Explosion

Grönskande återkomst till trädgården

Jag trodde knappt mina ögon när jag kom hem efter fem dagar i London. Trädgårdslandet hade fullkomligt exploderat av grönska medan jag var borta! Och grönskan består faktiskt mer av grönsaker än av ogräs – det känns skönt att se att mitt och svärmors flitiga ogräsrensande verkligen varit till nytta.

Inspektion av grönsaksrabatterna

Nästan direkt när vi kom hem från flygplatsen gjorde jag min “runda” i trädgårdslandet. Först en inspektion av grönsaksrabatterna på gräsmattan. Äntligen har de blivit så där frodiga som jag tänkte mig – grönkålen sväller över alla bräddar och kryddtagetesen har börjat slå ut sina citrongula blommor. Den vitblommande mariatisteln hade också slagit ut sina dramatiska taggiga blommor – även om jag måste säga att de är mer ljusrosa än vita. Tyvärr hade den röda salladssenapen också fått för sig att börja blomma, så det blev en massa peppriga blad i middagssalladen.

Chilepeppar och fler plantnyheter

Rundan fortsatte med en sväng förbi chilepeppar-plantorna i sina krukor. De verkar ha trivts rätt så bra i sitt soliga hörn, men att säga att de exploderat vore att ta i. Det ska nog till en riktigt bra sommar för att de ska ge ordentligt med frukt utomhus. Men några blomknoppar här och där såg jag i alla fall. I träramarna en bit ner i backen hade piplöken grott – den ska få stå där till nästa sommar innan jag börjar flytta på den. Johannesörten blommar inte ännu, så vi kanske får vänta till nästa år på vår brännvinskrydda. Men jag blev glatt överraskad över att jorden i träramarna inte hade torkat ut – det lönade sig att blanda i lite lerjord från potatislandet i “köpesjorden” som jag fyllde dem med.

Extraliv i grönsakslandet

Och så äntligen fick jag styra stegen ner mot grönsakslandet. Jag hade redan sett på avstånd att det var väldigt grönt där, och jag blev inte besviken när jag kom närmare. Mangolden som knappt syntes innan vi for var nu grön och frodig – snart dags att gallra och äta sin första stuvning. Eller varför inte slänga ner några blad i woken? Kålrabbin där intill syntes det fortfarande inte så mycket av, men då har jag ju plats att så lite orientaliska kålväxter om några veckor. Orientaliska kålväxter blir det nog också där jag sådde buskbönan “Nassau”, för den har ännu inte kommit upp. Grannen, störbönan “Blauhilde”, däremot, hade vuxit flera decimeter och börjat slingra sig uppför stödet jag byggt, och sockerärtorna var också nästan knähöga – tänk, de var bara en decimeter när vi for. Broccolin “Greenia” kräver att bli skördad – vi får nog planera in en sväng till svärmor, för hur mycket vi än wokar och kokar hinner vi inte äta allt. Hinner ni äta upp allt som växer i grönsakslandet just nu?

Vitlökens spännande utveckling

Vitlöken i bädden bredvid mangolden såg pigg ut – och när jag tittade närmare på den blev jag riktigt intresserad. På mer än hälften av vitlöksplantorna satt det märkliga utväxter vid bladskaftet. Jag tror att det kanske är små sidolökar som är på väg ut! Det vore verkligen roligt, då kan vi ta vårt eget utsäde till höstens planteringar. Men det var nästan så att jag inte nämndes skörda av dem till middagen. Jag valde till slut ut en utan “utväxt”, och ryckte upp några rödlökar också.

Den enda av mina frösådda gul- och rödlökar som riktigt har tagit sig är rödlöken “Torpedo” – de övriga sorterna ser fortfarande mest ut som sytrådar…

Den hänryckande känslan av trädgårdsliv

Ja, det var faktiskt härligt att komma hem trots att vi hade det bra på vår Londonresa. Inte ens det faktum att jag hittade den första kålfjärilslarven på svartkålen förstörde den härliga känslan som bara en runda i ett exploderande grönsaksland kan ge! Kanske är det just denna hänryckande känsla av överflöd och växtkraft som gör juli till en av de bästa trädgårdsmånaderna. Om du vill läsa mer om odlarglädje och den där särskilda känslan i trädgården, missa inte Hänryckning.

Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten

Vitblommande mariatistel.

Vitlök och rödlök "Torpedo"