I väntan på snön
| Onsdagen den 10 november 1999
Vi har haft en verkligen märklig höst, långdragen och varm. Fast vi har kommit en bra bit in i november har vi fortfarande 5 - 10 plusgrader på dagarna, och faktiskt ingen frost att tala om på nätterna. Det föll ett tunt tunt snötäcke härom dan, men det var så litet att det smälte undan bara man tittade på det. De flesta växterna som står kvar i trädgården har förståss för länge sedan gett upp och skrumpnat ihop av frost och regn. Men faktiskt står broccolin "white sprouting" sig märkligt väl. Ni kanske minns att jag berättade om den underliga broccolin som bara växte och växte och inte gav den minsta skörd. Mysteriet löste sig ju när jag läste om Engelsk "vinterbroccoli" som ska övervintra och ge skörd våren därpå - det var en sån sort jag köpt! Ja, vi har ju haft "Engelsk vinter" här på sistone, och den verkar trivas ganska bra med det - till skillnad från broccolin "Greenia" som gett massor med skörd i sommar, men nu ser halvdöd ut. Jaja, även om jag inte har några större förhoppningar på att "white sprouting" ska överleva en Norrbottnisk vinter, har jag börjat fundera på det här med köldhärdiga grönsaker. Det finns ju en hel del orientaliska kålsorter som ska klara ordentlig kyla - Tatsoi till exempel, som sägs palla med ner till -10 grader. Tänk om jag hade sått några rader sånt i juli - augusti, då hade vi fortfarande kunnat plocka färska blad till woken. För även om det är trevligt att ha frysen full med förvällda grönsaker, saknar man de krispiga, snabbstekta bladen som vi skämt bort oss med hela hösten. Skördar ni fortfarande i grönsakslandet? Kanske jag ska försöka mig på litet orientaliskt grönt nästa sommar? Men, jag minns ju hur det är i juli - augusti: massor att göra i trädgården, alla odlingsbäddar fulla av prunkande grönt! Hur skulle jag hinna med, och var skulle jag hitta plats? Ja, såhär på senhösten när jorden fortfarande inte täckts av en meter snö minns jag fortfarande hur jobbigt det kan vara. Men snart, snart snöar det, och frökatalogerna börjar dimpa ner, och jag glömmer allt slit och planerar för en jätteodling! Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten |
|
