Kallkompost

I torsdags hade vi -27 grader, i söndags kring noll. Det svänger verkligen fort. -27 var visserligen i kallaste laget, speciellt för min man som tillbringade kvällen på traktorn så att fåren skulle få något att äta. Men nollgradigt känns inte bra - snön blir tung på tak och träd, och den branta uppförsbacken till vårt hus blir glashal.

Av Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten.

Onsdagen den 25 november 1998.

Så funderar man ju på vad som är bäst för att alla mina kryddväxter där i kallbänken ska överleva. Snö är bra i alla fall, det har jag hört. Men är det bra att det inte är någon tjäle? För det är det knappt, märkte jag i helgen. Jag fick för mig att jag skulle sno ihop en slags kompostbehållare att lägga spillet från fårens ensilagebalar i.

Stängselpinnar nedslagna i en ring i marken, tänkte jag mig, och så hönsnät runtom. Så det var bara att skotta upp en plätt och prova slå ner pinnarna. Och jodå, det gick utmärkt, marken var bara lätt frusen någon centimeter ner. Kallkompost blir det ju, så det tar väl ett tag innan det blir jord. Men det ligger i alla fall fint samlat där om jag skulle börja lida brist på täckmaterial i trädgårdslandet i sommar. (Ha, inte troligt, eftersom vi har tonvis med ruttet hö!)

Ja, och så har jag ju knölar och lökar i potatiskällaren som ska överleva. Beställningen från Futurefoods som jag skrev om i förra veckan har kommit - väldigt snabb leverans! Jag lade ut en fråga om övervintring av lökar och knölar på trädgårdsforumet förra veckan, och Ingrid undrade om vi verkligen hade tjäle. Hon hade ju rätt, det har vi ju inte! Det tänkte jag aldrig på, så jag lade ner alltihop i potatiskällaren i hinkar med jord och sand. Men kanske en del av dem skulle överleva bättre ute i jorden?

Det här fick jag i alla fall:

Vitlök "Rocambole"

Ska vara en finsmakarvitlök enligt en källa, och den ska ha tjusiga spiralvridna stänglar. Undras om det är den man kunde se i Gröna Rum i somras, hos Åke Truedsson? I alla fall står det att den har dåliga lagringsegenskaper, så den skulle kanske må bättre ute i jorden än nedstucken i sågspån i potatiskällaren?

Choro-gi (Stachys Affinis)

Den läste jag om i Lena Israelssons "Köksträdgården, vårt gröna arv". Det är små knölar som faktiskt ser ut som äckliga vita larver. De ruttnar visst lätt när man förvarar dem, men samtidigt vill jag inte sätta ut dem eftersom jag har planer på att börja dra upp dem inomhus tidigt i vår. De behöver visst en lång säsong för att ge något.

Jordärtskocka "Dwarf Sunray"

En lågvuxen jordärtskocka som tydligen kan hinna blomma om man har tur. Det vore ju trevligt eftersom denna solrossläkting visst har vackra gula blommor. Även denna knöl ruttnar visst lätt under förvaring, så kanske jag gräver några gropar åt den utomhus.

Potatislök och Besancon-lök

Det här är två sorters lök som växer som schalottenlök, alltså det blir flera lökar av en. (Fråga mig inte hur...) Potatislöken ska visst vara extremt lagringsduglig, och den såg också fin och fast ut. Besancon-lökarna däremot var litet mjuka och sladdriga, och en del hade fått gröna skott.

"Babbington's Leek" (Allium Babbingtonii)

Jag har ingen aning om vad detta är... Någon slags perenn lök i alla fall. I paketet låg en massa ärtstora, stenhårda små lökar, de såg så tuffa ut så de klarar sig säkert i potatiskällaren tror jag. Det blir väldigt spännande att ha dem i min löksamling!

American groundnut, "Apios Americana"

Jag har aldrig hört talas om detta heller, men det lät jättespännande. Små svarta knölar, som tydligen ska bli någon slags klätterväxt. Söker man på webben hittar man MASSOR av referenser. Knölarna får inte torka ut stod det i instruktionerna, så de är inslagna i blött hushållspapper och får litet vatten ibland där nere i potatiskällaren.

Får jag allt detta att överleva vintern och växa i min trädgård ska jag lämna några exemplar ute nästa höst. Jag vill gärna ha perenna grönsaker och kryddväxter som verkligen klarar sig genom våra vintrar. Fast nog är det trevlig terapi att pyssla om de små lökarna och knölarna. Man behöver få göra något trädgårdsrelaterat under den mörka vintern, för att överleva mentalt!

Överlevnaden för våra chilepepparplantor verkar det litet dåligt med. De klarade nog inte av köldchocken i vårt garage (innan jag kom på att slå på elementen litet...). De består mest av torra pinnar och döda löv just nu. Men en av dem, en habanero-planta, har faktiskt några små gröna skott som vänder sig mot ljuset! Jag skvättar vatten på dem litet försiktigt när de ser riktigt kruttorra ut, nervös att vattna ihjäl dem.

Själva överlever vi nog vintern, även om potatisskörden var urusel i år. Det finns ju att köpa. Men ska man tro de värsta domedagsprofeterna kanske man svälter ihjäl nästa vinter, när millennieskiftet inträffar. Om man inte frusit ihjäl innan förstås, eller blivit attackerad av mikrovågsugnar som löper amok... Jag har sett fröfirmor som säljer speciella "år 2000" - paket, och hört talas om människor som planerar extrastora grönsaksträdgårdar nästa sommar. Och vi som planerat att låta potatislandet ligga i träda - man kanske ska tänka om?