Krönika från norr

Odlaråret 2004: Sensommarens Rika Skatter

En sommar som sent slagit ut i sin fulla blom – så skulle jag vilja sammanfatta odlarsäsongen 2004 här i norr, åtminstone hittills. Visst har vi fått vår beskärda del av livgivande sol och de få, men välkomna, ljumma regnen har gjort sitt för att grönskan ska hålla sig frodig. De senaste dagarna har dessutom bjudit på över 25 grader – alldeles underbart för både odlingsland och själ!

Naturens inbjudan: Bär och tradition under ljusa nätter

Nu när sommaren går mot frukt och frö höjer jag blicken från trädgårdens smörgåsbord och dras till naturens stillsamma inbjudan. Det är dags att börja längta efter sensommarens plockarfester i snåren och på de vidsträckta myrarna. Säsongens inledning ser lovande ut med frestelser i form av hjortron och åkerbär – bär som blivit sinnebilder för nordlig sommarprakt.

Åkerbäret, som dessutom är Norrbottens landskapsblomma, är ett av de allra mest eftertraktade bären här. Men det är inte lätt att samla några mängder. När odlingslandskapet bit för bit växer igen går också de naturliga åkerbärsplatserna samma väg. Men de envisa samlarna hittar ändå sina skatter – ibland i dikesrenar, vid älvkanter, ute på skärgårdsöarna, längs myrkanter och på blommande ängar. Ofta bär man hem dyrbara decilitrar snarare än litrar, för att snabbt lägga dem i frysen och spara till särskilda stunder. Exempelvis hemgjord parfait till julbordet eller en smakrik likör i den gnistrande nyårsnatten – eller varför inte kombinera med andra skogsbär för att få fram nya smaksymfonier?

Bärens magi: Smak, minnen och nya sorter

Det finns många bär i världen att hylla. Salmbäret till den gotländska saffranspannkakan, björnbär som plockas ur vassa snår – fantastiska smaker men sällsynta gäster hos oss. Här uppe har vi som sagt hjortron och åkerbär, och under de ljusa nätterna får också vildhallonet en särskilt intensiv och lockande smak. Bärens betydelse sträcker sig långt bortom smaken – de är också bärare av minnen och traditioner.

Och visste ni förresten att det populära allåkerbäret, som idag går att köpa som trädgårdsväxt, faktiskt skapades här i Norrbotten? Det var den numera bortgångna statshortonomen Gunny Larsson – den första med den titeln – som efter år av forskning vid SLU i Öjebyn/Piteå lyckades korsa det vilda åkerbäret med Alaskahallon. Resultatet är en eftertraktad trädgårdsprodukt vars robusthet gör att den kan odlas i större delar av landet, även om smaken fortfarande anses svårslagen hos de vilda åkerbären.

Guldrusher på myren och trädgårdens givmildhet

Just nu, när den norrbottniska sommaren mognat och semesterstressen börjar lägga sig, är det en särskild lycka att få ströva över solvarma myrar på jakt efter hjortron. I år verkar tillgången vara sparsam, främst på grund av kyliga perioder och därmed färre insekter till pollineringen. Ändå är förhoppningen alltid att göra några fynd – och i brist på de stora skördarna får man istället drömma om forna gyllene somrar. Det är en säregen känsla att få förse sig av myrarnas röda guld medan stöveltrampen frigör tunga dofter av myltade bär. Särskilt minns jag gången en skogstraktors grova hjulspår i myrkant var fyllda av jättestora bär – då kändes det verkligen som att vandra på en yellow brick road!

Även hemma har trädgården gett vackra buketter och generöst med blommor att dela med familj och vänner. Att skörda och få sprida glädje till andra är en av trädgårdslivets största belöningar.

Ta vara på sensommaren, njut av allt det gröna och välkomna hösten när den så småningom knackar på!

Elsa Rensfeldt Larsson
Luleå/Norrbotten zon 5/6

Läs också Jag har bestämt mig!

Åkerbärsblom