Porslinsblomman

Hoya – Släktklenoden med tropiskt ursprung

Släktnamnet Hoya har sitt ursprung i England och är uppkallat efter Thomas Hoy, som var trädgårdsmästare åt Hertigen av Northumberland. Den första arten som beskrevs inom släktet var Hoya carnosa – vanlig porslinsblomma, upptäckt 1810 av Robert Brown. Samma år etablerades hela hoyasläktet, och sedan dess har intresset för dessa exotiska, slingrande växter vuxit världen över.

Hoya carnosa har på många sätt blivit symbolen för hoyor i svenska hem. Idag är den dock ovanlig i blomsterhandeln. De flesta större exemplar ärvda “släktklenoder” – en växt att minnas från mormors eller farmors fönsterbräda och ibland generationer tillbaka. Denna historiska koppling har gett hoyor en särskilt kär plats i många svenska hem. Läs mer om porslinsblomma som karriärväxt.

Arter och vanliga sorter

Utöver Hoya carnosa finns ett hundratal arter, med uppskattningsvis upp till 200 rena arter plus otaliga underarter, varianter och hybrider. Det råder viss namnförvirring i släktet, då vissa arter har två eller tre olika vetenskapliga namn. Förutom carnosa dyker dessa hoyor ofta upp i välsorterade blomsteraffärer:

Hoya bella, även kallad liten porslinsblomma, är en nätt och vacker sort som trivs utmärkt i ampel.
Hoya lacunosa har små bollformade, gulvita och väldoftande blommor, och gör sig också bra i ampel.
Hoya multiflora, “Stjärnskott”, är omdiskuterad bland botaniker om den hör hemma i hoyasläktet, men säljs ofta under det namnet.
Hoya linearis, “tändstickshoya”, har avlånga blad och trivs bäst lite svalare, vanligtvis också hängande.
Hoya australis är känd för sina mörkgröna blad utan silverfläckar och stora, doftande vita blommor.

Varianter av Hoya carnosa

‘Compacta’ med krulliga blad.
‘Rubra’ med brokiga blad i rött och vitt samt blommor i rosaskalan.
‘Variegata’ med vit- och grönbrokiga blad.
‘Tricolor’ som har blad i grönt, rött och vitt.

Ursprung och växtsätt

Hoya växer vilt i tropiska och subtropiska områden som Malaysia, Filippinerna, Australien, Nya Guinea, Kina, Sydostasien, Indien och Indonesien. De flesta arter är epifyter, likt orkidéer; de växer alltså på andra växter utan att ta näring från dem, och slingrar sig upp mot ljuset högt i trädkronorna för att blomma. Detta epifytiska växtsätt har gett hoyan dess karaktäristiska långa skott och anpassningsförmåga att klättra där den hittar stöd.

Att samla hoya i vilt tillstånd är en särskild utmaning och fascination. Man vet sällan exakt vad man hittat förrän växten blommar första gången – ofta namnges de enligt plats och insamlingsnummer tills de går att artbestämma. För den som älskar botaniska överraskningar är det en spännande jakt. Läs mer om botaniska upptäckter på Nästa sida.

Botaniska detaljer

Hoya carnosa utmärker sig med långa, slingrande skott, ovala eller hjärtformade något suckulenta blad och vackra blomsterbollar. Varje blomboll (“umbel”) kan bära 10–50 stjärnformade blommor i vitt till rosa, ofta med en röd bikrona. De vaxlika, tjocka och håriga blommorna har gett namnet porslinsblomma eller vaxblomma, och doftar starkt särskilt på natten. Blommorna sitter på fleråriga sporrar (“pedunkler”) – dessa bör man inte ta bort, eftersom nya klasar återkommer på samma plats år efter år.

Kultur och popularitet

Hoyor har odlats som krukväxter i över två hundra år, både för sitt prydnadsvärde och sin relativt enkla skötsel. Särskilt i Sverige har de, och då främst Hoya carnosa, blivit en klassisk krukväxt som nuförtiden nästan bara finns kvar som arv mellan generationer. Idag ökar intresset igen, särskilt för ovanliga arter och varianter.

Hoya bordenii

Hoya acuta röd klon

Hoyasläktet bjuder på variation, historia, och vacker blomning långt ifrån sin tropiska hemvist. Vare sig du är nybörjare eller samlare finns det alltid en hoya att lägga till din samling – och varje blomning bjuder på sin överraskning.