Zamiakalla

Namn: Zamiakalla (Zamioculcas zamiifolia)

Familj: Araceae, kallaväxter.

Ursprung: Östra delarna av Afrika och från ön Zanzibar.

Bakgrund: Namnets fulla betydelse är okänd, men culcas kommer från det arabiska ordet kulkas som betyder ätlig rot.

Zamiakalla växer naturligt på torra gräsmarker och i steniga, halvskuggiga områden.

Stjälkarna växer upp från ett underjordisk rhizom och kan lagra vatten för senare behov. Då växten blommar gör den det med vita kallaliknande blommor.
Zamiakallan finns tillgänglig i handeln under hela året, men passar särskilt bra under den här tiden på året när ljustillgången blir allt sämre.

Egenskaper: Växten klarar dåliga ljusförhållanden och snål vattentillförsel mycket bra. Zamiakallan växer långsamt, men eftersom nya skott bildas från det underjordiska rhizomet kan den så småningom fylla ut krukan och delning av rhizomet samt omplantering är då nödvändiga åtgärder för att växten ska trivas.

Placering: Zamiakallan föredrar att stå ljust, men klarar sig bra också i mörkare förhållanden. Om växten står mörkt ska den vattnas mindre än om den står ljust. Färgen på bladen blir mörkare ju mindre ljus de får. Eftersom Zamiakallan är en tropisk växt trivs den bäst om den får stå i rumstemperatur året om, inte under 18°C.

Skötsel: Detta är en mycket lättskött växt som tål att torka ut. Bäst trivs den emellertid om jorden hålls lätt fuktig och helst ska den vattnas med mjukt vatten. Eftersom växten själv lagrar vatten bör jorden inte vara alltför blöt. Gula blad i nedre delen på växten kan tyda på att den är övervattnad, om dessa uppkommit är det viktigt att minska ned på bevattningen annars finns det risk för att växten ruttnar. Krukväxtnäring ges lämpligen varannan vecka, vintertid en gång i månaden. Inte för kallt och inte för vått är en bra tumregel för att få denna växt att trivas.

Zamiakalla