Fint skördeväder
| Onsdagen den 1 september 1999
Förra veckan bjöd på fint skördeväder. Bönderna balade hö för full maskin, och själv kunde jag glädja mig åt en fin sista semestervecka. Naturligtvis har jag inte hunnit med allt jag hade planerat under semestern, men en del har blivit gjort i alla fall, och att jag börjar jobba igen behöver ju inte betyda att jag inte får tid att vara i trädgården alls. Vitlöken har stått skördefärdig ett tag, och nu har jag äntligen fått upp den ur jorden. Det var bara ett par lökar som var litet "övermogna" med isärfallande klyftor. De flesta var precis lagom, rosalila och vackra. Det blev ungefär 60 lökar sammanlagt, och av dem var det väl ett 40-tal som hade utvecklat smålökar i toppen. Vilket innebar att det inte gick att göra några tjusiga vitlöksflätor, eftersom smålökarna sitter på en väldigt hård stjälk. I stället spände jag snöre längs takbjälken i köket, och fäste vitlökarna där. Det både ser ut och doftar väldigt sydländskt i vårat kök nu! När vitlöken och morötterna som vuxit kring dem skördats, syntes naturligtvis allt ogräs i den odlingsbädden rätt tydligt... Det är lättare att ignorera ogräset på sensommaren när grönsakerna vuxit sig frodiga, har jag märkt! Men mitt ibland maskrosorna och naten hittade jag något intressant: små plantor av oregano och svarta vinbär! Mycket märkligt eftersom varken oregano eller svarta vinbär växer i närheten. Det verkar som om min hemmagjorda kompost som jag lade på i höstas innehöll fröer som överlevt komposteringsprocessen. Vinbären kommer säkert från resterna efter svartvinbärssaften jag gjorde i fjol höstas! Rätt så rörande faktiskt, och jag tror nog att jag måste ta vara på de strävsamma små plantorna bara för att de har kämpat sig upp så tappert! Brukar ni ta vara på självsådda plantor i trädgården? Jag och svärmor högg i och skördade mangold och broccoli i helgen. Oj oj, vad mycket mangold vi har sått! När vi hade plockat, rensat, förvällt och paketerat två tredjedelar av mangolden bestämde vi oss för att låta resten stå kvar i landet. Man kan ju inte äta hur mycket mangold som helst under vintern, och så länge vi inte har svår frost går det att plocka och äta det som står kvar. Men det är lustigt att vi alltid odlar för mycket av något. I fjol var det kålrötter som vi tärnade och förvällde tills de stod oss upp över öronen! Vi har ju låtit potatislandet ligga i träda i år, och bara satt några få potatisar här och där. Tre sättpotatisar har vuxit och frodats i grönsakslandet, och trots att vi satte dem litet sent fick vi rätt bra skörd. 38 stora fina potatisar, nästan 3 kg! Potatisen som vi odlat i spillhö i vårt flätade potatistorn har vi inte kikat på ännu. Däremot fick vi ett kok potatis från en annan spillhö-odling. Jag petade ju ner några sättpotatisar i en bädd av spillhö kring midsommar, och de har fått klara sig själva utan något "kupning". Det verkar ha gått bra, inga gröna potatisar alls och en acceptabel skörd med tanke på hur sent vi satte dem! Så nästa år blir det nog en massa potatis i spillhö! Lätt att sätta, och väldigt lätt att ta upp. Potatisarna var så rena och fina att de bara behövde sköljas litet. Hoppas nu bara att skördevädret fortsätter att vara fint, trots att jag ska tillbaks till jobbet efter semestern. För nog skördar man hellre morötter och rödbetor i strålande höstsol än i regn och rusk! Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten |
|
