Jätteknölkalla

Jättens fall: Jätteknölkalla, Amorphophallus titanum

Underbart är kort, heter det ju – och det stämmer verkligen in på jätteknölkallan, Amorphophallus titanum. Denna märkliga och sällsynta växt är en av växtrikets verkliga jättar, känd över hela världen för sin enorma men kortlivade blomma och sin unika förmåga att dra till sig både människor och insekter. För en vecka sedan stod den i full prakt, men som vi berättat om tidigare i artikeln Nu blommar den! Jätteknölkallan!, är själva blomningen en synnerligen kortvarig händelse.

När vi kontrollerade plantan igen i fredags kunde vi, som befarat, konstatera att blomningen var över för denna gång – en påminnelse om hur flyktiga dessa sällsynta ögonblick faktiskt är. Det är lätt att förstå varför botaniska trädgårdar planerar lång tid i förväg inför detta evenemang och varför folk vallfärdar för att få uppleva detta naturens spektakel.

Natur och särdrag

Jätteknölkallan, eller titan arum som den också kallas, hör hemma i regnskogarna på västra Sumatra i Indonesien. Här växer den i små, ofta isolerade populationer, och den är idag utrotningshotad i det vilda på grund av skogsskövling och habitatförlust. Det första vetenskapliga beskrivningen av arten gjordes redan 1878 av den italienska botanisten Odoardo Beccari.

Blomningen är dramatiskt sällsynt; i naturen kan det dröja flera år eller till och med decennier mellan tillfällena, och i odling är det nästan lika ovanligt. Inte ens vid optimal skötsel i botaniska trädgårdar är det självklart när – eller ens om – en planta kommer till blom. I Sverige har endast ett fåtal blomningar dokumenterats, och det är inte utan anledning som vi säger: Låt oss nu hoppas att det inte dröjer ytterliggare 70 år innan vi får se en blomning av denna dignitet på våra breddgrader igen.

Blomningens fascinerande process

Den enorma blomställningen kan bli upp till tre meter hög, och kännetecknas av sin central spadix och ett lyxigt, ofta vinrött kalkblad – spaten – som viker ut sig runt om. När blomningen väl börjar, varar den vanligen bara i två till tre dagar. Under denna korta tid utsöndrar jätteknölkallan en intensiv doft av ruttnande kött, vilket snabbt lockar dit asbaggar och köttflugor, vilka fungerar som växtens pollinatörer. Den inre temperaturen i blomman stiger markant, vilket hjälper både till att förstärka och sprida lukten vidare.

De kvinnliga blommorna vid basen av spadixen blir mottagliga först, följt av hanblommorna något senare. Detta tidsskillnadssystem motverkar självpollinering och ökar chansen att pollen sprids mellan olika plantor.

Odling och uppmärksamhet

Att odla Amorphophallus titanum är ingen lätt uppgift – det kan ta 7 till 15 år, ibland längre, innan en knöl utvecklar sin första blomma, och varje blomning är en stor händelse för såväl växten som för de människor som sköter den. När den slår ut kan besöksrekorden i botaniska trädgårdar slås om och om igen, och folk följer gärna blomningen både på plats och på nätet. Den första blomningen utanför plantans naturliga habitat ägde rum i Kew Gardens, London redan 1889 – och fortfarande är varje nytt blomningsrekord en viktig botanisk händelse.

Sammanfattande fakta

Egenskap	Detaljer
Vetenskapligt namn	Amorphophallus titanum
Svenska namn	Jätteknölkalla, titan arum, likblomma
Ursprungsområde	Västra Sumatra, Indonesien
Maxhöjd på blomställning	Upp till 3 meter
Blomningens längd	2–3 dagar
Tid till första blomning	7–15 år (eller längre)
Lukt	Ruttnande kött (attraherar asätande insekter)
Hotstatus	Utdöende/art hotad i det vilda

Avslutning

Jätteknölkallan är med rätta växtrikets superkändis: spektakulär, svårflirtad och full av överraskningar. Att få uppleva dess blomning är en naturupplevelse utöver det vanliga – och något vi i Norden nu får längta efter tills nästa gång. För mer information och bakgrund, läs gärna den tidigare artikeln Nu blommar den! Jätteknölkallan!.

Jättens fall – Jätteknölkalla, Amorphophallus titanum