Ferdinand och jag!

Nej, jag hatar inte trädgård! Det är inte därför jag nu radikalt har förändrat min inställning och mitt utövande av ämnet. Jag har bara tänkt nytt, gjort en dramatisk förändring av mitt sociala liv och ser nu både det och den gröna tillvaron med nya ögon.

Att Omvärdera Sin Trädgård efter 50

50-årskris mumlas det säkert i hörnen men jag tycker inte att det handlar om det. Nej, snarare handlar det om att ta ett helhetsgrepp på hur resten av ett aktivt liv ska te sig. Trädgård är roligt, trädgård är liv, mening, friskvård – you name it! Men hör nu här vad jag vågat inse: att trädgård också kan bli för mycket, ett tvång som man lätt hamnar under om man inte aktar sig.

Från Frömani till Balans

I alla tider har jag som en robot slukat frökataloger, maniskt beställt drivor av fröer, sått, planterat om, vattnat, och använt nästan all min lediga tid åt denna skötsel. Växthuset blev min kuvös, utplanteringen mitt maraton, rensarbetet en evig rundgång av jobb, jobb, jobb…

Plötsligt en dag kände jag att NEJ – nu får det vara nog. Jag har kommit till vägs ände med mitt gammaldags odlingsintresse. Men vad göra? Efter en snabbkonferens med mig själv insåg jag: Ja, jag vill fortfarande vara i det gröna och ha jord på fingrarna. Men nej, inte utan gränser!

Nya Planer och Omprioriteringar

Så nu är planerna ändrade. Min trädgård på Ön/Råneå i zon 6, som skulle bli ett stort odlingsprojekt, blir nu delvis sparrisodling, några pallkragar – och resten får bli GRÄSMATTA! Blomsterprakt blir det – men på en mindre yta, med köpta, färdiga plantor i stället för uppdragna fröplantor.

Vad ska jag nu göra istället? Jo, njuta mera! Upptäcka andras trädgårdar, göra blomsterresor, umgås mer med familj och vänner, och verkligen ta in naturen omkring mig, i takt med årstidernas skiftningar. När jag läser inlägg som Kära Trädgårdstomten!, påminns jag om att önskan om balans och glädje i trädgårdsarbetet delas av många.

Hälsa och Njutning efter Femtio

Det är inte bara orken som förändras runt femtio; kroppen signalerar oftare när något blir för slitigt. Ledbesvär och ryggont ökar, som till exempel artros eller begynnande benskörhet – särskilt hos oss kvinnor – och långa dagar med grävande kan bli mer belastande än förr. Samtidigt vill jag också värna om den själsliga hälsan; att trädgårdsarbete övergår från glädje till plikt riskerar att skapa stress och utmattning, något som vi allt oftare pratar om öppet nu. När stress och krav tonas ned får glädjen plats igen – och både kropp och sinne tackar.

Jag har valt en ny, hållbar väg: en trädgård som ger lust istället för skuld, och mindre av det tvångsmässiga pysslet jag kände förut. Det viktigaste är fortfarande att få kontakt med växtliv och jord, men i rimliga mängder – och att låta det rymma både vila och inspiration.

Nya Vägar – Nya Upptäckter

Jag ser fram emot fler blomsterutflykter och nya upptäckter, men även stunder i mitt eget lilla hörn; som blomvärldens egen tjuren Ferdinand sitter jag gärna stilla och njuter av en blomma – även om en korkek knappast skulle trivas här i zon 5/6...

Så söker jag balansen – mellan växtkraft och vila, aktivitet och njutning. Och jag önskar dig som läser detsamma!

Hälsningar Elsa Rensfeldt Larsson, odlare i Ön

Läs också Kära Trädgårdstomten!