Höstsol

Regnandet har gett med sig, äntligen. Förra veckan var klar och vacker, härliga soliga höstdagar. Och naturligtvis kalla nätter också - förra veckan hade vi våra första nätter med temperaturer kring noll grader. Trädgårdslandet har klarat sig bra, trots allt. Inget har frusit ihjäl, och jag har täckt ärtor och gurka med fiberduk.

Tisdagen den 8 september 1998

Rotfrukter inför skörden

Jag hoppas fortfarande att morötter och kålrötter ska växa litet till innan vi skördar dem. Morötterna ser ut att ha haft en hyfsad säsong i år, men ibland känns det som de behöver ytterligare någon vecka innan de får den där riktigt fina storleken. Kålrötterna likaså – de verkar tåla kylan bra här uppe i Norrbotten, så jag vågar lämna dem kvar ute ett tag till. Möjligen är det lite riskabelt, för som vi märkte i våras kan bakslag i vädret snabbt komma och ställa till det, men än så länge ser det lovande ut. Rödbetorna däremot är stora och fina, och vi har redan ätit upp de flesta.

Jag sådde också gulbetor i våras samtidigt som rödbetorna, men de har verkligen varit en besvikelse. För det första var det väldigt dålig grobarhet på fröna – det stod ju till och med på fröpåsen, så jag sådde ungefär dubbelt så tätt som de röda. De röda fick jag gallra ordentligt men av de gula kom kanske bara tio procent upp, så det blev bara ett par plantor i varje rad. När jag provsmakade dem i förra veckan blev jag inte heller så imponerad av smaken – de var litet bittra, tycker jag. Men vackra är de förstås.

Tomaternas kamp mot höstkylan

Tomaterna kämpar på, även om det börjar kännas som en kamp mot klockan nu när höstkylan smyger sig på. Jag har beskurit plantorna rätt hårt så nu är det egentligen bara kvistar och gröna tomater kvar. Flera tomater har i alla fall börjat ljusna och slå om i färg mot gult, så jag låter dem hänga kvar på grenarna så länge det går. Om nätterna blir för kalla får jag väl ta in dem och låta dem eftermogna inomhus.

Jag vet inte om jag egentligen är så förtjust i busktomater – sorten Sub Arctic Maxi har åtminstone ett väldigt besvärligt växtsätt med långa grenar som sprider ut sig åt alla håll och böjer och knäcks av tyngden när tomaterna växer till. Jag har nog varit lite försumlig med uppbindningen också, men förra veckan var jag i alla fall ute i skogen och täljde några grenklykor att stötta grenverket med. Nästa år ska jag nog prova några andra sorter, gärna tips på tåliga frilandstomater som hinner mogna här uppe under våra korta somrar! Skriv gärna till mig om du har någon favorit.

Spetskål och salladserfarenheter

Spetskålen verkar vilja spricka nu när det blir kallare och fuktigare, så jag får nog skörda de sista huvudena så snart som möjligt. Spetskålen och smörkålen har verkligen fungerat som bra ersättning för sallad hela sommaren. Jag sådde faktiskt en liten rad plocksallad men den kom aldrig upp – troligtvis var fröna för gamla. Det har nog inte gjort så mycket, för jag måste medge att jag inte direkt saknar sallad.

Jag har insett att jag egentligen inte tycker att sallad smakar särskilt mycket, man blir inte mätt, och bladen är allmänt oregerliga när man försöker få dem från tallriken till munnen. Det enda jag riktigt kan motivera sallad med är för limpmackor, där ett salladsblad faktiskt gör skillnad. Och så förstås att sallad kommer ganska tidigt på sommaren – men nästa år blir det nog istället Kyona, som både är god och tidigare att skörda.

Potatisskörd och förberedelser

Till helgen är det dags att ta upp potatisen. Jag hoppas att vädret håller sig relativt torrt, för det är inget vidare när man tvingas gräva upp halva potatislandet tillsammans med jorden. Förberedelserna är i alla fall klara: jag tillbringade förra söndagen nere i potatiskällaren med skurhink och borste. Det kändes som ett slöseri med en av de soligaste höstdagar jag sett, men nu är potatiskällaren skinande ren och redo för årets skörd. Det känns faktiskt riktigt tillfredsställande!

Säsongslärdomar och väderbakslag

Det är fascinerande varje år att se vad som lyckas och vad som misslyckas. Förutsättningarna här uppe ändras från säsong till säsong, men lärdomarna staplas på hög i takt med åren. Man inser också att bakslag kan komma när man minst anar det – något som jag verkligen fick erfara under våren. Om du vill läsa mer om hur ett oväntat väderomslag kan påverka odlingen, kan jag varmt rekommendera Bakslag.

Jag återkommer snart med en rapport om hur potatisupptagningen gick och vad som händer när frosten kommer på allvar.