Höst

Hösttecken i trädgården

Ja, det är nog bara att inse, det är höst. Gula löv i björken vid fårhuset, gräsmattan växer knappt alls längre och dillen jag skördade i helgen var litet lätt frostnupen. Jag får ge mig till slut – det är faktiskt höst nu och inte sen sensommar!

Skördetid för dill och lök

Så, vad gör man då på hösten? Skördar, förstås! Dillen är som sagt skördad, om än lite sent eftersom den precis hade börjat utveckla dillkronor. Även om dillen blivit frostnupen så går den utmärkt att använda, och kronorna passar perfekt till kräftorna. Överlag rekommenderas att skörda dill efter hand under sommaren, gärna redan när plantorna är 20–25 cm höga, för då är stjälkarna mjuka och smaken som allra bäst. Men nu under hösten är det dillkronorna som gäller, särskilt när de precis börjar blomma ut.

Vitlöken står på tur. Stjälkarna har gulnat och lagt sig huller om buller – ett tydligt skördetecken! Nu ska vitlöken dras upp och torkas inför förvaringen, och framåt september sätter vi ut de finaste klyftorna igen för nästa sommars skörd. Ett stort tack till alla som delat tips om vitlök på Odlas trädgårdsforum – råden där har verkligen kommit till användning!

Erfarenheter från förra årets skörd

Efter fjolårets lärdom ska jag verkligen försöka att skörda lite i taget i år, istället för att stressa och ta allt på en gång. Det är mycket trevligare att stå i köket ett par timmar ibland, istället för att hålla på från morgon till kväll och bli alldeles less, vilket verkligen hände mig och svärmor förra året när vi rensade och förvällde trettio liter kålrötter! Har ni börjat med höstskörden hos er än?

Kålrabbi – en ny favorit

Alla grödor blir det förstås inte så mycket av varje år. Kålrabbin, som vi odlade för första gången, har tyvärr fått kämpa mot jordlopporna. De flesta småplantorna gick åt, så det blir bara några exemplar kvar att njuta av. Jag smakade på den första häromdagen – stor som en golfboll och fantastiskt god! Inte så kraftigt kålsmakande som kålroten, utan mild och lite nötaktig. Om kålrabbin klarar sig från ohyra verkar den vara enkel att lyckas med; själva stammen, som man äter, brukar larverna lämna ifred. Jag tror faktiskt att vi försöker igen nästa år.

Kålrabbi "White Vienna".

Kålrabbi "Azur Star".

Plantering och flytt av perenner

Hösten är förstås också planterings- och flyttid. Jag har samlat ihop en hel del perenner och buskar som jag vill flytta på: dagliljor, oregano, mynta och rosenbuskarna ute vid skogsbrynet. Det är alltid en utmaning att hinna med allt innan frosten kommer – särskilt när det känns som om dagarna blir kortare för varje dag och semestern snart tar slut. Men allt måste ju inte bli klart i år – det går att planera framåt också!

Gödsel och jordförbättring

Sist men inte minst är det dags att gödsla. Grönsakslandet ska förstås rensas först, men har man väl fri yta är hösten idealisk för att lägga ut gödsel. Vi har lagt upp ett ordentligt lager med fårgödsel, uppblandat med ruttnat hö, vid kanten av landet. Det ser ut att vara väldigt mycket, men jag tror att den extra organiska massan gör gott för vår tunga lerjord som ständigt längtar efter näring och struktur. Det är bara att vända ned lagom mycket gödsel i jorden vartefter bäddarna töms.

Dill – från skörd till förvaring

Det är mycket att fixa med den här tiden på året, men samtidigt är det något tillfredställande med höstsysslor i trädgården – allting får sin avslutning och man börjar redan småplanera för nästa säsong. Dillen kommer nog att få lite extra uppmärksamhet. Jag ska prova att frysa in de mjukaste stjälkarna och plocka in dillkronor till både kräftor och inläggningar. Dill som skördas ung är mest aromatisk, men även senare skörd går att nyttja på flera sätt, och man kan samla frön till nästa år om man vill.

Tankar inför nästa odlingsår

Sammantaget är det alltså mycket som hör hösten till i trädgården: löv som gulnar, grönsaker som bärgas, lök och örter som samlas in och bevaras, och nya planteringar och jordförbättringar som blir startskottet för nästa odlingsår.

Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten

Läs också Frö och tö