APRIL

Trädgårdsmässans myller

Det vimlar av vivor, påskliljor och hortensior i krukor.

Men framförallt vimlar det av folk. Unga mammor med barnvagnar, distingerade äldre herrar, robusta tanter; tusentals människor finns samlade här. Alla rör de sig i sakta gemak som stora floder runt de prunkande stånden. Det är trädgårdsmässa! Stämningen är uppsluppen och energin smittande – blomsterstånden dignar av färg och doft, och överallt hörs nyfikna röster och glada skratt.

Marknadens lockelser

Holländska lökförsäljare skriker högljutt ut sina varor. Tillverkare demonstrerar sina nya undermedel mot växtsjukdomar, skadedjur eller nariga händer. Det är en folkfest och en köpfest utan like. Här säljs allt från plantor och fröer till tomtar, godis och rengöringsmedel. Här finns tips för både entusiastiska nybörjare och erfarna odlare – inspirationen flödar och plånböcker öppnas.

På de utställda balkongerna tronar prunkande urnor och balkonglådor i jätteformat med tulpaner, kungsängsliljor och tusenskönor. Arrangementen är så överdådiga och genomtänkta att publiken samlas tätt omkring dem, och många avundsjuka suckar hörs i vimlet.

Kommentarer ur vimlet

– Så där frodigt blir det inte när jag försöker, säger en äldre kvinna uppgivet.

– Lägga ut mattan där skulle jag kanske lyckas med, kommenterar en annan lite ironiskt.

Prestationskulturen kring att "lyckas"

Lyckas med, tänker jag, och plötsligt smyger sig ett mörkt stråk in i den annars festliga stämningen. Lyckas med? Rådgivarna ger praktiska råd så att vi ska lyckas med rosorna och fuchsiorna, bli av med sniglarna och mossan. ”Lär dig lyckas!”, ”Gör som proffsen”, ”Så lyckas du med din trädgård” uppmanar trädgårdstidningarna och överöser oss med långa komihåglistor över vad som ska göras månad för månad.

Det gäller att lyckas, alltså. Det är det allting kretsar kring, tänker jag. Att bli så duktig och kunnig att man lyckas – det vill säga, får det att se ut som på tidningarnas perfekt stylade bilder.

Osäkerheten smyger sig på

Hjälp, tänk om jag inte lyckas? Inte hinner? Tänk om jag gör fel? Paniken kommer krypande när jag tänker på mina taniga rosor och min mossiga gräsmatta.

Vart tog skaparglädjen och njutningen vägen? Avkopplingen och närvarokänslan?

Enligt reklam och media ska kvinnor vara smala och unga för att betraktas som lyckade och trädgårdar ska vara ogräsfria, blomma året runt och helst spegla en perfekt anlagd damm i något hörn. Köpmännen vill att vi ska jaga efter att ”lyckas”, för då säljs det fler plantor, fler preparat, fler redskap.

Trädgården som prestation eller njutning?

Nu när trädgårdsodlingen äntligen har rört sig bort från stämpeln som ”beskedlig hobby” känns det synd om den reduceras till prestige och prestation. Ska det bara handla om arbete för att lyckas – och om att visa upp resultatet för andra?

Mitt i mässvimlet bestämmer jag mig för att inte falla för ”lyckas med din trädgård”-budskapet. I stället för att fokusera på att ”lyckas med” vill jag framför allt ”njuta av” trädgården. Jag vill njuta av mossa, maskrosor, oklippt gräs, fågelkvitter och lövskuggor. Jag vill upptäcka det jag har och lära mig se detaljer. Tio rosor är inte nödvändigtvis vackrare än en enda om man går nära och verkligen tittar. Visst kommer jag att gräva, så och plantera – det är ju det bästa jag vet – men jag ska försöka njuta av själva arbetet, av ögonblicket, av kontakten med jorden, och inte hetsa upp mig över resultatet. Det blir ändå aldrig som man först tänkt sig.

Avsaknaden av vila i trädgårdsvärlden

Demonstratörerna fortsätter att förevisa sina fantastiskt nyttiga maskiner. Trädgårdsmässan är full av gräsklippare, jordfräsar, mossrivare, sågar, vertikalskärare, sekatörer, kompostbehållare och odlingskärl.

Men – och kanske är det symtomatiskt för vår tid – här finns inte en enda hängmatta.