat preparatet Bionim K (behörighetsklass 3) kan störa larvutvecklingen och ha en viss frånstötande effekt på fullbildade liljebaggar om det appliceras ofta, men än så länge saknas närmare erfarenhet. Vi får se vad sommarens provning hos Trädgårdsspanarna kan ge Mer om detta i årets sista nummer av Hemträdgården. * Haye, T & Kenis M, 2004. Biology of Lilioceris spp. (Coleoptera: Chrysomelidae) and their parasitoids in Europe. Biological Control vol. 29, 399-408. |
|