Dolda skatter

Man vet aldrig vilka blomsterskatter som gömmer sig i jorden när man tar över efter en tidigare odlare. Och även när man har upptäckt plantorna så är det ändå inte säkert att man verkligen vet!

När man tar över en kolonilott, eller trädgård för den delen, så kan man ha turen att få överta träd, buskar och även dolda skatter i marken som rötter och lökar. Som damen i ett avsnitt av Gröna rum. Vartefter hon började luckra och gödsla dök än den ena än den andra tulpanen upp. Tulpaner som hon aldrig hade planterat! Riktiga rariteter visade sig ha följt med husköpet.

Innan min mamma mejade ner djungeln på den gemensamma odlingslotten påstod hon sig ha hittat vackra gula orkidéliknande blommor. Jag såg aldrig fyndet, upptagen som jag var med att fundera över var det bäst behövde grävas.

Efter en eller annan veckas grävande, lotten är 120 m2 och hade legat obrukad under några år, dök det upp två olika sorters mystiska rotdelar. Mystiska för att jag såg att det var "något", men inte visste vad detta "något" var!

Den ena rotsorten bestod av feta, snirklande, jordbeige knölar med korta vita rötter dinglande under buken. Den andra sortens rot såg ut som vilken kvickrot som helst och jag hade nog missat dem om det inte var för att de prydligt slingrade sig om varandra. Förhoppningar väcktes, hade en gång i tiden det vackra blomstret tillhört någon av rotdelarna? De var snart tillbaka i backen och växte. Rötterna blev till ett vackert gräs och knölarna breda, styva blad, veckade i varandra. Men inga blommor syntes till. Det första året skyllde jag på flytten, det andra började jag misströsta och det tredje året hade jag helt glömt bort dem!

Men så i våras läste jag i en trädgårdstidning om knölar som ville sola för att blomma. Drog mig till minnes mina oblommade knölar. Kunde det vara samma sort? Värt att testa, tänkte jag och nästa gång borstade jag noggrant undan all sandblandad jord så att knölryggen låg bar. Resultatet lät inte vänta på sig. Helt plötsligt var jag inte längre bara en odlingslottodlare utan även en betagen, stolt irisodlare. Mammas gula blommor hade fått sin förklaring. Iris, vilka vackra blommor! Har Ni ännu inte upptäckt denna skönhet så kan jag rekommendera hennes bekantskap.

Kunskap är en gåva, en glädjekälla. Kunskap är inget självklart, eller ens nödvändigt många gånger! Det är den biten jag uppskattar med att odla, man kommer långt utan att kunna en massa, men ju mer man vet, desto vackrare blommor får man!

Susan Lindh från lott 118 i Alvik, Stockholm.

P.S. Jag höll på att glömma en sak! Hur vill gräset bli kelat? Någon som vet?

Vackert resultat som inte lät vänta på sig!

Den hemliga gästen. Kommer han att blomma?