Knöla till rabatten
Våren gör stora framsteg varje dag
Från vårens första snödroppe till höstens sista tidlösa finns en mängd lökar och knölar som glädjer oss med blomster i alla upptänkliga färger och former.
De tidigast blommande lökväxterna planterades i höstas och har legat i jorden och väntat på att ljuset och värmen ska bli rätt. Nu kan vi börja planera för sommarens och sensommarens fägring.
Regler och undantag
Generellt kan man säga att lökarna är vinterhärdiga, men att knölarna inte klarar våra bistra vintrar. Naturligtvis finns undantag även från denna regel. Den tidiga balkansippan, Anemone blanda, klarar sig bra och behöver inte tas upp inför vintern. Den lilla höstcyklamen klarar sig i landets sydligaste delar, däremot måste knölbegonior, gladiolus och dahlior tas upp och förvaras torrt och frostfritt i väntan på att planteras ut igen när värsta frostrisken är över.
För att försäkra dig om rik blomning under sommaren är det bäst att förkultivera dessa knölväxter i stora krukor med ny jord. Krukorna kan flyttas ut successivt i mitten eller slutet av maj. Håll bara koll på termometern så du kan skydda dina knölar mot eventuell nattfrost.
Ovanligt sällskap
Med lite hjälp i starten kan du senare i sommar njuta av dahlior i massor av former och färger och gladioler, svärdsliljeväxter dit bland annat doftliljan hör.
Tofsliljan, eucomis, är en lökväxt som inte klarar vintern utomhus. Den måste precis som de flesta knölväxterna, tas in innan frosten slår till på hösten.
De här kraftiga blommorna passar fint i perennarabatter, blandade med örtartade växter eller som solitärer framför ett buskage. Ett ovanligt men fint sällskap kan vara dill eller fänkål med sitt skira bladverk som kontrast till dahlians kompakta växtsätt och gladiolernas kraftiga upprättstående bladverk.
Knöliga blomster
Dahlian kom till Europa under senare delen av 1700-talet. Sitt namn har den fått efter en framstående svensk botanist, Andreas Dahl, död 1787. I Sydamerika växer närmare 30 vildarter. Tack vare stort förädlingsarbete har vi i dag runt 20 000 sorter och hybrider att välja bland. De brukar delas in i olika grupper beroende på blommans utseende.
Där finns t.ex. kaktusblommande, enkelblommiga, pionblommande, pompon, anemonblommande och dekorativgruppen. Inom samtliga grupper finns både låga och höga dahlior - allt från 35 cm till över 1,5 meter.
När du först planterar dahliaknölarna inomhus, sätt dem så att bara 5 cm är under jord. Behåll samma planteringsdjup när knölarna ska ut i rabatten. Alla dahlior utom de lägsta sorterna, runt 35 cm, måste ha ett växtstöd. Dahlior vill ha kraftigt gödslad jord, jämn tillgång på vatten och stå i full sol för att komma till sin rätt. De starkväxande dahliorna förgrenar sig dåligt innan första toppskottet blommar. Därför ska dahlior toppas, börja redan 2-3 veckor efter utplantering. Efter ytterligare 2-3 veckor har det bildats många nya, men svaga skott.
Du kan ta bort de översta sidoskotten för att gynna tillväxt längre ner på plantorna. Sen när blomningen är i full gång, kan du unna dig att ta in blommor till buketter att njuta av eller att ge bort.
Skär av stjälkarna med en vass kniv sent på kvällen eller tidigt på morgonen, då de är saftspända av den kyligare luften.
Gladiolus är svärdsliljeväxter, det syns på de kraftiga upprättväxande bladen. Namnet kommer från latinets gladius som betyder just svärd. Även om bladverket är elegant är det i alla fall blommorna som har det stora värdet. Den meterhöga stjälken kan bära upp till 26 stora blommor i färger från renaste vitt till gult, rosa, rött och djupaste lila.
Blomningen börjar nertill och går uppför stjälken och pågår länge, upp till två månader kan färgföreställningen pågå.
Gladiolus har en platt knöl och måste övervintras frostfritt. Med ett ursprung i Afrika kan man förstå känsligheten för kyla och tjäle.
Gladiolus x hortulanus delas in i fyra olika grupper, där de storblommiga hybriderna bildar en egen grupp. Där finns också primulinussorter, miniatyrgladiolus och fjärilsgladiolus. Dessutom finns alltså doftliljan, Gladiolus callianthus, den underbart doftande blomman som passar lika bra i en kruka som i rabatten. Där finns också tätblommig sabellilja, Gladiolus communis, samt rysk sabellilja, Gladiolus imbricatus. De senare har betydligt glesare placerade blommor än huvudgruppen.
Fläckig tofslilja, Eucomis bicolor, är en hyacintväxt med ursprung i Sydafrika. Släktskapet med hyacinten syns på den kompakta blomsamlingen, men här avslutas den med en tofs av blad överst på blomman.
I Sydafrikas Natalprovins växer tofsliljan, som är en lökväxt, på gräsbevuxna sluttningar vid kanten av vattendrag på en höjd av 2500 meter över havet. Hos oss är det kanske enklast att odla tofsliljan i krukor. Löken placeras med toppen precis i jordytan. Börja inomhus i god tid före utplacering på terrasser eller i rabatter. Låter du tofsliljan stå kvar i sin kruka, är det viktigt att inte glömma vattningen. Den gillar inte att torka ut.
Tofsliljan har ett värde även efter blomningen. Fröställningen är dekorativ, så skär inte av den vissna blomman för tidigt. Ta in krukan i god tid innan frosten slår till. Den kan pryda sin plats på en inglasad veranda eller fönsterbänk ännu ett tag, men övervintra den på sval och frostfri plats till nästa år. Vid omplantering i ny jord nästa år kan finnas smålökar som går att placera i egna krukor.
Dahlia finns i så många former och färger att alla kan hitta sina favoriter. Fyll rabatter i trädgården och krukor och lådor på balkongen med sommarblommor och perenner och blanda in dahlior högt och lågt.
FOTO: IBC
Tofsliljan, Eucomis bicolor, blommar under sommaren med gulgröna blommor kantade med mörkt rödviolett, bladverket har vågiga kanter och ofta rödvioletta fläckar.
Foto: IBC
Gladiolus bildar med sina höga blomstjälkar verkligt vackra utropstecken i rabatten. Plantera några gladioluslökar i kruka, så kan du ge spänning åt rabatter som tillfälligt står utan blomsterprakt.
Foto: IBC
Här har dahlian fått sällskap av rödbladig oxalis, Oxalis triangularis. Oxalisbladen har samma färg som dahlians blomma. De rosa oxalisblommorna bildar en spännande färgkontrast.
Foto: IBC