Kallkompost

I torsdags hade vi -27 grader, i söndags kring noll. Det svänger verkligen fort. -27 var visserligen i kallaste laget, speciellt för min man som tillbringade kvällen på traktorn så att fåren skulle få något att äta. Men nollgradigt känns inte bra - snön blir tung på tak och träd, och den branta uppförsbacken till vårt hus blir glashal.

Onsdagen den 25 november 1998.

Så funderar man ju på vad som är bäst för att alla mina kryddväxter där i kallbänken ska överleva. Snö är bra i alla fall, det har jag hört, eftersom det isolerar mot den värsta kylan och skyddar både jord och växtlighet. Men är det egentligen bra att det inte är någon tjäle? För det är det knappt, märkte jag i helgen när jag fick för mig att jag skulle sno ihop en slags kompostbehållare att lägga spillet från fårens ensilagebalar i.

Kompost i kylan

Stängselpinnar nedslagna i en ring i marken, tänkte jag mig, och så hönsnät runtom. Så det var bara att skotta upp en plätt och prova slå ner pinnarna. Och jodå, det gick utmärkt – marken var bara lätt frusen någon centimeter ner. Kallkompost blir det ju, så det tar förstås ett tag innan det blir jord. Men det ligger i alla fall fint samlat där, ifall jag skulle börja lida brist på täckmaterial i trädgårdslandet till sommaren. (Ha, inte troligt, eftersom vi har tonvis med ruttet hö!)

Samtidigt håller jag tummarna för allt som ligger i potatiskällaren – knölar och lökar som ska klara vintern. Beställningen från Futurefoods jag skrev om förra veckan har kommit – snabbt levererat! Jag lade ut en fråga om övervintring av lökar och knölar på trädgårdsforumet, och Ingrid undrade om vi verkligen hade tjäle. Hon hade rätt, det har vi ju inte! Det hade jag inte alls tänkt på, så nu har jag lagt ner allt-i-allo i potatiskällaren i hinkar med jord och sand. Men kanske skulle en del av dem överleva bättre ute i jorden?

Det här fick jag i alla fall:

Vitlök "Rocambole"

Enligt en källa är detta en riktig finsmakarvitlök med tjusiga, spiralvridna stänglar. Man undrar om det inte var just en sådan som visades i Gröna Rum i somras, hos Åke Truedsson? Det sägs att den har ganska dåliga lagringsegenskaper, så kanske den skulle må bättre av att övervintra ute i jorden än av att ligga nedstucken i sågspån i potatiskällaren?

Choro-gi (Stachys Affinis)

Om denna läste jag i Lena Israelssons "Köksträdgården, vårt gröna arv". De små knölarna ser ut som vita larver – lätt motbjudande på sitt sätt! De ruttnar lätt om man förvarar dem svalt och fuktigt, men samtidigt är jag tveksam till att sätta ut dem redan nu eftersom jag planerar att börja dra upp dem inomhus tidigt i vår (de behöver visst lång säsong för att ge något).

Jordärtskocka "Dwarf Sunray"

En lågvuxen jordärtskocka som, med lite tur, hinner blomma och ge de vackra gula solroslika blommorna man vill ha. Dessa knölar lär också ruttna lätt under förvaring, så kanske den bästa strategin är att gräva ner några ute i landet redan nu.

Potatislök och Besancon-lök

Två sorter som växer likt schalottenlök, alltså att det blir flera lökar av en. Potatislöken verkar vara väldigt lagringsduglig och såg fin och fast ut när den kom, medan Besancon-lökarna var lite mjuka och sladdriga, plus att några redan fått gröna skott. Där får jag hålla extra koll.

"Babbington's Leek" (Allium Babbingtonii)

Ingen aning om vad detta egentligen är… Någon slags perenn lök i alla fall. I paketet låg massor av ärtstora, stenhårda små lökar – de ser så tåliga ut att de säkert klarar sig i potatiskällaren. Det blir spännande att se om de tar sig och kan bli ett tillskott i min löksamling!

American groundnut, "Apios Americana"

Det här var nytt för mig men låter väldigt spännande. Små svarta knölar, som tydligen utvecklas till någon slags klätterväxt. Det stod i instruktionerna att knölarna absolut inte får torka ut, så för säkerhets skull har jag slagit in dem i blött hushållspapper och vattnar dem lite då och då nere i potatiskällaren.

Perenn möjligheter och vinterterapi

Tänk om jag får allt detta att överleva – då skulle jag nästa höst våga testa att lämna några exemplar ute, som ett prov. Jag lockas verkligen av tanken på perenna grönsaker och kryddväxter som orkar ta sig igenom en norrbottnisk vinter. Fast ärligt talat – det är lika mycket terapi att gå och pyssla med dem under vintern. Man behöver lite trädgårdspyssel, för att själv överleva mentalt!

Hur går det för chilepepparna?

Klarar då chilepepparplantorna vintern? Tyvärr ser det inte så lovande ut. De blev nog hårt ansatta av köldchocken ute i garaget – innan jag kom på att slå på elementen lite grann. Nu är det mest torra pinnar och skrumpna löv, men faktiskt – en av dem, en habanero, har små gröna skott som vänder sig mot fönstret! Jag skvätter lite vatten på dem när de ser riktigt kruttorra ut, men är nervös att vattna ihjäl dem.

Millennieskifte och oro för framtiden

Vi själva lär åtminstone klara vintern, även om årets potatiskörd varit urusel. Det går ju alltid att köpa. Men om man tror på domedagsprofeterna kanske vi svälter nästa vinter – när millennieskiftet inträffar! Om man nu inte fryser ihjäl först, eller blir attackerad av mikrovågsugnar som löper amok… Fröfirmorna hänger på och säljer speciella "år 2000"-paket, och flera bekanta planerar rekordstora grönsaksträdgårdar nästa sommar. Vi som hade tänkt låta potatislandet vila kanske får tänka om?

Vidare läsning

För vidare läsning om odling, övervintring och alla de oväntade riskerna med växter och vädrets makter, rekommenderar jag Dödskyssen.

Vintermörker och drömmar om vår

Under vintern kan det kännas långt till nästa odlingssäsong, men att fundera på och pyssla med sina lökar och sticklingar hjälper i alla fall när mörkret är som tätast här i norr.