Knöla till rabatten

När tulpaner och narcisser med sina blad visar var lökarna planterades i fjol - ja, då är det dags att knöla till det i rabatterna.

Våren gör stora framsteg varje dag

Från vårens första snödroppe till höstens sista tidlösa finns det en mängd lökar och knölar som glädjer oss med blommor i alla upptänkliga färger och former. Lökväxter bjuder på ett fantastiskt skådespel – tidigast är det de höstplanterade vårblommorna, såsom snödroppar, krokus och tulpaner, som har legat dolda i jorden och väntat på att ljuset och värmen ska återvända. Nu när de första vårtecknen visar sig är det dags att börja planera inte bara för vårens utan också för sommarens och sensommarens blomsterprakt.

Regler och undantag

Generellt kan man säga att vinterhärdiga lökar, exempelvis tulpaner och påskliljor, klarar sig bra ute under vintern, medan de flesta knölar, såsom dahlia och gladiolus, inte tål vårt bistra klimat. Det finns dock undantag från regeln – exempelvis balkansippan (Anemone blanda), som är ovanligt tålig och kan stå kvar i jorden året om. Den lilla höstcyklamen går också i de sydligaste delarna av landet, men knölbegonior, gladiolus och dahlior måste definitivt tas upp och förvaras torrt och frostfritt tills de kan planteras ut igen när frostrisken är över.

Vill du ha riklig blomning under sommaren gör du klokt i att förkultivera dina knölväxter inomhus i stora krukor fyllda med ny jord. Flytta ut krukorna gradvis från mitten eller slutet av maj och ha alltid koll på termometern för att skydda mot oväntad nattfrost.

Ovanligt sällskap

Med lite hjälp på traven bjuder trädgården till slut på en färgsprakande show av dahlior i många former och nyanser samt ståtliga gladioler och doftliljor. Testa att plantera tofsilja (Eucomis), en fascinerande lökväxt som, likt de flesta andra knölväxter, måste tas in på hösten innan frosten slår till.

Stora och kraftiga blommor som dessa gör sig utmärkt i perennarabatter, gärna tillsammans med örtartade växter eller som solitärer vid buskage. Ett annorlunda men mycket effektfullt sällskap är dill eller fänkål, vars luftiga bladverk kontrasterar fint mot de kompakta dahliorna och de upprättstående gladiolusbladen.

Knöliga blomster

Dahlian kom till Europa först i slutet av 1700-talet och fick sitt namn efter den svenske botanisten Andreas Dahl. I Sydamerika växer ett trettiotal vilda arter och genom århundraden av förädling har vi idag omkring 20 000 sorter och hybrider att välja bland! De delas in i grupper beroende på blomform: kaktusblommande, enkelblommiga, pionblommande, pompon, anemonblommande och dekorativa. Oavsett grupp finns både låga (från 35 cm) och mycket höga dahlior (över 1,5 meter).

Dahliaknölar planteras inomhus så att endast 5 cm täcks av jord, och samma djup gäller vid utplantering ute i rabatten. Nästan alla dahlior, utom de allra lägsta, behöver stadiga växtstöd. De kräver näringsrik jord, jämn tillgång till vatten och en solig plats för att komma till sin rätt. Tänk på att starkväxande dahlior förgrenar sig dåligt innan första toppskottet blommar – börja därför toppa växten redan 2–3 veckor efter utplantering. Efter ytterligare några veckor har det vuxit ut många nya men ofta svaga sidoskott, som du kan gallra bort högst upp för att gynna tillväxten längre ner på plantan.

När dahlian blommar som mest är det bara att unna sig att ta in blommor till buketter – antingen för att njuta av själv eller för att ge bort. Skär av stjälkarna tidigt på morgonen eller sent på kvällen med en vass kniv, då är de saftspända och håller längre i vas.

Gladiolus, svärdsliljeväxten med sina imponerande, upprättväxande blad och höga stjälkar, är ett verkligt utropstecken i rabatten. Gladiolus kan bära upp till 26 stora blommor per stjälk, i färger som spänner från rent vitt via gult, rosa och rött till djupaste lila. Blomningen startar längst ner och vandrar uppåt stjälken, vilket gör att färgprakten kan pågå i upp till två månader.

Eftersom gladiolus har en platt knöl och ursprung i Afrika, måste de övervintras frostfritt. För enkel förvaring grävs de upp efter blomningen, sköljs av och får sedan torka innan de placeras mörkt och svalt. Gladiolus x hortulanus delas in i flera grupper, bland annat storblommiga hybrider, primulinussorter, miniatyrgladiolus och fjärilsgladiolus. Dessutom finns doftliljan (Gladiolus callianthus), som sprider ljuvlig doft både i kruka och rabatt, samt sabelliljor som Gladiolus communis och Gladiolus imbricatus.

Eucomis bicolor, fläckig tofslilja, hör till hyacintväxterna och kommer ursprungligen från Sydafrikas bergssluttningar. Släktskapet med hyacinten syns i den kompakta blomsamlingen, men här avslutas stängeln av en karakteristisk tofs av blad. Tofsliljan trivs bäst i kruka, där löken planteras så att toppen ligger precis i jordytan. Börja odla den inomhus i god tid innan utplacering och låt aldrig krukan torka ut. Efter blomningen behåller den sitt dekorativa värde genom den spännande fröställningen – skär därför inte ner den vissna blomman för tidigt. När hösten närmar sig bör krukan tas in och övervintras svalt och frostfritt. Vid omplantering på våren kan du ibland hitta smålökar att föröka med.

Vill du läsa mer om olika slags knölar, så kan du hitta tips, inspiration och ovanligt vänliga sorter i artikeln Ovanligt vänliga knölar.

Dahlia finns i så många former och färger att alla kan hitta sina favoriter. Fyll rabatter i trädgården och krukor och lådor på balkongen med sommarblommor och perenner och blanda in dahlior högt och lågt.
FOTO: IBC

Tofsliljan, Eucomis bicolor, blommar under sommaren med gulgröna blommor kantade med mörkt rödviolett, bladverket har vågiga kanter och ofta rödvioletta fläckar.
Foto: IBC

Gladiolus bildar med sina höga blomstjälkar verkligt vackra utropstecken i rabatten. Plantera några gladioluslökar i kruka, så kan du ge spänning åt rabatter som tillfälligt står utan blomsterprakt