Förvillande Botanik

Hoya – Familjen Asclepiadaceae

Hoya tillhör familjen Asclepiadaceae, den så kallade tulkörtsfamiljen, och alla växter inom denna stora familj har en specifik byggnad som skiljer dem från andra växtfamiljer. De utmärks framför allt av en mjölkvit växtsaft och unika blommor, ofta med komplicerade pollinationsmekanismer och en karakteristisk krona mellan blomkronan och ståndarna. Även släkten som Stephanotis floribunda (doftranka), Stapelia grandiflora (asblomma) och Ceropegia woodii (lyktranka) räknas hit, alla med sina egna särdrag men tydliga familjelikheter. Läs mer om porslinsblomman och släktingar här: Tillbaka 1.

Av Eva-Karin Wiberg

Förutom dessa välkända släkten finns ett antal andra som också tillhör Asclepiadaceae, till exempel Dischidia, som på många sätt är lika odlingsvärda som Hoya. Dischidia har ofta små och spännande bladformer, och eftersom de inte växer sig särskilt stora är de perfekta för små ytor. De trivs utmärkt i ampel där de får hänga fritt, men blommorna är betydligt mindre och oansenligare jämfört med hoyans. De är dock söta och ofta formade likt ljungblommor, i färgskala från rent vita till tvåfärgade med rött och gult.

Jag har själv ett exemplar av Dischidia lancifolia som jag hittade på Filippinerna 1995, med avlånga, vackert rödfärgade blad, och orange blommor som verkligen drar blickarna till sig.

Familjens kännetecken – Asclepiadaceae

Typiska drag

Familjen kännetecknas av:

Växtsätt: Fleråriga örter, lianer, buskar och ibland små träd. Många är saftiga med förmåga att lagra vatten.
Blad: Nästan alltid motsatta och enkla; ofta tjocka och läderartade som hos många hoyor.
Vit mjölksaft: När växten skadas utsöndras en klibbig, vit latex — ett klassiskt kännetecken för familjen.
Blommor: Bisexuella och starkt symmetriska. De har ofta en särskild krona (corona), placerad mellan kronblad och ståndare/pistill.
Pollination: Pollenkropparna sitter ihop i små paket, pollinier, som förs över tillsammans vid insektspollinering — ett raffinerat system, liknande det hos orkidéerna.
Frukt: Vanligast i form av kapslar, vars frön ofta har "paraplyliknande" hårpenslar för spridning med vinden.

Ofta räknas Asclepiadaceae idag som en underfamilj, Asclepiadoideae, i den större familjen Apocynaceae, men i många äldre växtböcker står Asclepiadaceae kvar som egen familj.

Våra vanligaste släkten och arter

Hoya och dess släktingar

Hoya – Porslinsblommor: Kraftiga, tåliga klättrande eller hängande växter med tjocka blad och doftande, vaxartade blommor i flockar.
Stephanotis – Doftranka: En klätterväxt med stora, vita, väldoftande blommor. Populär i brudbuketter.
Stapelia – Asblomma: Feta, ofta fyrkantiga skott och stora, ofta illaluktande blommor som lockar till sig flugor.
Ceropegia – Lyktranka: Slanka, trådliknande rankor med hjärtformade blad; små, ibland märkligt formade blommor.
Dischidia: Mindre blad, ofta intressanta former och färger; blommar sparsamt men dekorativt.

Förvirrande botanik – Ordlista för växtnamn

Vanliga begrepp

Ofta stöter man på begrepp som verkar förvillande när man läser om hoyor och andra närstående växter. Här är förklaringar av de vanligaste:

Familj: En grupp släkten med gemensamma kännetecken. Exempel: Asclepiadaceae (tulkörtsväxter).
Familjenamn: Detta beskriver tillhörigheten till en viss växtfamilj, t.ex. hoyor hör till Asclepiadaceae.
Släkte: Samling arter med liknande drag. Exempel: Hoya, Stapelia, Dischidia.
Släktnamn: Första delen av det botaniska namnet, t.ex. Hoya.
Artnamn: Andra delen av namnet, beskriver t.ex. färg eller form, t.ex. carnosa ("köttig") i Hoya carnosa.
Sort: En förädlad variant inom en art: Hoya carnosa 'Variegata'.
Species: Vetenskapligt ord för art, förkortas sp.
Subspecies: Underart, förkortas ssp. Växten avviker något men tillhör samma art.
Underart: Som ovan, markeras som ssp i namnet.
Varietet: En variant som förekommer naturligt inom ett geografiskt område, förkortas var.

Hoya purpureo-fusca – ett vackert exempel på släktets variationsrikedom.

Sammanfattning

Hoya och dess närmaste släktingar inom Asclepiadaceae (tulkörtsväxter) förtjänar all uppmärksamhet för sin fascinerande biologi, eleganta blommor och spännande växtsätt. Deras botanik är rik på detaljer, och varje släkte erbjuder något unikt för den intresserade odlaren — från klängande vaxblommor till små och delikata Dischidia. Ett område fyllt av upptäckarglädje och odlingsglädje!

Utforska gärna vidare via Odla.nu:s artikel om porslinsblomman.