Jag har bestämt mig!

Av Elsa Rensfeldt Larsson, Luleå/Norrbotten.

Ska man vara rädd när gräsandsparet kommer travande ytterligare en vår igen? Ska man undvika att åka och titta på svanarna inför deras avresa mot fjällvärlden eller få morgonkaffet i halsen när någon bevingad avlagt sommarens skvaller på din veranda- att blåbären är mogna?

Nej jag tänker inte vara rädd. Vaksam och redo att handla förnuftigt om något konstigt händer jodå, men rädd, nej, inte alls. Vi lever i en farlig värld och ska vi svara med nerverna på alla rop så skulle vi inte ha en lugn stund.

Något av det trevligaste jag kan tänka mig är en tidig försommarkväll på landet, invid älven när småfåglarnas sorl börjar lägga sig i den gula skymningen och sjöfåglar, tranor, svan och gäss höjer sina röster och trumpetar ut sin livsglädje. Har man inte känt att man lever innan dess så gör man det verkligen då. Ett med naturen är väl kanske känslan som primärt inträder.

Självklart ska man inte ta lätt på fågelsjukan, men döda fåglar är man ju inpräntad att inte ta i.

Jag matar småfåglar hela vintern och är superförsiktig när det gäller att ta in och rengöra fågelautomaten. Det blir grundlig tvätt av tassarna efteråt. Men då är det ju närmast salmonella och annat elände man tänker sig undvika.

Men skulle vi bli rädda att mata de små ja då kanske det leder till bara ännu flera dödsfall i fågelvärlden. De behöver ju vår omsorg när det är fruset och kallt. Och de betyder ju så mycket under den gröna tiden. Och många äldre och ensamma som har sitt käraste nöje att mata "kompisarna" i svandammen ska man väl inte missunna den glädjen.

Tänk efter, vad vore din trädgård utan en liten vilt skvättande gråsparv i fågelbadet, eller en flugsnappares pigga födosök kors och tvärs över trädgården och skönsången en rödstjärt ger dig i tidiga morgontimmen. Eller sjöfågelns snabba flykt över av sommarvinden krusade vattenytor. Jag vill allt detta och jag tar risken.I detta finns mera liv än död och jag väljer livet.

Själv känner jag mig nu väldigt upprymd över ljuset som återvänder och smältvattnets sång. Kommer på mig med att vissla som ett gäng bofinkar på väg hem från arbetet. På väg hem till frösådder och lysrörslivet i källaren. På väg mot den gröna tiden igen.

_Ps. Du nordboende, du missar väl inte gröna mässan Trädgård Norr i Umeå 21- 23 april. Ett forum att vara rädd om! Ds._