Kålrabbi

Brassica oleracea ssp. acephala v. gongylodes
Brassicaceae

Utseende och ursprung.
Kålrabbin odlas inte så mycket här i Sverige, men i Centraleuropa är det en allmän och uppskattad kålsort. Kålrabbi är tvåårig och liknar mest en rova som växer ovan mark. Det är den uppsvällda stammen som man använder.

Växtplats och jordmån.
Kålrabbi är inte så krävande men den måste växa jämnt och snabbt. En lätt, mullrik och vattenhållande jord med ett relativt högt pH-värde ca 7,0.

Sådd och såtid.
Kålrabbin kan sås direkt på växtplatsen, men för en tidig skörd rekommenderas förkultivering. För att utsträcka skördeperioden sår man i omgångar med början i maj. Sådjup 1 cm, 15-20 cm mellan plantorna och ett radavstånd på 30 cm.

Allmän skötsel.
Ogräsrensning, luckring och en jämn tillgång på vatten så att knölarna inte spricker.

Gödsling.
Kålrabbi har inte så stort näringsbehov.

Skadeinsekter och sjukdomar.
Kålrabbi angrips av samma skadedjur och sjukdomar som andra kålväxter, men eftersom den är snabbväxande är det i regel aldrig några större problem.

Skörd.
Kålrabbi skördas efter hand som knölarna når en storlek på 5-8 cm. Tidiga sorter redan efter 40-50 dagar.

Näringsinnehåll.
100 g kålrabbi innehåller 25,7 kcal, 61 mg C-vitamin och 0,6 mg järn.

Förvaring.
Används färsk, tidiga sorter kan förvällas och frysas in.

Användningssätt.
Kokt och serverad med smör, i soppor, grytor, stuvningar och gratänger.

Sortval.
Det finns en del olika sorter, vissa med blå eller blåröda knölar andra med ljusgröna knölar.

Kålrabbi